Regeringen har bestämt sig för att erkänna Palestina som stat. När det kommer att ske vet vi inte, men så fort det går, säger statsministern. Det är ingen tvekan om att det svenska beslutet är nödvändigt och välkommet. Palestina har lika stor rätt att existera som något annat land och forma det under eget mandat och självbestämmande.

Stefan Löfvén och Margot Wallström ska ha all heder för att de tagit ställning för detta och kommit till ett beslut. Ingen tvekan om det. Men nu väntar vi också på den fördjupade analysen av beslutet. En sådan analys är nödvändig för att göra beslutet trovärdigt och undvika att det faller en förenklingens och naivitetens skugga över beslutet.

I konflikten mellan Israel och Palestina finns det ju två sidor och sättet att hantera dessa ställer krav på de politiker som väljer att engagera sig i frågan. De måste vara i stånd att kunna formulera sig på ett sådant sätt att även de komplexa sammanhangen och svårigheterna kommer fram. Men också om det allra viktigaste: om tilliten till de båda parterna att stifta fred. Den fördjupade analysen behövs också för att minska känslan av utpressning hos den ena parten och för att undvika antisemitism.

En fördjupad analys hade kanske redovisat att erkännandet av Palestina och Israels säkerhet hör ihop. Det är två sidor av samma mynt och det går inte att förneka varandras förutsättningar.

I den fördjupade analysen ligger också det faktum att Palestina ännu inte erkänt staten Israel och vilka svårigheter detta kan föra med sig för den nödvändiga fredsprocessen.

I den fördjupade analysen ligger också behovet att formulera sig om synen på Hamas. Det går inte att bara undvika frågan och hänvisa till att det är staten och inte någon regering som erkänns. Frågan ligger där och skvalpar, kräver sin analys och sin uttalade förhoppning om att Hamas går att påverka i rätt riktning. Hamas är trots allt inte som IS eller eller al -Qaida.

Svenska kyrkan har genom sin chef för den internationella avdelningen i Uppsala gått ut och stödjer regeringens beslut att erkänna Palestina. Även det är bra och vad som kan krävas av en kyrka som vill bekämpa förtryck och som tar sina gemensamma rötter med islam på allvar. Men även här behövs den fördjupade analysen. Hur bra det än är av Svenska kyrkan att stödja regeringens beslut ekar det tomt utan en ärlighet inför de komplexa sammanhangen och en uttalad tilltro till båda parter.

Sveriges goda beslut att erkänna Palestina bör gå hand i hand med analysen.

Helena Myrstener

Präst i Limhamns församling