Det krävs mer för att unga ska välja tjänst i kyrkan. Det är dags att radikalt och frimodigt ta de yngsta på allvar. Visa inte bort den som vill tjäna Herren för att den inte först jobbat tio år i mataffär, skriver debattörerna.
Rekryteringsfrågan är för oss ytterst viktig. När kyrkoherdar tar till orda för att presentera sina tankar om rekrytering väntar vi tålmodigt på att de ska skriva några ord om det vi tycker är den allra viktigaste pusselbiten. Dock dröjer det ända till slutet när det står några ord om en reklamkampanj som också ska inkludera konfirmanderna.
Samtidigt pratar biskopskandidater om rekrytering, där fokuset läggs på just reklam, att visa upp “de goda lönerna” och göra den delen av arbetet synligt. Det räcker inte! Det handlar om att i grunden förändra hur vi tänker om, och närmar oss de yngsta i våra församlingar. Rickard Bonnevier talar om sitt stifts arbete med konfirmander och unga. Där finns det mycket gott att hämta och inspireras av.
Ungdomsgruppen kan inte bara vara en fritidsgård och det faktum att det går att arbeta i Svenska kyrkan får inte döljas för de yngsta, nej, faktiskt tvärtom. Visa dem altaret, orgeln, gemenskapen och platserna där människor möts i församlingens många olika lemmar. Våga prata fördjupning, visa dem en tro att leva och dö i. Visa dem en församling att leva hela sina liv i – inte bara delen med pizzakvällarna och de andaktsfulla stunderna. Räds inte för att låta de unga möta de äldre och bestäm inte å deras vägnar vad som är relevant och viktigt.
Det går inte att förlita sig på att en satsning och en enklare väg för ännu fler människor mitt i livet till profilyrkena löser allt. Sett till stiftens vigningsstatistik är de som är mitt i livet redan här, men människor under 30 som träder in i vigningstjänst är få i jämförelse. Artiklarna som tar upp rekryteringsfrågan ger rikt välsignade förslag, men det räcker inte. Vi borde heller inte kräva mindre av folk, rimligtvis borde vi kräva mer. Vi kan orimligen ha som mål att sänka den teologiska kvaliteten bland prästerna.
Det är fint med livserfarenhet, men om den inte har bearbetats i relation till teologin och den kristna tron gör det ändå ingen skillnad att man har levt ett halvt liv innan man träder in i arbetet. Istället kan det gott och väl vara så att en ung person har mognat långt mycket mer än en äldre på den fronten om man tidigt har börjat bearbeta den kristna tron i sitt liv. Vi behöver helt enkelt människor som frimodigt går ut i tjänst som unga. Människor som är beredda att viga hela sina yrkesliv åt kyrkans tjänst. Det ständiga talet om livserfarenhet och om värdet av att ”ha sett något annat” har präglat många unga studenters väg till profilyrkena, särskilt ämbetsbärarna. Den låga självbilden är det dags att släppa och tanken att den som är under 40 år inte kan möta människor i livets alla skeden är naiv och förlegad. Kyrkohistorien kryllar av unga människor som klivit ut och tagits emot och formats av församlingarna.
Det är dags att radikalt och frimodigt ta de yngsta på allvar. Visa inte bort den som upplever sig kallad att tjäna Herren för att den inte först jobbat tio år i någon mataffär. Nej, samla ungdomsgruppen eller träd fram på lägret och berätta för alla om glädjen att få tjäna. Sök de unga, lika mycket som de som är mitt i livet. Berätta för dem att deras gåvor ryms i våra kyrkor, inte sen utan nu. Visa dem en plats att tjäna på och ge dem många och rätta erfarenheter som en bra församling ska ge. Ge dem utmaningar, ge dem plats, ge dem en röst – men mest av allt – ge dem av dig själv.
En dag kommer du stå där på Stiftsfesten, och lägga armen om en vars tinningar börja gråna och säga: Det här är min ungdom och nu är hen en erfaren kollega
Catharina Carlsson, präst i Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö
Samuel Gabrielsäther, prästkandidat Strängnäs stift
Noa Edwardsson, försteorganiststudent
LÄGG TILL NY KOMMENTAR