Den 10–11 november är man i Skara domkyrka redo att spela in 2012 års julbön, julotta, annandagens och påföljande söndags gudstjänster samt nyårsbönen, en inspelning som enligt domprost Anders Alberius ”man inte gör med en klackspark. Det måste till mycken planering och inövning, framför allt för musiker och körer”.
Javisst. Precis som med allt som vi önskar ska bli bra och kännas fint vare sig vi har tv-kameror med oss i kyrkorummet eller inte. Skillnaden är att vi genom inspelningsmetoden avstår från direktkommunikationens spontanitet, naturlighet och eftersom det handlar om utövning av en religiös akt ärlighet och personliga ut- och upplevelse. En tv-show – för det är det som det nu handlar om – förutsätter näst intill 100 procent perfektionism. Inga felsägningar, inga falsktoner eller oväntat spännande. Sånt händer ju vid direktkontakter.

Julens och nyårets tv-andakter och övriga gudstjänster har urartat till att bli SVT:s kyrkliga variant av melodifestivaler och motsvarande arrangemang, vilka kräver omfattande förberedelser långt i förväg. Det blir gudstjänst på burk trots att man anstränger sig till det yttersta för att ge dem direktkaraktär bl a genom att be publiken (förlåt de inbjudna församlingsstatisterna) att ”vara klädda som vid jul” . Och undviker gärna att entydigt annonsera dem som inspelningar. Detta är hyckleri. Kan man göra direktsändningar från evenemang och företeelser under betydligt svårare förhållanden så bör det inte vara några problem att direktsända från ett par av kyrkoårets stora högtidssammankomster i våra kyrkolokaler. Som kuriositet kan jag nämna att jag var närvarande vid den första tv-julottan som var i Seglora kyrka på Skansen i Stockholm för mer än cirka 50 år sedan. Det gick alltså redan då att transformera en gudstjänst utan en stor produktionsapparat.

Bästa ansvariga inom Svenska kyrkan och SVT: Kör ut månglarna från templet och slå vakt om det naturliga och äkta som bör känneteckna en gudstjänst!

Åke Asplund
Helsingborg