Nådens tid varar inte jämt

Nu när förslag till kyrkohandbok diskuteras både fram och tillbaka och när det som domprost Hesslefors Persson skriver i Kyrkans Tidning nummer 49/15 börjar vara ”dags för nästa skede i handboksarbetet”, kommer jag ihåg vad den högkyrklige väckelseprästen G A Danell i Växjö ansåg om tackbönen efter syndabekännelsen.

Han ansåg att det borde heta ”tack för att vägen till dig ännu är öppen.” Eller ”alltjämt”. Eftersom nådens tid inte varar jämt.

Den hittillsvarande formuleringen ”Tack för att vägen till dig alltid är öppen” kan visserligen förstås rätt, nämligen så att vägen alltid är öppen ”så länge det heter i dag”, så länge nådens tid varar.

Men det lilla ordet ”ännu” eller ”alltjämt” skulle i vår alltmer universalistiska folkkyrka förena evangeliets glädjebud om den smala men öppna porten med väckelsens påminnelse om att
”i dag, om ni får höra hans röst, må ni inte förhärda era hjärtan.”

Andreas Holmberg