Liberal moské i Berlin provocerar

Det är den första fredags­bönen i den nya moskén. Salen på 100 kvadratmeter är fullpackad. Längs ena långsidan trängs journalister, fotografer och tv-kameror. I den bakre delen sitter åskådare och ännu fler journalister.

I mitten väntar ett 20-tal personer på att gudstjänsten ska börja. Män och kvinnor, med eller utan huvudduk.

Värmen är tryckande.

Från den andra långsidan silar­ ett mulet sommarljus in genom tre stora kyrkofönster. Ibn-Rushd-Goethe-moskén, Tysklands första liberala moské och en av få platser i Europa där både muslimska kvinnor och män tillåts be tillsammans, ska just invigas – i en tidigare outnyttjad teaterlokal i Johanniskyrkan i Berlin.

Längst fram, vid kortsidan som är riktad mot Mekka, förbereder sig initiativtagaren Seyran Ates, människorättsjurist och författare, för den inledande predikan. I åtta år har hon arbetat för den här stunden.

– Vi vill sätta ut en riktning, bort från islamistisk terror, bort från missbruk av vår religion. Men ännu mer handlar det om att skapa en plats där vi inte alltid kämpar mot något, utan för något, säger hon inför de församlade.

Ibn-Rushd-Goethe-moskén, uppkallad efter den liberala, muslimska filosofen Ibn Rushd, verksam på 1100-talet, och Johan Wolfgang von Goethe, portalgestalt i tysk kulturhistoria, är något så udda som en moské i en protestantisk kyrka.

Johanniskyrkan tillhör församlingen Tiergarten i centrala Berlin, som i sin tur hör till kyrkokontraktet Berlin Stadtmitte. När kontraktets superintendent, Bertold Höcker, läste i tidningen Die Zeit om Seyran Ates önskan om att öppna en liberal moské, bjöd han in henne till prästkonventet.

Konventet enades om att hjälpa henne, och efter en kort diskussion med Tiergarten-församlingen blev det klart att den outnyttjade teaterlokalen på Johanniskyrkans baksida kunde ställas till förfogande.

– Vår församling ligger i en multikulturell stadsdel. Vi har en lång tradition av att arbeta interreligiöst. Så det var egentligen inga konstigheter, säger Magdalena Stachura, pastor i församlingen.

Bertold Höcker, superintendent för kontraktet Berlin Stadtmitte beskriver också han beslutet som självklart.

– Det finns goda teologiska skäl för att stödja ett sådant initiativ. Gästfrihet, tolerans och de båda religionernas fredsstiftande potential är de tre viktigaste argumenten. Dessutom ser jag det som vår stora uppgift idag att skapa förutsättningar för en fredlig samexistens mellan de tre stora bokreligionerna, säger han när vi ses på hans kontor i centrala Berlin, sex veckor efter invigningen av moskén.

– Vi arbetar redan tillsammans med upplysta krafter inom de andra religionerna. Det finns planer på ett gemensamt bönehus, vi har interreligiösa stadsguidningar och därutöver har vi tagit initiativ till en institutionell dialog mellan fackmänniskor inom de olika religionerna. Moskén är ytterligare ett steg i en process mot ett religiöst tillsammans, säger Bertold Höcker.

Några innehållsliga kontroverser förekom aldrig inför beslutet. Däremot diskuterades säkerhetsfrågorna intensivt. Bland annat har föräldrar med barn på den intilliggande förskolan som drivs av församlingen uttryckt oro och skepsis.

Frågorna kring säkerheten har aktualiserats ytterligare under sommaren. Sedan moskén invigts har Seyran Ates mottagit flera mordhot. Konservativa grupperingar inom islam, både i Tyskland och internationellt, har offentliggjort ett flertal fördömande uttalanden.

När vi träffas i slutet av juli kommer Seyran Ates i sällskap med fem livvakter.

– Jag har levt med personskydd sedan 2006 och är glad över att det finns. Annars hade jag säkert tigit. Att folk tiger, från Marocko till Indonesien, och inte lever enligt ett liberalt islam har bara att göra med att de är rädda för att bli mördade för det, säger Seyran Ates.

I Tyskland är Ates, som föddes i Turkiet 1963 och kom till Tyskland sex år senare, känd för sitt arbete med att reformera islam­. Moskén är ett steg på vägen, menar­ hon. Uppemot 30 personer besöker nu regelbundet lokalen, som finansieras helt genom donationer.

– Nu är utmaningen hålla församlingen stabil och få tillräckligt med pengar så att vi kan realisera vår vision om en egen byggnad. Planen är också att öppna en akademi för att själva kunna utbilda både manliga och kvinnliga imamer, säger Seyran Ates, som själv är utbildad imam.

Enligt en färsk studie bor det cirka 4,5 miljoner muslimer i Tyskland. Endast ett fåtal av dessa – enligt Ates mellan 15 och 20 procent – är organiserade i något av de muslimska förbund som finns i landet. Dessa förbund, som ofta företräder olika konservativa riktningar inom religionen, har stort inflytande på den offentliga bilden av islam i Tyskland och har försvårat Ates och andras arbete med att erbjuda platser för mer liberalt sinnade muslimer.

Att verka för ett liberalt islam innebär inte att arbeta mot islam, understryker Seyran Ates, som också varnar högerextrema för att instrumentalisera henne för deras islamofobiska agenda.

– Det är svårt att höja lansen för ett fredligt islam utan att göra de högerextrema en tjänst. Men de får gärna komma till oss. Så får de se att också finns ett fredligt islam, säger hon.

Under sin inledningspredikan den 16 juni ställde Seyran Ates den retoriska frågan om varför moskén ligger i en kyrka. ”Eftersom Gud redan är här”, blev hennes svar. När vi ses säger hon att hon är tacksam, men också överraskad av det stöd moskén har fått från kyrkan och församlingsmedlemmarna.

– För protestanterna påminner vårt arbete om deras förflutna. De har sagt, att om vi inte kan hjälpa till, under självaste Luther-året, då går vi emot allt det som vi själva tror på, säger Seyran Ates, och påminner om att också Martin Luther tvingades gömma sig undan mordhot.

Seyran Ates arbetar nu för att hjälpa likasinnade i andra länder och var nyligen i London för att undersöka möjligheterna för en liberal moské även där.

– Vi är också intresserade av att komma i kontakt med liberala muslimer i Sverige, säger hon.

Ibn-Rushd-Goethe-moskéns hyresavtal med kyrkan innebär att moskén endast övertar kyrkans kostnaderna för lokalen. Avtalet löper över ett år. Därefter ska verksamheten utvärderas.

Enligt Bertold Höcker arbetar kyrkan och moskén nära med både den lokala och federala polisen för att platsen ska vara säker för alla som vistas på området.

Bertold Höcker är optimistisk inför ett fördjupat samarbete. Men är trots det noga med att betona att kyrkorummet och moskén är skilda åt. Tills vidare.

– Vi måste låta processen att lära känna varandra ha sin gång. Men eftersom vi alla tillber den enda guden, som även av arabisktalande kristna kallas för Allah, så förstår jag inte varför vi inte i framtiden också ska kunna be tillsammans, säger han och tillägger:

– Nästa steg vore alltså att helt enkelt ta bort väggen mellan kyrkan och moskén.