Gemensamt kristet upprop: "Vår plikt att bygga broar"

Foto: Privat, Press, Marcus Gustafsson, Tomas Ohlsson, Mikael M Johansson, Hans Runesson, Henrik Montgomery/TT, Liisa Mendelin, Annika Ahlefelt, Lars Rindeskog, Ludvig Werner, Elisabeth Ohlsson och Magnus Aronson

"Vi som representanter för olika kristna samfund ser det som vår plikt att bygga broar mellan människor. Låt oss visa att ett nytt sätt att mötas är möjligt", skriver 39 teologer och kyrkoledare i ett gemensamt upprop.

År 2024 har kallats ett supervalår, där upp till halva jordens befolkning går till valurnorna. Vad valen har visat är att det råder djup oenighet mellan partier och människor kring vad det goda samhället innebär, vad frihet är och vad som är sant när det handlar om samhälle, värld och klimat. 

Politiska partier världen över skapar polarisering genom att ställa människor mot varandra, vilket föder rädsla och undergräver tilliten i samhället. Valet i USA är ett i raden där politiska ledare splittrar och söndrar för att vinna makt. 

Kyrkans kallelse går i motsatt riktning. Vi som representanter för olika kristna samfund ser det som vår plikt att bygga broar mellan människor. Detta för att vi som kristna tror på en Gud, en Skapare som har skapat alla människor, hela jorden och allt liv därpå. Vi har många gånger misslyckats med enheten: Kyrkan har själv blivit splittrad och varit orsak till splittring. 

Men i en tid med ökad splittring, då människor bryter kontakt med meningsmotståndare, måste det finnas platser och institutioner som strävar efter att förena och som vägrar att avhumanisera andra. I en tid då politik i allt högre grad slår in kilar mellan ”vi” och ”dem” vill vi verka för att välkomna den som är en annan än jag. 

Vi som skriver under detta upprop verkar i olika kristna samfund och traditioner. Vi tycker och tänker väldigt olika om många saker. Men vi förenas i en längtan efter ett samhälle präglat av omsorg och omtanke, ett liv i fred och trygghet. 

Med vårt kristna språkbruk beskriver vi det som en längtan efter gudsrikets utbredande på jorden. Med en sådan vision vill vi arbeta för ett samhälle där människor kan leva och spira tillsammans på en levande planet. Ett sådant samhälle kräver politisk mognad, ett debattklimat präglat av respekt och tillit – en omsorg om det gemensamma som sträcker sig bortom partigränser.

Jesus säger till sina lärjungar att inte bara älska sin nästa som sig själv, utan att också älska sina fiender (Matteusevangeliet 5:44). Därför är kristna kallade till att skapa band mellan människor, oavsett politisk åsikt, bakgrund eller ståndpunkt – inte bidra till splittring.

I tider av yttre hot och ovisshet är det lätt att sänka blicken, av missmod eller av impulsen att minska sin sfär. Det är lätt att dra sig tillbaka och fokusera på mig, mitt och de mina – det lilla jag tror mig kunna kontrollera. Men tider som dessa kräver en höjd blick, visioner, mod, kärlek och motstånd mot krafter som förminskar och förstör vår mänskliga värld och planeten. 

Vi behöver visa oss själva och varandra att en annan värld är möjlig. Det är vår uppgift som medborgare och som kristna. Det är också en uppgift för alla med politiska uppdrag. Det är en uppgift för mänskligheten. 

Vi har, som delar av en delvis splittrad kristenhet, här enats i en vilja till respekt och omsorg om det gemensamma. Vi uppmanar därför våra folkvalda ledare att följa detta exempel. Inte att ignorera skillnader, utan att möta varandra med större respekt och omsorg i både politiska samtal och politisk handling. 

Låt oss visa att ett nytt sätt att mötas är möjligt – för vårt lands, vårt samhälles och vår världs skull.

Joseph Sverker, lektor i teologi, Equmeniakyrkan

Petra Carlsson Redell, professor i teologi och präst i Svenska kyrkan

Jonas Ideström, professor i praktisk teologi och präst i Svenska kyrkan

Karin Wiborn, kyrkoledare i Equmeniakyrkan

Jenny Dobers, regional kyrkoledare Equmeniakyrkan 

Lasse Svensson, regional kyrkoledare Equmeniakyrkan

Robert Eriksson, pastor & föreståndare i Betlehemskyrkan, Göteborg

Stanley Sjöberg, pastor

André Jakobsson, regional kyrkoledare Equmeniakyrkan

Carl-Olov Hultby, evangelist

Pekka Mellergård, redaktör tidskriften NOD

Joel Halldorf, professor i kyrkohistoria och skribent

Gunilla Hallonsten, kyrkoherde och prost, Svenska kyrkan Malmö

Lotta Fång, präst i Svenska kyrkan (komminister i Tyresö församling)

