Kyrkan går före med de frivilliga avsättningarna

I Kyrkans Tidning nummer 31/32-19 menar ledarskribenten att prästlönetillgångarna borde sätta av betydligt större arealer för naturvård, med hänvisning till riksdagens mål att 20 procent av Sveriges land- och sötvattensareal senast 2020 ska omfattas av någon form av bevarande som gynnar biologisk mångfald.

Riksdagens mål är angeläget, och trots allt fokus på klimatomställningen så måste vi samtidigt även uppnå målen för den biologiska mångfalden. Men att prästlönetillgångarna bara skulle vara halvvägs från riksdagens arealmål stämmer inte, det påståendet måste bygga på ett missförstånd om hur riksdagens mål är tänkt att uppnås. 

Enskilda skogsägares frivilliga avsättningar förväntas inte uppgå till 20 procent, utan i måltalet medräknas även bland annat naturreservat och annan formellt skyddad mark. De nationella målen för skogsbruket anges i hektar och innebär att frivilliga avsättningar ska öka med 200 000 hektar till 2020 och de formella skydden (naturreservat med mera) ska öka med 150 000 hektar. I genomsnitt uppgår skogsägarnas frivilliga avsättningar i dag till 5 procent, så med de 9 procent som kyrkan avsätter är vi redan långt före, och tar vår del fullt ut vad gäller de nationella naturvårdsmålen. 

I urvalet av frivilligt skyddade områden görs inte heller någon avvägning mellan kvalitet och kvantitet, som skribenten påstår. De skogsområden som blir frivilliga avsättningar är de som har de högsta biologiska kvaliteterna, det är en självklar princip och även ett certifieringskrav.

Å stiftsjämästarnas vägnar
Ove Nystrand
stiftsjägmästare i Karlstads stift