Svenska kyrkan får inte göra vad som helst med sin skog

Mats Rimborg ordförande för Posk i Göteborgs stift

Lagen om Svenska kyrkan innehåller vissa bestämmelser om prästlönetillgångarna. Foto:     Pontus Lundahl/TT

Det är anmärkningsvärt att denna juridiska realitet inte tycks ha beaktats i kyrkostyrelsens skrivelse. 

Svenska kyrkan förvaltar omkring 1,7 procent av Sveriges skogsmark och är därigenom den femte största skogsägaren i landet. Dessa tillgångar utgör en central del av det som kallas prästlönetillgångarna (PLT) och har ett tydligt syfte: att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för kyrkans förkunnelse. Men nu vill kyrkostyrelsen ändra inriktningen.

I en skrivelse till kyrkomötet om hållbarhet i kyrkans skogsbruk föreslås en revidering av kyrkoordningens formulering om hur PLT ska förvaltas. Den nuvarande lydelsen i 46 kap. 3 § slår fast att:

“Prästlönetillgångarna ska förvaltas så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga uthålliga totalavkastning.”

Kyrkostyrelsen föreslår att detta ändras till:

“… ska förvaltas så att andlig, ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet balanseras.”

Detta kan vid en första anblick uppfattas som ett steg mot en bredare syn på hållbarhet, men det väcker allvarliga juridiska frågor. Även om kyrkoordningen är ett internt regelverk som kyrkomötet kan besluta om finns det yttre gränser för vad dessa beslut får innebära.

Vid relationsförändringen mellan kyrkan och staten år 2000 fastslog riksdagen vissa grundläggande villkor i Lagen om Svenska kyrkan. I 9 § anges vad prästlönetillgångarna är till för:

“Prästlönefastigheter och prästlönefonder (prästlönetillgångar) har till ändamål att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse.”

Vidare sägs att tillgångarna ska förvaltas som självständiga förmögenheter och vara placerade på ett godtagbart sätt. Det innebär att de i juridisk mening har en karaktär som närmast liknar en stiftelse, där ändamålet är fastslaget i lag, och var en förutsättning för att Svenska kyrkan skulle få behålla sin skog och mark efter relationsförändringen.

Den som någon gång suttit i en stiftelsestyrelse vet kanske hur svårt det är att få ändra en stiftelses ändamål. Kammarkollegiet skriver om detta:

”I undantagsfall kan en stiftelses ändamål ändras […]. Då krävs att det finns synnerliga skäl för att göra ändringen. Denna permutationsgrund tillämpas restriktivt. […] Ändamålet kan inte ändras därför att styrelsen […] tycker att ett annat ändamål är bättre eller viktigare än det som gäller idag.”

Samma sak gäller PLT. De som en gång i tiden donerade de egendomar som nu utgör PLT ville säkerställa att prästerna fick lön. Nu ger de ett allmänt tillskott till församlingarnas ekonomi, men nyttan är ändå av samma slag. Liksom en stiftelsestyrelse inte har rätt att självsvåldigt ändra ändamålet för en stiftelse kan inte heller kyrkomötet göra det för PLT, eftersom Lagen om Svenska kyrkan, liksom alla andra lagar, är överordnad kyrkoordningen.

Det spelar alltså ingen roll hur angelägen kyrkostyrelsen anser en ny förvaltningsfilosofi vara. Så länge Lagen om Svenska kyrkan gäller i sin nuvarande form är PLT:s syfte oförändrat: att ekonomiskt stödja kyrkans förkunnelse. Att balansera detta med exempelvis ekologisk eller andlig hållbarhet är inte förenligt med lagens lydelse – oavsett hur goda intentionerna är. PLT är inte ett politiskt verktyg för samtida prioriteringar, utan en rättsligt skyddad ekonomisk bas för kyrkans kärnuppdrag – förkunnelsen.

Man kan invända att ”förkunnelse” inte enbart handlar om vad som sägs i predikningar utan även om hur kyrkan handlar – till exempel i sitt skogsbruk. Men detta är inte vad lagstiftaren har avsett. Förkunnelsen i lagtexten är inte handling, utan en verksamhet som kräver finansiering. PLT är inte avsedda att själva förkunna något, utan att generera medel till den verksamhet som gör det. Lagen gör alltså skillnad på vad kyrkan vill uttrycka och vilka resurser som är bundna till särskilda ändamål.

Det är anmärkningsvärt att denna juridiska realitet inte tycks ha beaktats i kyrkostyrelsens skrivelse. Om kyrkomötet anser att nuvarande regelverk inte längre speglar de värderingar man vill att förvaltningen av skogen ska följa finns bara en möjlig väg: att begära att riksdagen ändrar Lagen om Svenska kyrkan.

Förhoppningsvis kommer kyrkomötets förvaltarskapsutskott, som nu ska hantera skrivelsen, att inse detta och avvisa förslaget. Inte för att det saknar värde i sig, utan för att det strider mot det uppdrag som kyrkan enligt lag har att förvalta sin egendom efter.

