Inte kyrkans uppgift hjälpa akut behövande

Självbildsanalys. Det är dags att Svenska kyrkan gör upp med bilden av sig själv som den yttersta hjälparen. För varje krona och matkasse vi delar ut skadar vi Svenska kyrkans förtroende och varumärke, anser Magnus Bodin.

Under rubriken ”Fattighjälpen ökar” får vi i Kyrkans Tidning nummer 20/12 läsa om hur ”allt fler söker sig till Svenska kyrkan för att få akut ekonomisk hjälp”. Man får uppfattningen att vi lever i början på 1800-talet då ansvaret för fattigvården verkligen låg hos kyrkan.
Men sedan länge har vi ju i Sverige byggt upp ett fantastiskt välfärdssystem vars syfte är att vi även under de ekonomiskt sett tuffa perioderna i livet ska ha en rimlig levnadsnivå. Och om vår ekonomiska situation totalt skulle kollapsa har vi rätt till hjälp via den fantastiska socialtjänstlagen.

Ibland får jag känslan av att Svenska kyrkan, och andra idéburna organisationer, inte vill släppa rollen av den som har det yttersta ansvaret. Som om social- tjänsten inte fanns. Självbilden är så intimt förknippad med den barmhärtige samariten som ställde upp när alla andra gick förbi. Men jag menar, att för varje krona och för varje matkasse som vi delar ut med motivet att det är akut hjälp så skadar vi Svenska kyrkans förtroende och varumärke.

Kanske får vi kortsiktigt beröm från våra församlingsmedlemmar som ju vill diakoni. Men de kommer att höja på ögonbrynen när de inser att deras kyrkoavgift, gåvor och fondmedel går till en verksamhet som de redan har betalt skatt till för att den ska finnas. Och hos de professionella på socialtjänsten skakar de redan på huvudet och är frågande inför de höga tankar som Svenska kyrkan har om sig själv i denna fråga.
Här en liten jämförelse; Luleå stift har, enligt KT:s artikel, ökat utdelningen av ekonomisk hjälp från 440 000 kr (2010) till
771 000 kr (2011). Lunds diakonicentral från 50 000 kronor (2010) till 105 000 kronor (2011).
Karlstad stifts antal sökande har ökat från 8 personer (2010) till 25 personer (2011). Detta föranleder Kyrkans tidning att sätta rubriken; ”Kyrkan delar ut allt mer ekonomiskt bistånd”. Men, är det mycket? Tidigare studier har visat att Svenska kyrkan i Stockholm delar ut uppskattningsvis 15-20 miljoner kronor årligen i ekonomisk hjälp. Men återigen, är det mycket?

Jämfört med att Stockholms stad under 2011 delade ut 985 miljoner kronor (nästan en miljard!) till över 30 0000 personer i ekonomiskt bistånd så måste Svenska kyrkans bidrag ses som småpotatis.
Jag vill också tydliggöra att när det gäller akut ekonomisk hjälp så har socialtjänsten ett särskilt ansvar. För det verkar vara i sådana situationer som Svenska kyrkan ibland faller till föga, och glömmer bort att socialtjänsten finns. I varje fall som det beskrivs i media. Men socialstyrelsen, som är socialtjänstens tillsynsmyndighet, är tydlig:
”Om den biståndssökande till exempel har kunnat försörja sig, men inte gjort det, och därför saknar pengar till sin försörjning under den närmsta tiden, kan han eller hon få ett tillfälligt reducerat bistånd för att kunna reda upp den akuta situationen. Denna situation kallas i rättspraxis för akut nödläge eller akut nödsituation.” (Ekonomiskt bistånd – stöd för rättstillämpning och handläggning, socialstyrelsen 2003).

Följdriktigt står det exempelvis i Stockholms stads riktlinjer för handläggning av ekonomiskt bistånd: ”Rätt till bistånd finns alltid i akuta nödsituationer. Vid dessa situationer bör särskilt beaktas om det finns barn i familjen. Ett avslag på en ansökan om bistånd får inte leda till att ett barn far illa.”
Sannolikt gör socialtjänsten fel ibland. Min utgångspunkt är att det sker undantagsvis. Men eftersom behövande vänder sig till Svenska kyrkan och uttrycker att de är i en nödsituation så är ett förtroendefullt samarbete med socialtjänsten viktigt.
Och i de fall där socialtjänsten uppenbarligen missbrukar sitt uppdrag ska Svenska kyrkan med hög socialjuridisk kompetens och skarp röst se till att de behövande får den hjälp de har rätt till. Det är en sak att ha rättigheter. Det är en annan sak att få sina rättigheter tillgodosedda.

Sammanfattningsvis bör Svenska kyrkan omgående sluta upp med att dela ut akut ekonomisk hjälp.
Ju mer akut en situation förefaller vara, desto säkrare kan vi vara på att det inte är vår uppgift. Eller bör församlingarna även skaffa egna ambulanser om vi anser att landstingets inte kommer fram snabbt nog?

