Nu utmanas vårt självcentrerade fokus

Ett brottstycke av ett minne från barndomen kommer för mig. Släkten är samlad och jag leker med mina kusiner när en av dem rör mina prydnadssaker. Jag går ner till de vuxna och utrycker min stora indignation, på bred skånska och med stort eftertryck. Jag minns att de vuxna skrattade åt mig. Inget hade ju gått sönder.

Det var inte enda gången i livet jag börjat med att tänka på mig och mina saker. Därför att det ligger liksom för oss människor att se till vårt och våra egna behov. I Jesu samtal med sina lärjungar möter han detta många gånger, så också i söndagens evangelietext. Hur blir det med oss?

När lärjungarna kommer med sina frågor avfärdar inte Jesus deras grubblerier utan möter dem varje gång, klokt och eftertänksamt. Han visar att han ser dem och hör dem. Samtidigt håller han fram att det finns en större berättelse som de är insatta i och det är Guds stora berättelse som handlar om hela mänskligheten.

Nedräkningen inför kyrkans största högtid, påsken, inleds denna söndag. Septuagesima betyder att nu är det 70 dagar kvar till påskdagen. Alla de texter som kommer dessa söndagar utmanar vårt självcentrerade fokus för att sedan möta Guds stora crescendo i påskens texter, där Gud själv ger allt sitt.

I söndagens episteltext från Filipperbrevet beskriver Paulus hur han förstått detta, att allt, verkligen allt, hela hans liv, är underordnat Kristus. I samma andetag skriver han att han inte uppnått detta, men att han gör allt för att gripa det - när nu Kristus Jesus fått mig i sitt grepp.

Det är skillnad på att själv gripa om någon och på att bli gripen. Inte gripen i meningen tillfångatagen utan att Kristus håller stadigt om honom, och inte tappar honom. Han håller den intill sig som vill bli hållen. Carl Olof Rosenius formulerade på 1800-talet det så här: "Jag far efter att mer och mer fatta honom, såsom jag blivit fattad av honom."

Vi får stanna upp och påminna oss om, att om vi vill, är vi fattade av Kristus. Biskop Nils Bolander får summera med sin dikt, I Kristi grepp:

Håll mig i ditt grepp det trygga,

Herre, varje dag och stund.

Utan dig kan jag ej bygga

huset på den fasta grund.

I ditt grepp, det stränga, hårda,

när all mänsklig styrka brast,

känner jag, att du vill vårda

dig om den du håller fast.

Håll mig i ditt grepp, det mjuka,

Kärlek, som ej villkor vet.

Vilken tröst i detta sjuka,

brustna sinnes hemlöshet!

Inte spjärna mot och spänna

sig det allra minsta grand,

bara vila som en penna

vilar uti skrivarns hand.

Släpp mig aldrig! Håll mig nära

intill dig var livsminut!

Skrivare till Faderns ära,

skriv min levnads skrift till slut!