Vad gör kyrkokansliet åt rättighetsfängelset?

Kära kyrkokansli! I dessa mycket speciella tider har församlingarnas idérikedom vuxit enormt när det gäller att förkunna evangelium till män­niskor som inte rymts bland de max 8 personer som fått lagstiftat lov att fira gudstjänst i samma rum. Denna lag gäller egendomligt nog i både Uppsala domkyrka och i det lilla kapellet på stiftsgården Tallnäs i Småland. Vad lagen säger kan kyrkokansliet i Uppsala inte ha med att göra, förstås. Men det hade kanske varit på sin plats med en aldrig så liten opinionsyttring, typ den som kom från Sveriges kristna råd?

En annan fråga borde kyrko­kansliet ha engagerat sig i mycket mera! Det kanske har skett, men jag har inte hört eller läst några rapporter. Det gäller frågan att få publicera texter ur Svenska kyrkans kyrkohandbok och psalmbok vid webbsända gudstjänster i våra församlingar. Att till exempel inte få publicera texten till psalm 135 ”Se vi går upp till Jerusalem ...” vid en webbsänd gudstjänst på Fastlagssöndagen, det är ju inget annat än en katastrof! När vi i Halmstads församling hade som slutpsalm 358 om Gud som går in i vår kamp på jorden, så fick den enligt uppgift inte publiceras i text. Varför? Det är samma katastrof! Får vi publicera liturgiska texter och musik, antagna av kyrkomötet, typ Runows Kyrie?

Vad gör kyrkokansliet för att befria oss i församlingarna från detta rättighetsfängelse? Jag vet att till exempel Per Harling har släppt alla sina texter fria i den nuvarande situationen. Heder åt honom! Men det hjälper tydligen inte? Det verkar ändå vara förbjudet att publicera hans texter i webbsända gudstjänster? Vilka påskpsalmer kommer vi att vara förbjudna att textpublicera i församlingarnas webbsända gudstjänster?

Om inte kyrkokansliet kan hjälpa oss med detta, så behöver vi inget kyrkokansli! Vi är i fastetiden och ser fram emot påsk. Varje söndag då vi inte får lov att i webbsända gudstjänster arbeta pedagogiskt och musikaliskt på bästa sätt är en förlorad dag!

Anders Björnberg