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Mammahelatiden
Det är en viktig diskussion. Och jag håller inte alls med. http://mammahelatiden.blogspot.se/2012/05/vi-ar-visst-barmhartiga-samariter.html
Nils Ronquist
Magnus Bodin pratar eller rättare skriver som en sann socialist Jag kan riktigt höra Olof Palmes fnysningar över damerna som kom ned från Vita Bergen för att bedriva välgörenhet. M Bodin liksom O Palme har/hade tydligen inte upplevt fattigdom eller akut fattigdom. Hela artikeln från M Bodin borde ha hamnat i rundarkivet, den andas självbelåtenhet och socialistiska drömmar om ett samhälle som alltid ställer upp. Så fungerar inte verkligheten, något en diakon borde känna till. Troligen har M Bodin gått omkring i vårt samhälle med röda glasögon som inte släppt in ett uns ljus av verkligheten varken socialistisk eller moderat.
Peter
En meditation över Lukas 16,19-31 rekommenderas i samband med artikelns slutsatser.
Ingvar Blomqwist
Den som känner till de regelverk som styr Sv. kyrkans verksamhet, vet att man inte får lov använda kyrkoavgiftsmedel till akut ekonomiskt bistånd till enskilda. Däremot går det bra till internationellt bistånd, t.ex. via Sv. kyrkan Internationellt. Många församlingar förvaltar välgörenhetsfonder och där har vi tagit på oss uppgiften att dela ut enligt fondbestämmelser. Dessa riktar sig oftast till ekonomiskt behövande.
GunBritt
Vänd er med förtoende till Moderata EMPATIBRISTPARTIET !
Monika Johansson
Jag kan inte annat än undra över hur en diakon kan göra dessa uttalanden....Jag blir förfärad! Har Bodin FULLSTÄNDIGT missat det kristna budskapet?!? Vi vet idag att samhället ständigt misslyckas med att fullgöra de skyldigheter de har att hjälpa människor genom de svårigheter de av olika anledningar har hamnat i, många gånger helt utan egen förskyllan. Det behöver inte alltid handla om kriminalitet och missbruk utan kan lika gärna orsakas av långtidsarbetslöshet eller sjukdom. Det är ett hårt samhällsklimat nu och detta kan drabba oss alla. Att kyrkan då kan träda in och ge ett litet bidrag, ofta kanske i form av matkassar eller hjälp till barnkläder, eventuell skolresa med mera, för att underlätta så att t ex inte barnen i en familj ska drabbas så hårt, är för mig en självklarhet. Detta är för mig ett av de viktigaste praktiska verktyg som finns för att förmedla Vår Herre Jesus Kristus kärlek till oss människor. Jesus sade INTE: Nej, du får vända dig till socialen istället...Jesus delade bröden och fiskarna. Ibland behövs det mer än bara samtal och böner för att hjälpa människor, ibland behövs även praktisk hjälp för att kunna att gå vidare. Bodin: Byt Jobb!
Fredrik Wåhlstedt
Håller helt med! Men det skulle väl inte skada om ni öppnade portarna till era kyrkorum under de jävligaste dagarna i i januari och februari. Tror jesus skylle hålla med mig. Konsten är väl försäkrad? Och om inte annat så skulle kanske de samlade människokropparnas värme hjälpa er att hålla nere elkostnaderna?
Jan-Olof Källström
I princip kan jag hålla med Magnus Bodin att Svenska kyrkan inte skulle behöva dela ut ekonomisk hjälp till de fattiga i detta rika land. Men nu är det så att hjälpen behövs och vem skall då hjälpa de mest behövande om inte socialtjänsten klarar av det. Jag vet att reglerna för att få bidrag är strikta och enligt de behövande otroligt förnedrande vilket gör att många hjälpsökande undviker att kontakta socialtjänsten. Det känns som om Magnus Bodin lever i en bubbla och inte har haft kontakt med verkligheten på många år.
Klas
Vad Magnus Bodin inte förstått är att vi inte har och troligen aldrig haft ett fantastiskt välfärdssystem. Därtill har välfärden urholkats hårt av den borgerliga regeringen och även bitvis av tidigare regeringar, det senaste decenniet. Tror Magnus Bodin att folk söker hjälp för att profitera på hjälpverksamheten? I så fall har han en mycket skev bild av verkligheten och en reaktionär inställning till sina medmänniskor. Men det är klart kyrkan har ju en tradition av häxbränning och stupstockar också, det är kanske den Magnus Bodin tycker man skall följa.
Margareta P å Österlen
Magnus Bodin måste läsa Matt 25:31-46 snarast, som praktiserande diakon är det fullt rimligt att känna till Jesu Kristi förkunnelse i evanglium: "Jag var hungrig och ni gav mig.../---/Vadhelst ni gjort för en av dessa mina minsta, det har ni gjort för mig." Däremot belyser Magnus Bodin en oerhört viktig poäng, nämligen att svensk socialtjänst som får sina regler från riksdagens lagstiftning, men hämtar aktuella besluts- och hanteringsprinciper ur varje kommuns polistiskt styrda socialnämnders beslut, faktiskt inte beaktar Socialtjänstlagens (SoL, 2001) portalparagraf i de inledande tre korta kapitlen om kommunens yttersta ansvar för att ge stöd och hjälp, utan ser till kommunens sparbeting i första hand. Överallt styr avguden Mamon människors mellanhavanden i vårt land, och det vore en välgärning om Kristi kyrkas herdar verkligen såg till att varje kristen känner till Jesu Kristi förkunnelse från Gud Fader om det hoptvinnade kärleksbudets trohet i hjärta och gärning. Varje kristen i dennes vardagliga liv, även de som kallar sig kristna i riksdagens beslutprotokoll... men ägnar sig enbart åt läpparnas bekännelser! Säg hela sanningen! Margareta Persson, Ing(el)stad å Österlen