Står biskopsmötet bakom den extrema BDS-rörelsen?

Det har tydligen blivit ett missförstånd. Vi har inte ställt någon fråga till Wanja Lundby-Wedin (S). Tvärtom är det så att vi i vår artikel, som riktades till biskopsmötet, beskrev hur bland andra hon stödjer BDS.

Hon är således själv en integrerad del av den problematik vi uppmärksammade. Vilken position Lundby-Wedin, som profilerad S-politiker, intar mot Israel står fullständigt klart för oss sedan länge. Hon företräder precis samma hållning som sitt moderparti och den rödgröna regeringen.

Kabinettsekreteraren vid utrikesdepartementet Annika Söder (S) deltog också i panelen under BDS-seminariet i Almedalen. Ledde seminariet gjorde Pierre Schori (S). Stöttade kyrkoledningens lobbying för BDS på Facebook gjorde Ulrika Modéer (MP), statssekreterare på utrikesdepartementet för ministern för internationellt utvecklingssamarbete Isabella Lövin (MP).

Men nu är Svenska kyrkan inget politiskt parti och därför heller ingen åsiktsgemenskap. Det vi efterlyste i vårt inlägg var vad biskopsmötet anser i en djupt allvarlig fråga: Det har visat sig att Svenska kyrkan går extrema och antisemitiska krafter till mötes och deltar i deras BDS-lobbying för att svälta ut Israel och dess befolkning.

Antisemitism är ett starkt ord. Detta mörka, farliga stråk går genom historien. Dagens antisemitism tar sig skilda uttryck. Arabvärldens antisemitiska uttryck har sina specifika inslag, den högerextrema drivs av sina antisemitiska föreställningar och den kristet färgade innehåller sina hatbilder. Gemensamt är olika uttryck för en judisk världskonspiration och ett extremt syndabockstänkande där judarna utpekas som skuldbärare för allt ont.

I den moderna antisemitismen intar anti-sionismen en position som löper i en skala från hård kritik av Israel till ren antisemitism. BDS-rörelsen innehåller exempel på modern antisemitism. Rörelsen sprider bilder och uttryck som inte längre handlar om att hårt kritisera staten Israel utan om att utplåna densamma, utplåna Israel som det judiska folkets hemland och omöjliggöra judisk närvaro där. ”Israel” blir enbart ett annat ord för judar.

Antisemitismens historia och hur den uttrycks idag kan alla läsa på om och sätta sig in i. Att företrädare för en kristen kyrka inte har gjort det är inget annat än alarmerande. Men vi har uppmärksammat denna svenskkyrkliga kunskapsbrist tidigare och efterlyst utbildning samt bildning på området. Denna har uteblivit. Och nu står vi där vi står, med en ärkebiskop som poserar på bild med extrema BDS-lobbyister.

Wanja Lundby-Wedin (S) företräder inte biskopsmötet. Skulle hon i så fall vara den generaldirektör ecklesiastikminister Arthur Engberg (S) talade om på 1930-talet när han beskrev hur S skulle avskaffa biskoparna och ersätta dem med just en generaldirektör?

Den undanglidande sammanblandningen mellan BDS och ”differentiering” som Wanja Lundby-Wedin ger uttryck för i sitt självpåtagna svar till oss har redan framförts av den internationelle chefen vid kyrkokansliet Erik Lysén här i Kyrkans Tidning.

Att Svenska kyrkan skulle kunna ha en utrikespolitisk policy för Mellanöstern är dessutom rent nonsens. Något sådant utrikespolitiskt åsiktsmandat från de närmare sex miljoner medlemmarna existerar inte. Frågan handlar här istället om att av kristna och etiska skäl ta avstånd från en extrem rörelse som blivit rumsren bland tongivande kyrkliga företrädare med inflytande över Svenska kyrkans utveckling.

Svenska kyrkans biskopsmöte företräds inte av socialdemokratiska yrkespolitiker eller aktivistiska tjänstemän. Svenska kyrkan är en episkopal kyrka. Eller – är den fortfarande det? Vi hoppas det.

Så vi upprepar vår fråga till biskopsmötet: Står ni bakom den extrema och antisemitiska bojkottrörelsen BDS? Ja eller nej? Vi förväntar oss teologiska reflektioner denna gång och ett etiskt ansvarstagande och avståndstagande, istället för slagordsmässig utrikespolitik.

Vill biskopsmötet fortfarande inte svara oss så tolkar vi det som att biskopsmötet stödjer BDS och att Wanja Lundby-Wedin (S) numera är biskopsmötets talesperson. Men är det verkligen rimligt att hon svarar för biskopsmötet? Det torde i sin tur innebära att den episkopala kyrkan i praktiken är avskaffad.