En folkrättens och bönens kyrka

Medan debatten om kyrkomötets folkrättsbeslut har fortsatt, utförs nu också angreppskrig på Ukraina. Alla västmakter är överens om att folkrättsligt faller ansvaret på Ryssland som på ett flagrant sätt bryter mot folkrättens skydd för staters integritet och FN-stadgans förbud mot att erövra territorium med våld.

Till alla er som efter min artikel i KT nr 6 har tagit till orda vill jag säga: Svenska kyrkan har antagit folkrätten som bas för sina politiska bedömningar av det som sker i världen. Det som bryter mot folkrätten bryter också mot det vi i profeternas efterföljelse uppfattar som motstridigt Guds vilja. Israel och Palestina behandlas i kyrkomötet inte annorlunda än några andra länder som Svenska kyrkan är engagerad i genom ACT och Kyrkornas gemensamma arbete. Samma måttstockar gäller. Men det finns en särskild affinitet till det heliga landet och inte minst till de palestinska kristna som förvaltare av kyrkans kollektiva minne. Det är så vi bäst tolkar det särskilda engagemang som råder.

Kanske kommer många länder att efter Ukrainakriget dra slutsatsen att länder faktiskt behandlas olika med avseende på i vilken utsträckning som folkrättens efterlevnad främjas med hjälp av bojkott, desinvesteringar och sanktioner. Som det är nu är det folkrörelserna och människorättsorganisationerna som är konsekventa, medan staterna vacklar och inte sällan charmas av särskilt Israels dimridåer bakom vilka grava folkrättsbrott brer ut sig. Förföljelse, fördrivning, husförstörelse, utomrättsliga avrättningar förutom allt annat förtryck är dagliga erfarenheter för det palestinska folket. Kyrkorna fruktar för sin existens och börjar att i allt högre utsträckning ta till orda om det.

Vad har då den kristna världsvida kyrkan att bidra med utöver folkrättens perspektiv?

I dag, Askonsdagen, då jag skriver detta ber kyrkor över hela världen för fred i Ukraina och alla andra länder drabbade av krig och konflikt. Bönen öppnar hjärtat för att aldrig ge upp. Bönen öppnar hjärtan att be för sina fiender och inte förlora hoppet om att ett annat sinnelag kan träda fram. Bönen parad med ickevåldets bojkott, desinvesteringar och sanktioner, BDS, som hyllas med Ryssland men ofta smädas med Israel, är vägar framåt. Bönen öppnar också vägar till dialog som vi kanske inte var varse, men som kan komma diplomater och alla fredsarbetare till mötes på oväntade sätt.

En folkrättens och bönens kyrka har omsorgen om allas framtid i fokus. Låt oss vara rädda om den.

Anna Karin Hammar,
präst och teol.dr