KG Hammar, ärkebiskop emeritus Svenska kyrkan

Stefan Swärd, pastor Evangeliska Frikyrkan, statsvetare

Caroline Krook, biskop emerita, Svenska kyrkan, Stockholms stift

Niklas Piensoho, biträdande kyrkoledare i Equmeniakyrkan

Andreas Holmberg, biskop i Svenska kyrkan, Stockholms stift

Andreas Nordlander, docent och lektor i religionsvetenskap och teologi

Jonas Eek, domprost och kyrkoherde i Stockholms domkyrkoförsamling

Johanna Gustafsson Lundberg, lektor i teologisk etik, medlem Svenska kyrkan

Gerard Willemsen, chef Internationella enheten i Equmeniakyrkan

Peter Halldorf, redaktör tidskriften Pilgrim

Pelle Hörnmark, Föreståndare Pingst - Fria församlingar i samverkan

Ingemar Forss, Missionsdirektor Evangeliska Frikyrkan

Linalie Newman, Missionsdirektor Evangeliska frikyrkan

Fredrik Modéus, biskop i Svenska kyrkan, Växjö stift

Christofer Lundgren, domprost i Svenska kyrkan, Strängnäs stift 

Antje Jackelén, ärkebiskop emerita, Svenska kyrkan

Ulrik Josefsson, rektor på ALT och medlem i Pingst, Jönköping

Anders Arborelius OCD, kardinal, biskop i Stockholms katolska stift

Sofia Camnerin, generalsekreterare Sveriges kristna råd

Carin Dernulf, föreståndare Immanuelskyrkan, Stockholm

Sara Gehlin, lektor i teologi vid Enskilda högskolan, Stockholm

Jan Blom, pastor församlingen Livets ord, Uppsala

Elisabeth Gerle, professor emerita i etik, Lund 

Niclas Blåder, domprost i Svenska kyrkan, Lunds stift

Ulrica Fritzson, biskop i Svenska kyrkan, Skara stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

2 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Anders Svensson
Det gläder mig att se att 39 teologer har kunnat enas om att vårt samhälle behöver förbättras. Själv är jag numera en gammal man men med en stor livserfarenhet. Livserfarenheten sammansätts av en mängd olika erfarenheter såsom minnen av olika slag, minnen från diskussioner med olika personer, minnen från det jag läst, minnen från tankeutbyte med andra personer, erfarenheter från ”det andliga”, erfarenheter från det världsliga, m.m. I skolan fick jag en övning i kreativt tänkande, jag fick också lära mig att ifrågasätta såväl det skrivna som talade ordet. Allt detta har skapat erfarenheter som jag bär med mig genom hela livet. Detta gör att jag under en tid har trivts väldigt bra med att vara verksam i Svenska kyrkan. Jag har trivts med att försöka förbättra kyrkans verksamhet. Jag har ibland varit förvånad över hur min kristna tro på kort tid har fördjupats trots att den kristna kulturen i vårt land har varit på avskrivning under flera decennier. I dag känns det som att jag med min kristna tro tillhör en minoritet. Jag känner emellertid en stor tacksamhet över att tillhöra denna grupp. Jag hoppas att jag kan bidraga till att denna grupp kan bli större. Jag tycker det är ganska uppenbart att vi måste se livet som en skola. Det är då också vår skyldighet att lära den läxa som själva livet vill att vi ska lära oss. Jag inser att om vi lär livets läxa så växer vi som människa och blir därmed en bättre medmänniska. Det är väl ganska troligt att det är just detta som är själva meningen med livet. Jag vill därför stå upp för kristendomen och försvara den i alla väder! Men hur ska det gå till? Det som jag såg som en naturlig uppgift för mig var att verka genom det församlingsråd och kyrkoråd som jag invaldes i. Det är alldeles uppenbart att det finns mycket som vi kan göra för att göra vårt samhälle bättre att leva i. Kyrkan måste ha en stor och viktig roll i detta arbete. Om jag kunde vara en länk i detta sammanhang skulle jag känna stor glädje över att kunna göra en viktig insats. Innan jag började i kyrkorådet inbillade jag mig att alla i ett sådant råd hade en inre drivkraft för att utveckla verksamheten. Det tog emellertid inte så lång tid innan jag fick revidera min uppfattning. Jag vill därför göra en beskrivning av de egenskaper som jag vill ska karakterisera såväl mig själv som alla andra som är verksamma inom kyrkan. En kyrkans man eller kvinna är en person, som tänker mer på andras känslor, än på egen rätt och mer på andras rätt, än på egna känslor. En kyrkans man eller kvinna förmår sätta sitt eget jag i andra rummet, låter aldrig sin självhävdelse såra en annan och ger mer än han/hon tar. En kyrkans man eller kvinna bugar sig för andras rättigheter, handskas milt och försynt med andras känslovärld. Han/hon är alltid redo att offra något av sitt eget för andras trivsel och lycka. Om kyrkans alla anställda och förtroendevalda vill anamma denna beskrivning ser jag ljust på kyrkans framtid. Erfarenheten säger mig emellertid att kyrkans män och kvinnor bara är vanliga människor, med de fel och brister som också är vanliga i andra grupper. Därför måste vi som arbetar inom kyrkan börja med att förändra oss själva om vi ska bli trovärdiga inför andra människor. Detta gäller såväl anställda som förtroendevalda. Kan vi inte eller vill vi inte ansluta oss till ovanstående beskrivning bör vi nog inte arbeta inom kyrkan. Att förändra oss själva tror jag är grunden för en bättre kyrka och så småningom för ett bättre samhälle. Att helt följa beskrivningen ovan tror jag är en omöjlighet i dagens samhälle, men vi bör ha beskrivningen som ett rättesnöre och sträva efter att ta till oss andemeningen i den. Anders Svensson
Marie Fredin
Jaha, och varför fick jag som aktiv kristen in Svenska kyrkan inte tycka till om detta?