Kristen tro

”Kristen bortom Gud” missuppfattar Bonhoeffer

REPLIK. Människan är hänvisad till att lida med Kristus och ska leva i världen, för andra, menade Bonhoeffer. Men förutsättningen för detta starka och myndiga liv är en utomvärldslig verklighet som blir möjlig endast genom Jesus Kristus, skriver prästen och Bonhoefferkännaren Tommy Mellberg om nätverket Kristen bortom Guds debattartikel.

I debattinlägget ”Kan man vara kristen bortom Gud?” refereras till ett av Dietrich Bonhoeffers brev från fängelset. Där skriver han att kravet på omskärelse i den tidiga kyrkan kan liknas vid kravet på religion i dag och att vi ska befria människor från detta krav. Det är sant. Men jag menar att artikelförfattarna dels har missförstått Bonhoeffer och dels att det blir något annat än kristen tro om man ska följa vad de skriver.

Det är en missuppfattning att ”religion” hos Bonhoeffer är ”föreställningen om något övernaturligt”. Religion står som motsats till kristen tro hos Bonhoeffer. Det han vänder sig emot är när man använder Gud som en bekväm lösning på intellektuella och existentiella problem och att Gud förpassas till att endast svara på livets yttersta frågor. Han motsätter sig den själviska strävan efter egen frälsning och en felaktig tolkning av Luthers rättfärdiggörelselära. Vidare kritiserar han när man delar in tillvaron i två rum; ett andligt och ett världsligt och att man liksom flyr bort från denna värld i förtid.

Som motbild ställer Bonhoeffer Kristus som blir människa och lever helt och fullt i världen, för andra. På samma sätt ska den som lever i Kristus leva i världen, för andra. I detta är människan hänvisad, inte till Guds makt och övernaturliga lösningar, utan till att lida med Kristus. Men förutsättningen för detta starka och myndiga liv är en utomvärldslig verklighet som blir möjlig endast genom Jesus Kristus. I ett brev från fängelset, daterat 5/5 1944 skriver Bonhoeffer: ”Vad som går utöver denna världen, vill i evangeliet vara till för denna världen; detta ej förstått i den liberala, mystiska, pietistiska, etiska teologins antropocentriska mening, utan i den bibliska betydelsen av skapelsen och Jesu Kristi inkarnation, korsfästelse och uppståndelse.”

Han förordar en ickereligiös tolkning av bibliska begrepp. Men i ett brev från 8/6 1944 går han emot Bultmans idé om avmytologisering och skriver att det inte finns något symboliskt budskap i saker som Jesu uppståndelse. Dessa händelser är själva saken i sig. Att Gud har blivit människa, dött och uppstått innebär en ontologisk förändring av människans situation och är inte någon ”tömd symbol” som artikelförfattarna skriver. Paulus, som de använder som auktoritet, menade att om Jesus inte verkligen har uppstått så är vår tro meningslös, verkningslös i alla avseenden och vi de mest ömkansvärda av människor. (1 kor 15:17-19)

Artikelförfattarna vill ta ännu ett steg och till och med sluta tro på ”Gud som en från människan oberoende, självständigt handlande och skapande kosmisk makt”. Men de vill samtidigt att Gud ska vara ”den som man väntar sig allt gott av och som vi i all nöd tager vår tillflykt till.” Om inte detta är en motsägelse, vad är det då? Vad är det man tar sin tillflykt till? Om Gud inte är självständig och oberoende av människan, då är ju det man tror på något som den mänskliga hjärnan lyckas producera ur sina egna drömmar och förhoppningar.

Det liknar det som Bonhoeffer kritiserar i en predikan i Berlin 1933, där han jämför den religiösa kyrkan med Aron i Andra Mosebok, som otåligt låter bygga en guldkalv för folkets religiösa tillfredsställelse. Den kyrkan kommer att gå under och dess avgudar krossas i mötet med den levande Guden. Mose i bön på berget representerar något helt annat, en kyrka som väntar uthålligt på Gud.

Att omfatta tron med sin hjärna får inte bli ett krav. Där är jag enig med artikelförfattarna. Jesus vandrade med sina lärjungar i tre år innan han ställde något som kan liknas vid en examensfråga; den om vem de trodde att han var. När Petrus svarar: ”Messias, den levande Guden son”, så säger Jesus att detta har han inte kommit fram till själv, utan det har blivit uppenbarat av Gud för honom. Denna tro är en gåva, ett Guds under, och inte en ”laggärning”. För Bonhoeffer var uppenbarelsen om Kristus trons källa. Och den tro vi bekänner, liten som stor, måste ha täckning i våra liv. Från sin cell skriver han: ”Den avgörande frågan är inte ’Vad måste jag tro?’ inte ens ’Vad kan jag tro?’ utan ’Vad tror vi egentligen?’ Jag menar tror på ett sådant sätt att vi sätter våra liv på det?”

  • 1 Kommentar

    Logga in för att kommentera

  • Birgitta Schönbeck Persson

    En skarp tänkande människas hjärna har svårt att förklara Jesu uppståndelse på tredje dagen ifrån det döda .Och att Korset ska rädda oss till det eviga livet.. Detta är själva grundtanken att bygga en kristen tro..

Mer inom samma ämne