Det är många år sedan våra folkvalda politiker beslutade att miljömål och produktionsmål i Sverige skulle få väga lika tungt i skogsbruket. Men än är det långt kvar innan detta beslut blir verklighet.
Ständigt pågår en skövlingsprocess i skogsbruket där omväxlande, artrika och stimulerande gamla naturskogsbestånd av hänsynslöst och kortsiktigt profitintresse omvandlas till otrivsamma, artfattiga monokulturer. Över hälften av vårt lands många rödlistade arter har anknytning till skogsmarken. Hotläget är akut. Var tionde art i skogen är nu rödlistad.

Svenska kyrkan är ägare till stora arealer skogsmark i vårt land. Skogsbruket på det egna markinnehavet bidrar till att finansiera verksamheten. Ett annat och ännu viktigare motiv till att Svenska kyrkan skall äga skogsmark är att kyrkan därigenom kan bidra till att dess medlemmar, som fortfarande utgör en stor del av Sveriges befolkning, kan garanteras tillgång till trivsamma skogar att bedriva hälsobefrämjande friluftsliv i.
Biskop Jonas Jonsson har förklarat att den storslagna, vackra skogsnatur med hela dess komplicerade nätverk av liv som finns i vår omgivning, utgör en underbar helgedom, som Gud själv har skapat åt oss. När vi träder in i denna Guds egen helgedom måste vi visa stor vördnad och aktsamt vårda alla dess unika världen.

De som fått uppdraget att förvalta kyrkans egendom bör besinna att för många människor innebär vistelse i naturskogar, inte bara en fysisk uppfriskande påverkan, utan den ger även möjlighet till en andlig upplevelse, som kan vara lika betydelsefull som en gudstjänst i församlingens kyrka.
Det bör självklart ingå i Svenska kyrkans medlemsvård att se till att medlemmarnas primära behov av närkontakt med den natur, som Gud skapat, kan gynnas.

Sven Jonsson
Stigtomta