Vi gotlänningar är angelägna att våra kyrkor finns kvar i gott skick i vår miljö som andliga rum och som rum för konserter och evenemang, liksom när kriser drabbar samhället. Detta torde också vara en nationell angelägenhet, skriver Lennart Lindgren.
Under senare år har den kyrkoantikvariska ersättningen från Svenska kyrkan till de medeltida kyrkorna på Gotland minskat dramatiskt. Det är oroväckande inte bara för Gotland utan för hela Sverige.
Betänk att det finns 92 medeltida kyrkorna på denna lilla ö i Östersjön. Alla byggda före 1350. Sedan är det ett hopp på 600 år då nästa kyrka byggs – kyrkan i Slite.
Än så länge är våra medeltida kyrkor välbevarade genom engagemang och ansvarstagande i församlingarna, skickliga hantverkare och god tilldelning av kyrkoantikvariska medel tidigare. En unik kulturskatt är detta som vår tid har att ta ansvar för. Därmed måste kyrkorna få det underhåll som krävs för att bevaras för eftervärlden.
Tänk att man på medeltiden kunde bygga dessa vackra stolta kyrkor med all sin utsmyckning – vägmålningar (passionsfriser), krucifix, altarskåp, dopfuntar och konstfärdiga fönster. Man häpnar över våra förfäders förmåga för 600 – 800 år sedan. Då skall väl vår tid, med alla sina resurser, kunna se till att underhålla och bevara kyrkorna för en framtid. Hur skulle det annars se ut?
Om detta må vi berätta på det att kyrkornas framtid kan säkras.
Men med den situation som nu råder kan ytterligare initiativ behöva tas för att skydda och bevara denna kulturskatt. Det torde bli nödvändigt att söka göra de 92 medeltida kyrkorna till ett Världsarv. Den frågan är inte ny. Den har utretts och ventilerats då och då, men fastnat och blivit liggande.
Ett nytt grepp, som skulle kunna bli framgångsrikt, är att de medeltida kyrkorna hakas på det befintliga världsarvet Visby Hansestad. Det handlar ju om den gemensamma medeltiden då hela Gotland blomstrade av god ekonomi.
Såväl i Visby som på landsbygden där sockenkyrkorna växte upp tätt för att markera rikedom och en andlig rörelse i tiden. Sedan har kyrkorna förblivit ett centrum i bygden, ett centrum med kyrkogård, prästgård, församlingshem och skola – Kyrkan mitt i byn.
Vi gotlänningar är angelägna att våra kyrkor finns kvar i gott skick i vår miljö som andliga rum och som rum för konserter och evenemang, liksom när kriser drabbar samhället. Detta torde också vara en nationell angelägenhet.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR