Antalet medlemmar i Svenska kyrkan minskar. Detta trots att våra församlingar gör ett omfattande arbete, både vad gäller andlighet och trosfrågor, samt praktiskt socialt inriktat arbete. En anledning till det är att vi lever i ett av mångfald präglat Sverige, där människor har olika bakgrund, kultur och religiös tro.

Att vara svensk är inte längre identiskt med att tillhöra Svenska kyrkan. Som en följd av ett minskat antal tillhöriga, krymper de ekonomiska ramarna. Frågan om resursfördelning blir allt mer påträngande och i det tysta anar vi en förskjutning i vår kyrkas identitet. Är det en medlemskyrka som växer fram i arbetet med fördelningsmodeller? Och är det verkligen något som vi vill medverka till?

Svenska kyrkan kan inte liknas vid en förening. Hon finns inte bara för dem som har betalat sin medlemsavgift. Hennes uppdrag är inte resultatet av vad församlingens styrelse beslutar. Hon lyder i stället under det uppdrag som kyrkans ordning formulerar; gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Det är en ordning som definierar ett vistelseansvar, men inte förutsätter medlemskap. Gudstjänsten är en mötesplats och en sändning ut i livet. Diakoni handlar om att sträcka sig ut mot världen. Undervisning är att förmedla och fördjupa kunskap om kristen tro. Mission är också det att sändas ut, att resa tecken på Guds rike i världen och att förmedla hopp.

Självklart kan uppgifterna tolkas och förstås olika utifrån de lokala sammanhang församlingen finns i, men det finns ändå någon slags rörelse i orden. Rörelsen är utåt, gräns­över­skri­dande. Det handlar om en kyrka som sträcker sig bortom sig själv och är till för andra, en kyrka som finns där människor finns, som inte bygger murar och markerar gränser utan öppnar dörrar och hittar nya vägar.

Den 5 november väntas kyrkofullmäktige i Göteborg fatta beslut om att från 2015 införa en ny rambudgetmodell för stadens kyrkliga samfällighet, i nuläget 30 församlingar samt kyrkogårdsförvaltning. Rambudgetmodellen innebär bland annat att kyrkan i framtiden kommer att satsa på sina medlemmar, samt att social utsatthet inte ska anses utgöra skäl för särskild kompensation. I och för sig innehåller det nya förslaget en utjämning av skattekraften mellan hög- och låginkomsttagare, men försätter ändå församlingar med få medlemmar, men omfattande verksamhet, i en mycket svår ekonomisk situation.

Vi tar inte ställning till detaljerna i det nya budgetförslaget för Göteborgs kyrkliga samfällighet. Däremot känner vi en djup oro för att kyrkan, genom beslut som detta, monterar ner sin närvaro i de stadsdelar som präglas av mångfald och mångkultur. En av världens rikaste kyrkor trappar ner sin närvaro i de områden som hör till de mest folkrika, men också mest utsatta i Sverige. Vår kyrka riskerar att i tysthet förvandlas till något som hon inte är och heller aldrig har varit.

Vi menar också att förortsförsamlingarna i mycket stor utsträckning utför ett medlems­genererande arbete. I kyrkoforskaren Jonas Bromanders forskning, samt även i den SKOP-undersökning om incitament till medlemskap och förväntningar på Svenska kyrkan som gjordes i Göteborg 2012, visas det att kyrkans sociala arbete och engagemang är den absolut största anledningen till medlemskap. Trots att förortsförsamlingarna har få medlemmar, finns här ett mycket välbesökt gudstjänstliv. Många kommer på studiebesök och vi är övertygade om att många av framtidens kyrkotillhöriga finns just i förorten.
 
”Ordet blev kött och slog upp sitt tält ibland oss” – en bild som uttrycker inkarnationens djupaste hemlighet. Gud slår inte ner sina pålar och blir fast i tempel och kyrkor, utan bor där vi bor. Rör på sig. Hittar nya gestalter och uttryck för sin närvaro. På nya platser i nya tider. Tar plats där människorna finns. Och människor rör på sig. Flyttar. Landskapet förändras. Det är nu vi ritar kartan för morgondagens terräng.

Inför beslutet den 5 november förväntar vi att kyrkofullmäktige i Göteborg säkerställer att Svenska kyrkan, i oförminskad omfattning, kan fortsätta att finnas, leva, påverka, väcka opinion samt sprida hopp i stadens alla delar, även i den mångkulturella förorten med få medlemmar men många, många människor!
24 kyrkoherdar som ingår i nätverket FBHO

Henrik Törnqvist, kyrkoherde, Bergsjöns församling
Annika Vindare, kyrkoherde Angereds pastorat
Gustaf Ödquist, bitr. kyrkoherde Angereds pastorat
Pontus Bäckström, tf kyrkoherde Lundby församling
-   

Sven Gunnarsson, kyrkoherde, Botkyrka församling,
Kerstin Billinger, kyrkoherde,  Skärholmens församling
Helena Hedlund, kyrkoherde, Flemingsbergs församling
Gunnar Tingström, kyrkoherde, Spånga-Kista församling
Magdalena Ljunggren, tf kyrkoherde Vällingby församling
Martin Marcolla, kyrkoherde, Österhaninge församling
Fredrik Lidé, kyrkoherde, Vantörs församling
Annelie Lowén, kyrkoherde, Hässelby församling
Jan Novosel, kyrkoherde, Södertälje församling
-    
Ann Aldén, kyrkoherde, Västra Skrävlinge församling
Mats Egfors, kyrkoherde, Hyllie församling
Bo Sandahl, kyrkoherde, Burlövs församling
Håkan Jälmby, kyrkoherde, Eriksfälts församling
Kenth Carlsson, kyrkoherde, Fosie församling
Katarina Egfors-Härnring, kyrkoherde, Möllevången-Sofielunds församling    
Kjerstin Petrelius-Allard, församlingsherde, Skäggetorps församling
Karin Larsdotter, församlingsherde, Linköping Ryds församling
-   

Tidigare kyrkoherdar i nätverket:
Michael Öjermo, Tyresö församling, (tidigare Kista)
Johanna Wolf Öhman, Sofia församling, (tidigare St. Mikaels Församling)
Leif Dahlin, (tidigare Bergsjön församling)