Mats Rimborg
ordförande för Posk i Göteborgs stift

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

6 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Lars
Mats du verkar blanda ihop förvaltning och ändamål. I lagen om Svenska kyrkan fastställs ändamålet och i kyrkoordningen fastställs förvaltningen. Om kyrkostyrelsen skulle föreslå att avkastningen skulle gå till Rädda barnen så hade du varit något på spåret.
Mats Rimborg
Lars: Det lagstadgade ändamålet är ”att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för kyrkans förkunnelse”. Denna förutsättning kan kyrkan inte förändra, och detta är det enda som PLT får användas till. Den nuvarande föreskriften i KO om hur förvaltningen ska gå till lyder: ”så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga uthålliga totalavkastning”. Detta tillgodoser klart och tydligt det lagstadgade ändamålet. Den föreslagna ändringen till ”så att andlig, ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet balanseras” skulle enligt utredningen innebära en minskad årlig avkastning med omkring 100 Mkr, enligt andra bedömningar betydligt mer än så. Därför tillgodoser detta förslag inte lagens krav, och får därför inte genomföras. Varken Rädda barnen, ekologisk eller andlig hållbarhet, eller något annat är tillåtet att gynna utöver att att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för kyrkans förkunnelse.
Sigurd
Om nu årlig maxavkastning är ett lagstadgat förvaltningskrav fastställt av riksdagen 1998, så: hur många miljoner lägre är avkastningen så länge bibehålls 1932 års statliga förvaltningsordning? De 9 kilohektaren skogsmark söder om Smålands länsgräns kunde lätt bli skogvaktarområde under förvaltningskontoret i Växjö, som oxå kunde ta sig an skogsmark i forna danska församlingsskogar västerut. Göteborgs och Lunds stiftsgränser är irrelevanta för effektivt skogsförvaltningsområde för södra Sveriges församlingar. Dax för ENSO att beställa en konsekvensutredning från SLU om stiftsgränser som optimal regionalisering för bästa uthållig totalavkastning på Södra Sveriges församlingars PLT skogsfastigheter? PS. borde inte Karlstadförvaltningen lätt kunna ta hand om skogsmarken i norra Bohuslän, de sköter ju redan grann-PLT-skogsmarken i Dalsland! Och dito förvaltning i Skara ansvara för västgötadelarnas PLT- förvaltning. Typ.
Mats Rimborg
Sigurd: Avsikten när Svenska kyrkan blev ett trossamfund år 2000 var att allt i så stor utsträckning som möjligt skulle förbli sig likt. Redan då sköttes PLT-förvaltningen stiftsvis, men samverkan över stiftsgränserna är fullt möjlig och förekommer också. Lagen föreskriver ändamålet och det är det enda som inte kan ändras. Kyrkoordningen beskriver hur ändamålet ska uppfyllas på ett godtagbart sätt. Men utgångspunkten är sedan år 2000 ”så effektivt som möjligt och på ett sådant sätt att de ger bästa möjliga uthålliga totalavkastning”. Kyrkostyrelsens förslag skulle innebära att det blir ett betydligt lägre bidrag till förkunnelsen, det är problemet. Däremot har redan i förarbetena till Lagen om Svenska kyrkan anförts att vid förvaltningen av den kyrkliga egendomen bör naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen kunna tillgodoses genom den skyddslagstiftning som finns inom dessa områden, så ett visst utrymme finns det, och det är så stiftens egendomsförvaltningar redan arbetar. Maximal avkastning är inte alls det enda som räknas, men det går inte nu att lägga till helt nya ändamål och bekosta dem med avkastningen från PLT.
Per Westberg, Malmö
Posk i Göteborgs stift drar alltför stora växlar på och intar därmed en synnerligen restriktiv tolkning av texten i 9 § första och tredje stycket i lagen (1998:1591) om Svenska kyrkan. 1997 års kyrkomöte uttalade vid beredningen av lagen att prästlönetillgångarnas främsta ändamål också i framtiden skulle vara att ge ekonomisk avkastning till stöd för kyrkans verksamhet. Kyrkomötet ansåg att detta inte skulle hindra det angelägna i att den ekonomiska förvaltningen bedrevs på ett sätt som skulle tillgodose naturvårdens och kulturmiljövårdens intressen eller andra ideella intressen i anslutning till kyrkans verksamhet. Kyrkomötet ansåg att den av regeringen föreslagna lagtexten rymde goda möjligheter till ett sådant hänsynstagande. Regeringen hade ingen invändning mot kyrkomötets tolkning utan uttalade att en bärande tanke bakom principbeslutet om ändrade relationer var att Svenska kyrkan i högre grad än tidigare skulle likställas med andra trossamfund. (Prop. 1997/98:116, sid. 104 f.
Mats Rimborg
Per: Jag menar att du i likhet med utredningen och kyrkostyrelsen tar alltför lättvindigt på de begränsningar som Lagen om Svenska kyrkan innebär, och utan att jämföra med vad som gäller för andra stiftelser. I ett aktuellt beslut (Länsstyrelsen Västra Götaland dnr 39938-2024, kontakta mig om du vill ha det) sägs i praktiken att det som inte uttryckligen är tillåtet i ändamålsparagrafen är förbjudet. För prästlönetillgångarna utgör § 9 i Lagen om Svenska kyrkan ändamålsparagraf. Något annat ändamål än att bidra till de ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans förkunnelse nämns inte där. Därav drar jag slutsatsen att varken de tre nya hållbarhetsdimensionerna utöver den ekonomiska, eller hänsyn till urfolk, går att lägga till som nya ändamål. Att göra det genom att införa dem som förvaltningsdirektiv  i kyrkoordningen tror jag inte heller kan vara tillåtet, eftersom även detta i praktiken innebär en förändring av det ursprungliga ändamålet. Dessutom: styrelsen för POSK i Göteborgs stift är förvisso införstådd med att jag skriver om detta, och att jag är ordförande där lämnas som sakupplysning om mig, men jag har inte något specifikt uppdrag från föreningen i denna fråga.