Oklar offerteologi behöver diskuteras

SIGNERAT Diskussionerna under det nyss avslutade kyrkoåret har främst handlat om formerna för verksamheten. Strukturutredningen har remissbehandlats på längden och tvären, och frågan om ekonomiska besparingar har upptagit alla nivåer i kyrkan.

Den enda diskussion om det teologiska innehållet som har fått något större utrymme är prästen Ulla Karlssons ifrågasättande av kyrkans medeltida offerteologi. Frågan om hur de gamla föreställningarna ska kunna tolkas och översättas till ett begripligt innehåll för dagens människor har från kyrkokansliet avvisats med att detta redan är klart och någon vidare diskussion inte behövs.
Siffrorna för kyrkans trovärdighet talar ett annat språk. Medlemsantalet går ner, doptalen minskar. Till och med den sista bastionen begravningar viker. Det enda som ökar är kostnaderna för kyrkans administration. Men kan nedgången också ha en grund i att vår förkunnelse har stelnat så att allt fler inte längre kan ta den till sig? Exemplet med vår oklara offerteologi borde kanske vara en tanke­ställare i stället för att bara avvisas.

Vid ett tempelbesök i Nepal blev jag förevisad ett gammalt offeraltare som ännu var i bruk. Det levrade blodet som hade runnit från lammets hals täckte offerstenen och golvet runt omkring. Jag såg för mig det sprattlande fåret som hölls fast mot altaret och kunde nästan höra det kvävda skriket när kniven skar av halspulsådern. Jag är rätt härdad, men kände en lätt yrsel och kunde inte hålla tillbaka kräkreflexerna. Just då slog det mig att just detta hyllar vi i vår liturgi, i psalmer och nattvardsböner. Lammet som offras. En gud som kräver ett offer för att förlåta bödlarnas synder. Orden har bara uttalats så ofta att meningen, åtminstone för mig, nästan helt hade spiritualiserats och förlorat sin grymma innebörd.
I dag är det allt fler, som inte är så avtrubbade som jag själv, som för första gången hör orden om lammet som offras. De kanske ser samma bilder inom sig, som jag konfronterades med i den ovana miljön. Hur kombinerar vi detta med budskapet om den kärleksfulle gud­en och Jesus som Guds främste företrädare?

Prästen som står uppställd av nazisterna i ett långt led där var tionde person ska avrättas ger en annan bild av offrets väsen. Kvinnan som står jämte honom blir utpekad, men prästen bönfaller bödlarna: ”Ta mig istället. Er spelar det ju ingen roll bara antalet är rätt.” Och han blir förd åt sidan och avrättas, medan kvinnan får leva. Så tänker jag mig hellre Jesu offer. Men utan att idealisera grymheten, eller se den som ett utslag av Guds vilja. Trots, inte på grund av vår grymhet, blir vi förlåtna. Jesu ord: ”Förlåt dem, ty de veta inte vad de göra” gäller oss lika mycket som de romerska soldaterna.

Förvisso behöver vi både kunskaper och förståelse för den gammaltestamentliga offertraditionen för att kunna tolka många av Bibelns texter. Det som är gemensamt mellan då och nu är den ständiga kampen mellan ont och gott, inom oss själva och omkring oss, liksom insikten att det onda bara kan bekämpas med det goda. Och i ord och handling visa att kärleken kan övervinna allt.

,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.