Försoningsteologi

Oklar offerteologi behöver diskuteras

SIGNERAT Diskussionerna under det nyss avslutade kyrkoåret har främst handlat om formerna för verksamheten. Strukturutredningen har remissbehandlats på längden och tvären, och frågan om ekonomiska besparingar har upptagit alla nivåer i kyrkan.

Den enda diskussion om det teologiska innehållet som har fått något större utrymme är prästen Ulla Karlssons ifrågasättande av kyrkans medeltida offerteologi. Frågan om hur de gamla föreställningarna ska kunna tolkas och översättas till ett begripligt innehåll för dagens människor har från kyrkokansliet avvisats med att detta redan är klart och någon vidare diskussion inte behövs.
Siffrorna för kyrkans trovärdighet talar ett annat språk. Medlemsantalet går ner, doptalen minskar. Till och med den sista bastionen begravningar viker. Det enda som ökar är kostnaderna för kyrkans administration. Men kan nedgången också ha en grund i att vår förkunnelse har stelnat så att allt fler inte längre kan ta den till sig? Exemplet med vår oklara offerteologi borde kanske vara en tanke­ställare i stället för att bara avvisas.

Vid ett tempelbesök i Nepal blev jag förevisad ett gammalt offeraltare som ännu var i bruk. Det levrade blodet som hade runnit från lammets hals täckte offerstenen och golvet runt omkring. Jag såg för mig det sprattlande fåret som hölls fast mot altaret och kunde nästan höra det kvävda skriket när kniven skar av halspulsådern. Jag är rätt härdad, men kände en lätt yrsel och kunde inte hålla tillbaka kräkreflexerna. Just då slog det mig att just detta hyllar vi i vår liturgi, i psalmer och nattvardsböner. Lammet som offras. En gud som kräver ett offer för att förlåta bödlarnas synder. Orden har bara uttalats så ofta att meningen, åtminstone för mig, nästan helt hade spiritualiserats och förlorat sin grymma innebörd.
I dag är det allt fler, som inte är så avtrubbade som jag själv, som för första gången hör orden om lammet som offras. De kanske ser samma bilder inom sig, som jag konfronterades med i den ovana miljön. Hur kombinerar vi detta med budskapet om den kärleksfulle gud­en och Jesus som Guds främste företrädare?

Prästen som står uppställd av nazisterna i ett långt led där var tionde person ska avrättas ger en annan bild av offrets väsen. Kvinnan som står jämte honom blir utpekad, men prästen bönfaller bödlarna: ”Ta mig istället. Er spelar det ju ingen roll bara antalet är rätt.” Och han blir förd åt sidan och avrättas, medan kvinnan får leva. Så tänker jag mig hellre Jesu offer. Men utan att idealisera grymheten, eller se den som ett utslag av Guds vilja. Trots, inte på grund av vår grymhet, blir vi förlåtna. Jesu ord: ”Förlåt dem, ty de veta inte vad de göra” gäller oss lika mycket som de romerska soldaterna.

Förvisso behöver vi både kunskaper och förståelse för den gammaltestamentliga offertraditionen för att kunna tolka många av Bibelns texter. Det som är gemensamt mellan då och nu är den ständiga kampen mellan ont och gott, inom oss själva och omkring oss, liksom insikten att det onda bara kan bekämpas med det goda. Och i ord och handling visa att kärleken kan övervinna allt.

  • 6 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • En anonymen

    Det är bra Koskinen att du inte är rädd för att diskutera detta. Det finns en teologi som förklarar det här med kors, lamm, Jesus på ett perfekt sätt utan att tumma en millimeter på principen att Gud är Kärlek och obs! UTAN OFFER.

    Problemet är bara att så fort man talar om för detta var allt detta står att läsa så börjar man avvisa det genom att säga att det är från Satan, New Age eller Gnosticism trots att det är ingenting av dessa.
    Folk förstår inte och verkar inte ha äkta intresse heller. Det må vara lite överkurs för gemene man. Om man ställer sig på en bok och hoppar på den istället för att läsa den så är det inte så konstigt om man får innehållet om bakfoten. Skulle vara intressant om ens någon kyrkans företrädare ville göra ett ärligt försök att förstå. Koskinen?

    A Course in Miracles finns att läsa online. Det är bara att googla.

  • En anonymen

    "Er spelar det ju ingen roll bara antalet är rätt.” Och han blir förd åt sidan och avrättas, medan kvinnan får leva. Så tänker jag mig hellre Jesu offer. "Tänker Koskinen på situationen när de försökte byta ut Jesus mot en annan person? Eller menar Koskeinen att Gud skulle behöva ha någon avrättad?
    För så där kalkylerar förstås en ekonom. Det verkar nästan omöjligt att förstå att Gud är Oändlighet. Ungefär som oändlighet i matematiken. Man kan varken lägga någonting till det eller ta ifrån det och få det att bli mer eller mindre. Gud bara ÄR.
    Gud lider inte på brist på Kärlek, Jämför en vattentank och en källa. Gud är liksom en källa. Han behöver ingen kompensation för de från paradiset pallade äpplena. Jesus säger i A Course in Miracles: "Sacrifice is a notion totally unknown to God. It arises solely from fear, and frightened people can be vicious. Sacrificing in any way is a violation of my injunction that you should be merciful even as your Father in Heaven is merciful. It has been hard for many Christians to realise that this applies to themselves."

  • medlem

    Det är klart att man kan välja att se på offret som att Jesus ger sitt liv i stället för oss. Men om detta inte relaterar till Gud så blir treenighetsläran mycket märklig. Menar Koskinen att Jesus dog i stället för människorna och att Gud inte kunde avvärja det hela?

  • en anonym en

    En fråga till medlem. Hur tror väl att Jesu död på korset försonade mänsklihetens synder? Eller har jag missuppfattat dig? Jag undrar bara HUR kunde det göra det?
    Att en karl hänger spikad på ett kors tills han dör, vad är det som skulle bli bättre av det? Vad skulle det försonande i det hela vara? Jag tycker att hela tanken kräver en hämndlysten och känslomässigt störd Gud som liksom njuter av att se detta hemska och anser sig ha blivit kompenserad för en oförrätt genom att blivit erbjuden denna sadistiska njutning. Jag vill förstå hur DU tänker kring det hela. Förklara dig, nu har du din chans. :)

  • olov sandegård

    Den verkliga innebörden av korsfästelsen är väl att den visar att det går att döda en människa (Jesus), men inte Kärleken/Sanningen. Den lever vidare och är odödlig. ("Kristus är uppstånden!")

  • en anonym en

    Hallåååå Koskinen! Var är är du? Skulle vi inte snacka lite offerteologi?
    Jag förstår inte varför intresset är så svalt när de gäller de riktigt allvarliga frågorna.
    Hmm..

Mer inom samma ämne
Försoningsteologi
Försoningsteologi
Försoningsteologi