Använd pengarna - för Guds skull!

Hur många gånger måste ett felaktigt påstående återupprepas för att det ska etableras som en sanning? Och med vilken styrka måste det felaktiga påståendet återupprepas, för att det ska bli trott?

I Kyrkans tidning nr 49 ställer man på förstasidan frågan ”Vad gör man när pengarna tar slut?” Och i artiklarna som följer inne i tidningen går det att läsa att ”församlingarnas ekonomi har försämrats under flera år”, att ”kyrkans kassakistor ekar allt tommare” och att ”nu kommer vargen”.

Men – stämmer det att kyrkans kassakistor ekar tomt? Och stämmer det att kyrkan har en dålig ekonomi?

Ja, det är inte enbart i detta nummer av Kyrkans tidning som denna ”nyhet” basuneras ut. Under de åtta år som jag arbetat vid Linköpings stift inom Svenska kyrkan, har rubriker av motsvarande slag förekommit i Kyrkans tidning relativt ofta. Men inte bara där – bilden av den dåliga ekonomin är en stor del av den kyrkliga självbilden på församlingsnivå, pastoratsnivå, stiftsnivå och nationell nivå – kyrkan har alltmer ont om pengar och det kommer att bli än värre snart. Det är många som uppfattar kyrkans svaga ekonomi som ett faktum och i ett stort antal sammanhang talar man om detta, bekymras över det och inrättar sitt agerande därefter. 

Men hur står det egentligen till med denna ”sanning”?

Ja, det fina i sammanhanget är ju att det finns fakta i sakfrågan att tillgå – ganska lättillgängligt och enkelt till och med! Sedan många år tillbaka ger Kyrkokansliet ut den utmärkta skriften ”Nyckeln till Svenska kyrkan” där det sista kapitlet brukar ha rubriken ”Utvecklingen av kyrkans ekonomi 20xx”. Där ges en sammanställning av nationell nivås ekonomi, stiftens ekonomi samt pastoratens och församlingarnas ekonomi för det aktuella året.

I det senaste skriften, den som behandlar ekonomin för 2020, säger man ”Årets resultat för Svenska kyrkan 2020 uppgick till 2,4 miljarder kronor, vilket är 0,5 miljarder lägre än föregående år”. Och mycket riktigt, av föregående års motsvarande skrift framgår att årets resultat för Svenska kyrkan 2019 uppgick till 2,9 miljarder kronor.

Allvarligt talat – om den verksamhet redovisar ett överskott på 2 400 miljoner kronor ena året och ett överskott på 2 900 miljoner kronor året dessförinnan – kan man säga att den verksamheten har ekonomiska problem? Om vi dessutom vidgar perspektivet något och summerar de fem senaste åren – vilken blir bilden då? – Har kyrkan haft stora underskott under tidigare år? För att få svaret på den frågan kan vi summera de senaste fem årens resultat för Svenska kyrkan med alla dess pastorat, församlingar, stift och nationell nivå. Vi får då följande: 1,1 mdr + 1,5 mdr + 0,9 mdr + 2,9 mdr + 2,4 mdr = 8,8 miljarder kronor. Inget år har man redovisat förlust och i genomsnitt har Svenska kyrkan alltså under de senaste fem åren redovisat ett årligt överskott på 1 750 miljoner kronor.

Är det mycket eller litet? Ja, i sig är det är ju en ofantligt stor summa pengar som blir över varje år. Som jämförelse kan nämnas att kyrkoavgiften från de ca 350 000 kyrkotillhöriga i Linköpings stift, där jag är verksam, uppgår till knappt 900 miljoner kronor. Det är alltså dubbla det beloppet som blir över – varje år!

Flödet av pengar in i kassakistan, dvs de pengar som kyrkan inte använder i verksamheten och som ”blir över” respektive år, har alltså varit betydande under se senaste fem åren.

Men är det så att innehållet i kassakistan från början är skralt – ekar det tomt i densamma? För att få svar på den frågan kan vi istället se på storleken på det egna kapitalet, dvs det som inte utgörs av skulder till andra. Hur pass stort är det?

Återigen finns svaret i skriften Nyckel till Svenska kyrkan. Av den framgår att församlingarnas och pastoratens egna kapital vid utgången av 2020 uppgick till 34,0 miljarder kronor, i stiften fanns då ett eget kapital på 1,5 miljarder kronor och på den nationella nivån fanns enligt årsredovisningen för nationell nivå 10,1 miljarder kronor. Totalt fanns alltså ett eget kapital på 45,6 miljarder kronor i Svenska kyrkans olika delar vid utgången av 2020. Det är sammantaget ganska mycket pengar – nästan så mycket att det är svårt att föreställa sig beloppet.

Men – invänder någon – det beloppet är väl bundet i kyrkor, församlingshem och andra fastigheter och är väl inte ”pengar” i den meningen? Ja, så är det till viss del. Men Svenska kyrkan har förutom kyrkor och byggnader, även andra tillgångar såsom aktier, fondandelar och andra värdepapper etc, det som benämns ”finansiella anläggningstillgångar”. Om vi summerar de bokförda värdet på dessa tillgångar vid utgången av 2020 så blir de totalt till 21,0 mdr, fördelat på pastorat och församlingar 10,4 mdr, stiften 0,7 mdr och nationell nivå 9,9 mdr. Så, nej, kassakistan är långt ifrån tom. Om vi jämför den med situationen vid ingången av 2016, dvs för fem år sedan, så har den inte varit mer välfylld än vad den är nu.

Så hur är det nu med ekonomin i Svenska kyrkan? Ja, de senaste fem åren har kyrkan redovisat överskott på mellan 0,9 miljarder kronor och 2,9 miljarder kronor per år. Och eget kapital har inte varit större än det var vid utgången av 2020 då det uppgick till ca 45 miljarder kronor. Och de finansiella anläggningstillgångarna har inte heller varit större än de var vid utgången av 2020 då de uppgick till 21 miljarder kronor.

Den enda rimliga slutsatsen är att Svenska kyrkans ekonomi som helhet betraktat är vid mycket god vigör! Vissa enheter har förvisso ekonomiska problem som man måste agera resolut på – men som helhet är kyrkans ekonomi mycket stark.

Men – står det trots allt inte en varg och väntar där borta vid skogsbrynet? Jovisst, det gör det naturligtvis! Och det är inte bara en, utan ganska många vargar som väntar där borta. Och det är inget konstigt med det, så är det för alla verksamheter – idéburen sektor, kyrka, offentlig sektor, företag – alla verksamheter har utmaningar framför sig, ingen har någon enkel eller oproblematisk gyllene framtid som väntar. Så frågan är inte om vargen kommer – vargarna finns i allra högsta grad där! Frågan är däremot hur pass rädd man egentligen ska vara för den där vargen, dvs fokus bör ligga i hur man hanterar vargen och sin egen rädsla för den.

Sammantaget skulle man kunna uttrycka det så – använd pengarna för Guds skull!

Pether Nordin
fd stiftsdirektor