Peter Halldorf leder läsaren ­stadigt genom komplext ämne

Det finns få frågor som med så hög grad av komplexitet förenar historiska, politiska och teologiska faktorer som Israel-Palestinakonflikten. Den lilla landremsan, lika stor som Småland är oupplösligt förenad med snåriga historiska förlopp under tusentals år behäftade med en mångfald perspektiv.

Det har under min livstid varit svårt att föreställa sig hur en lösning på konflikterna ska kunna ske.

Sedan lördagen den 7 oktober 2023 har utsikterna påtagligt försämrats.

En komplicerande faktor är att landet/folket/staten Israel för så många människor världen över anknyter till såväl ­individuella som kollektiva identitetsbyggen. Det är vanligt att peka på att en identitet formas så att ett jag konstitueras i relation till ett du, eller att ett vi skapar ett de att förhålla sig till. Där finns en viktig skillnad.

Jagets relation till ett du bygger på dialog och erkänner olikhet som grund för relationen liksom för jagets möjlighet att nå sin fulla potential. Men i de moderna nationalstaternas tidevarv härleds ofta en kollektiv identitet ur en logik som bygger på åtskillnad och avgränsning genom nationell suveränitet och markerande revir.

Till det hör bruket av det förflutna som ett sätt att orientera sig i samtiden och mot framtiden. Så till exempel att med anspråk på materiellt och immateriellt religiöst och kulturellt arv, det som vi ibland kallar tradition, uppbåda föreställningar som formar en kollektiv identitet.

Till begreppet Israel finns en mängd föreställningar rotade i religiösa och historiska arv som är identitetsformerande för såväl judar, muslimer som kristna, oavsett var de befinner sig geografiskt. Men måste en kollektiv identitet såsom Israel vara exkluderande och avgränsande för att vara ett vi?

Denna frågeställning går som en underliggande röd tråd i de resonemang som förs av författaren, pastorn och redaktören Peter Halldorf i den mycket angelägna boken Guds Israel? I profeternas spår genom omstritt land.

Boken utgörs av författarens reseminnen från det heliga landet, dialoger med religiösa ledare och författare, historiska redogörelser och biblisk fördjupning. De olika komponenterna sammanflätas till en eftertänksam reflektion som rör sig mellan Jerusalems vindlande gränder till profeten Jeremias uppväxtplats på Västbanken, mellan teologiska resonemang och samtal med landsbygdsbefolkning på Gaza, mellan det förflutna och samtiden. Läsaren leds så vid handen genom en tidlös geografi.

Den profetiska traditionen är som självkritik en nödvändig komponent i Israels identitet. Profeten Jeremia pekade exempelvis på den bristande omsorgen om främlingar, fattiga, änkor och faderlösa. Profeterna ”blottlägger Guds hjärta och intentioner”, skriver Halldorf. Genom sitt dubbla tilltal till samtid och framtid talar de också med oss.

Halldorf skriver främst för en kristen läsekrets. Formatet är behändigt och innehållet lättillgängligt. Ändå komplicerar författaren bilden och monterar isär folket och staten utan att bli polemisk eller förenklande. Frågan är komplex, och får vara det. Men läsaren lämnas inte vacklande.

När jag läser om skillnader mellan den sionistiska vision som till exempel Albert Einstein omfattade för hundra år sen och den så kallade ”kristna sionism” som förespråkas inom vissa kristna kretsar i dag, slår det mig hur de senare har kommit att tvinga in visionen om ett Guds Israel i den sekulariserade modernitetens nationalistiska projekt på ett sätt som den förra ville undvika.

För tidiga sionister handlade Israel om att bygga ett samhälle som kunde vara förebild för Guds vision med världen: ”De ville se Palestina som ett land som öppnade sina gränser för judar, men inte en fästning som stängde araber ute.”

Halldorf lyfter fram att treenigheten är en grundläggande teologisk resurs för en trovärdig kristen reflektion över mötet mellan du och jag, vi och dem. Gud är i sig själv relationell och respekten för den andre hör till de mänskliga villkoren enligt kristen tro. Skapad till treenige Guds avbild formas jaget hela tiden i mötet med ett du. Bara i det mötet kan en fredens gryning försiktigt skymtas.

Ja, i det mötet, visar Halldorf återkommande i boken, flämtar ännu en hoppets låga som trots allt vägrar slockna.

Carl Sjösvärd Birger