Annons
Ledare
Ekonomisk dragkamp drabbar miljön
Trots att medvetenheten om en hotande miljökatastrof har ökat mycket snabbt de senaste tio åren, händer alldeles för lite och för långsamt. De nationer som förbundit sig att minska sina utsläpp kan misslyckas med detta utan sanktioner. Och vill man inte skriva under något avtal är det bara att låta bli.
Detta är en ledare i Kyrkans tidning. Ledarsidan är oberoende och partipolitiskt obunden.
Allt hänger på den goda viljan, och den är fortfarande svag. Det är tydligt att man förstår allvaret först när man känner miljöeffekterna på huden. Och de något varmare vintrar vi till exempel upplever i Sverige är inget smärtsamt alls, i synnerhet inte jämfört med svält och översvämningar i utvecklingsländerna. Miljöproblem som drabbar de delar av världen som har sämst muskler att åtgärda dem.
Richard Black, miljökorrespondent på BBC News, rapporterar om allt högre ställda krav som utvecklingsländerna riktar mot den rikare delen av världen. Kraven är väl tilltagna för att tillåta ett förhandlingsutrymme. Men de vittnar också om en historisk bitterhet mot den rikare delen av världen, både för decennier av koldioxidutsläpp och för koloniala övergrepp.
Även ärkebiskop Anders Wejryd behandlar i Upsala Nya Tidning den globala miljöpolitiken utifrån rättviseaspekter mellan rika och fattiga länder: ”de människor som drabbas är de som bidragit allra minst till klimatförändringen, medan vi som har orsakat situationen fortsätter att blunda för vad som krävs av oss”.
En risk är att klimatpolitiken i stället ska fastna i ekonomiska rättvisefrågor utifrån ett annat perspektiv: Bryderi över vilka nationer som får en ekonomisk fördel av att snåla med satsningar på miljö och vilka som gör ”för mycket” i förhållande till sina försyndelser.
Det klimatmötet i Durban behöver är den goda viljan att lösa klimatproblemen – till varje pris. /KT
,
