Ska midsommardagens förkunnelse bara vara idyll?

Så har det runt om i landet nu på midsommardagen predikats om skapelsen. Naturligt eftersom de tio texterna i stort sett har just detta ämne. Oftast tycker jag mig ha märkt att förkunnelsen handlat om hur skön skapelsen är nu i midsommartid. Till exempel att gå barfota på en grönskande äng, att se ut över en blänkande insjö m.m.

Så var det också i helgmålsringningen och helgmålsbönen i radio och TV. Inget fel med det; men detta är ju bara halva sanningen!

I de två nyss nämnda fallen fanns inte ett ord om hur vi förvaltat denna skapelse. På grund av mänsklighetens tro på den eviga tillväxten, konsumismen, våra föroreningar av vatten, luft, marker, våra utsläpp av koldioxid, metan m.m, från vår bilism, transporter, flyg, industrier, raffinaderier och så vidare - allt detta kan vi nu se har oerhörda följder för vårt klimat och vår miljö, som  gjort att vi har, bokstavligen, livsfarliga PPM-värden, den ständigt ökande utrotningen av djur och växtarter, för vårt eget kortsiktiga välbefinnande.

En kristen etik, ekoteologi, förkunnelse måste väl också ge hela bilden. Varför denna rädsla att vidröra detta i predikan?Är det för att man är rädd att bli kallad moralist eller politiserande? Men då blir ju också vår förkunnelse till midsommar bara trevlig och idyllisk men menlös! Som förkunnare har vi ju också en profetisk mission. Midsommardagen följs av Johannes Döparens dag. Johannes var en profet rakt på sak precis som en viss Greta! Därför lyssnade och lyssnar också folk på dem.

Carl-Henrik Henriz
präst