Nyhet
Doldisarna som kan vara viktigare än prästen
Barnrytmiken samlar ibland fler besökare än Svenska kyrkans gudstjänster, men verksamheten får sällan någon uppmärksamhet. Kyrkans Tidning har undersökt hur rytmikpedagogerna ser på sin uppgift.
Såpbubblorna skimrar i solljuset och stiger mot innertaket i Johannebergskyrkan i Göteborg. De små barnen blickar förundrat uppåt, de lite större jagar bubblorna. Glädje sprider sig i kyrksalen – en värme som smittar både små och stora.
På trappen upp mot altaret sitter Caroline Hernberger. När barnens blickar inte dras till såpbubblorna så tittar de på henne. Ur en röd låda plockar hon fram en krokodil, en spindel och andra djur. Varje djur har sin egen sång.
Bön och Krokodilsången
Så blir det Gud som haver och ljuständning. Allt flyter samman och bildar en helhet, bönen och ”Nyss så träffade jag en krokodil”.
Såpbubblorna stiger mot innertaket i Johannebergskyrkan i Göteborg. De lite större barnen jagar bubblorna.
Sedan blir det fika längst bak i kyrksalen för de närmare 70 barn och vuxna som kommit.
Musikpedagogen Caroline Hernberger driver tillsammans med kollegan Anneli Abrahamsson de populära öppna barnrytmiksamlingarna, som varje vecka kan locka sammanlagt 150 barn och vuxna.
Gud del av vardagen
– Det är fantastiskt att få bidra till barns utveckling och att dessutom få göra det i kyrklig regi, säger Caroline.
Hon tycker det är viktigt att visa att Gud inte bara finns med under söndagens högmässa, Gud är också en del av vardagen, av en rytmikstund i kyrkan. Även Anneli tycker att barnrytmiken hör hemma i kyrkan.
– Ledarna är förstås lika trevliga i den kommunala öppna förskolan. Men jag tror att vi kan erbjuda något mer, något man kanske inte alltid riktigt kan ta på, säger hon.
Vill ge smak av tron
Båda säger att barnrytmiken sänker trösklarna till kyrkan. Människor som gått förbi kyrkan hundra gånger vågar komma in för första gången när de har en bebis i barnvagn med sig.
– Jag tror att många föräldrar som kanske inte har en egen tydlig tro ändå känner att de vill ge sina barn en smak för vad tro är. Och då kan man göra det här, i en väldigt inkluderande miljö, säger Anneli Abrahamsson.
Caroline Hernberger sprider mycket glädje och energi. Hon vill visa att Gud inte bara finns i kyrkan under söndagen.
I Johannebergskyrkan är barnrytmiken en viktig kontaktyta gentemot barnfamiljerna, och så ser det ut i många församlingar i landet. Enligt Svenska kyrkans statistik gjorde barn upp till tre år 440 000 besök i kyrkan under det förra året (den siffran inkluderar även andra typer av samlingar än barnrytmik, men mer precis statistik existerar inte).
Nästan en miljon per år
Eftersom så små barn alltid har minst en vuxen med sig, genererade småbarnsverksamheten förra året närmare 900 000 besök totalt i Svenska kyrkan.
Samtidigt sker kyrkans barnrytmik ofta i skuggan av annan verksamhet, som gudstjänsterna. Det märks inte minst i forskningen – kyrklig barnrytmik är ett nästan helt outforskat område.
Biskop Sören Dalevi har egna varma minnen från när han tog sina barn till barnrytmiksamlingar. Där fick inte bara barnen stimulans, några av föräldrarna som han mötte blev också vänner som han fortfarande har kontakt med.
Finns ingen forskning
– När jag var pappaledig i slutet av 1990-talet så var jag nästan den ende pappan som var hemma. Barnrytmiken blev väldigt viktig för mig, säger han.
När han skulle doktorera övervägde han att forska om just barnrytmik. Han insåg att kyrkan når hundratusentals genom denna verksamhet, men det fanns i princip ingen forskning om den. Nu valde han att fokusera på barnbiblar i stället, men intresset finns kvar.
– Vi vet väldigt lite om innehållet, säger han.
Har andlig dimension
Kristina Stolare, stiftspedagog för barn och unga i Karlstad stift, är också en varm anhängare av barnrytmik. Hon ser att det är en verksamhet som småbarnsföräldrar känner till och de vet att de är välkomna där, oavsett vilken tro eller relation till kyrkan som de har. Hon tror inte att verksamheten alltid uppskattas efter förtjänst.
Alla är välkomnas till Johannebergskyrkans rytmikstunder oavsett om man är medlem eller inte. Vissa
föräldrar reser långt för att delta.
– Vi kan fundera på hur vi mäter en församlings verksamhet. Ofta kan det bli gudstjänstens gemenskap som hamnar i fokus, och då kan vi glömma andra gemenskaper, säger hon.
Kristina Stolare tycker också det är viktigt att se att även barnrytmik har andliga dimensioner.
Prästen måste bry sig
– Vi föds som andliga varelser, och det får vi omfamna fullt ut. Under barnrytmiken finns det andliga i hela rummet, och vi får inte missa hur barnen uttrycker det, säger hon.
De ser också vikten av att skapa ett helhetstänkande kring barnrytmiken, så att den inte blir en isolerad verksamhet. De tycker inte att de som deltar i barnrytmiken nödvändigtvis måste övertalas att komma till vanliga gudstjänster, men vill se ett engagemang från prästerna.
– Jag tycker att man som präst har en skyldighet att gå ner och sätta sig en eller två gånger i barnrytmiken, att göra det naturligt att berätta att nu har vi dop, säger Sören Dalevi.
Material saknas
– Vi ska inte missa chansen att bygga relationer. Det är doprekrytering om de vet vem prästen är, säger Kristina Stolare.
Sören Dalevi jämför med söndagsskolan, som nästan alla svenska barn förr deltog i. I söndagsskolan fanns en ideologisk medvetenhet, och det fanns ofta ett gemensamt söndagsskolematerial.
– I spädbarnsrytmiken saknas det material och kanske ett strategiskt tänkande. Vi är en ideologisk organisation, och kan sträva efter att introducera dop och barnbibel i rytmiken, säger han.
I Johannebergskyrkan har rytmikstunden övergått i fika. Längst bak i kyrkan samlas nu föräldrarna med sina barn för att prata om vardagen och livet. Diakonen Daniel Brorsson lyssnar till en pappa. Sedan en tid tillbaka är han en del av teamet, något som Caroline och Anneli ser som en stor styrka.
"Svårt med bibelundervisning"
– Han har väldigt lätt för att få kontakt med människor. Och om någon förälder har problem så går det att boka en tid för samtal. Att kunna erbjuda den möjligheten har vi kämpat för länge, säger Anneli.
De tycker det är ett bra sätt att skapa fler kontaktytor till församlingen. De är mer tveksamma till det som Sören Dalevi efterfrågar, att till exempel låta bibelberättelser bli en del av barnrytmiken.
– Vi är inte tveksamma till bibelundervisning i sig, men med så stora grupper och spridda åldrar är det svårt. Det blir inte det lugnet att det passar att berätta bibelberättelser. Vi får sprida budskapet genom sång och samtal.
Någon förälder har ett hungrigt och trött barn, som snabbt måste komma hem. Annars tar sig de flesta tid runt borden, innan de säger hej till personalen och tar barnvagnen ut i vårsolen.
Caroline Hernberger varvar sånger om krokodiler, spindlar och andra djur med "Gud som haver" och ljuständning.