Få frågor har utretts så länge och noga

SLUTREPLIK

Mitt inlägg om att Svenska kyrkan ska sluta vara huvudman för begravningsverksamheten har mötts av mothugg. Ett sådant beslut måste fattas i Sveriges riksdag eftersom det innebär ändring av begravningslagen. Här gäller saken hur Svenska kyrkan bör agera, och i två repliker har förordats att så inte ska ske alls.

Nils Gårder och Erik Sjöstrand skriver att det har varit så här sedan medeltiden och de ser ingen anledning till att ändra på något. De tror på oklara grunder att det saknas intresse i befolkningen för att ha det på annat sätt och kallar mina argument för sterila och principiella. Men liksom ansvaret för folkbokföringen togs bort när det inte längre ansågs rimligt att kyrkan skulle hantera hela befolkningens persondata kommer en reform säkert att ske, förr eller senare.

Det här är ingen ny fråga för Posk. Vid kyrkomötet 2018 behandlades en Posk-motion om en utredning av hur kyrkan hanterat sitt myndighetsansvar för begravningsverksamheten och konsekvenserna av en överföring av huvudmannaskapet till kommunerna. Där anförs fem konkreta skäl, inget av dem vare sig sterilt eller principiellt utan hämtade från Jan-Olov Aggedals och Bo Silfverbergs ”Begravningsverksamheten och Svenska kyrkan – Ett samhällsansvar i tiden?”. Författarna skrev själva om sin bok på denna debattsida i april 2018. 

Posk:s program förespråkar ”att Svenska kyrkan ska skapa beredskap för och utreda konsekvenserna av en eventuell överföring av huvudmannaskapet för begravningsverksamheten från Svenska kyrkan”. Posk behöver nu flytta fram sina positioner för att vara ett tydligt alternativ till den partipolitiska grupp som än så länge är störst i kyrkomötet.

Därmed kommer vi till Jesper Eneroths och Wanja Lundby-Wedins replik. De surar fortfarande över beslutet att öppna för kyrkliga begravningsbyråer och påstår att det fattades utan att frågan först utretts. Få frågor har utretts så länge och noga som denna. Per Eckerdal konstaterade redan 2009 i ”Arbetsformer i förändring” att det inte finns några hinder mot kyrkliga begravningsbyråer, och därefter har ett flertal genomlysningar skett.

Men om man representerar en organisation (S) som äger merparten av den största begravningsbyrån (Fonus) är det klart att man vill slippa konkurrens. Det är detta som gör partipolitiska företrädare så olämpliga i kyrkans beslutsorgan – de företräder primärt andra intressen än församlingarnas och medlemmarnas.

Mats Rimborg,
ordförande Posk i Göteborgs stift