Personligt om dogmers kraft och risk

Bok. Gud i verkligheten av Eva Cronsioe. Artos förlag.

Sigtunamötet 1918 har inspirerat Eva Cronsioe i arbetet med boken Gud i verkligheten. Då samlades teologer och lekmän på den nyinvigda Sigtunastiftelsen för ett samtal om ”det andliga nutidsläget och kyrkan”. Frågorna som ställdes förblir giltiga. Hur kan kristen tro ankra i en sekulariserad kultur? Går det ens?

Både Cronsioe och jag tycks obekväma med samtidens polariserade debatter där rigid bokstavstro ställs mot liberalteologi som urartar till ”anything goes” – som om det inte fanns andra sätt att vara kristen på. Likt ett självspelande piano upprepar dessa debatter sin enda melodi, närhelst någon nu igen har råkat komma åt klaveret. Det lämnar mig alltmer likgiltig. Det går att tala om kristen tro på andra sätt, men hur?

I sitt sökande efter svar blir Cronsioe personlig. Som from nittonåring led hon av att se människor som antingen frälsta eller förlorade. I trettioårsåldern gav hon upp ”projekt kristen” men insåg sedan att hon hade ett prästkall. När hon senare konfronterades med humanisternas offensiva budskap, reagerade hon mot deras snäva svar på stora frågor. Och nu sammankallar hon sitt eget Sigtunamöte.

Där deltar den baskiske mystikern Ignatius av Loyola som på 1500-talet grundade jesuit­orden, den danske lutherske 1900-talsprästen och religionsfilosofen K E Løgstrup samt kväkaren Emilia Fogelclou, Sveriges första kvinnliga teolog.

De tre får var sin presentation, innan de möts i ett fiktivt samtal där de visar sig ha mer gemensamt än man kanske skulle gissa. De är världstillvända mystiker. Deras tro lindrar den ”törst efter verklighet” som Cronsioe liksom så många av oss känner.

Cronsioe låter Løgstrup och Fogelclou delta i ignatiansk me­ditation ledd av Ignatius själv. ”Både Løgstrup och Emilia ser ju kreativitet, fantasi och konstnärliga uttryck som omistliga inslag i en religiös livsgestaltning. Och vi har ju faktiskt hittat den upplevande förståelsen som en tydlig gemensam nämnare. Så varför inte?”

Ja, varför inte? Att möta Gud i verkligheten handlar om en upplevande förståelse där dogmerna är till livsnödvändig hjälp – om vi uppfattar dem som ett signalsystem i det andliga luftrum där vi människor ska navigera under självständigt ansvar.

Dogmerna ger kort sagt ingen detaljerad livsbruksanvisning att lydigt som ett omyndigt barn försöka följa. Sådana försök är dömda att misslyckas. Misslyckandet skapar en frustration som leder till ständiga onödiga gräl – både mellan trossyskon och mellan trons värld och den sekulära. Gud i verkligheten förnyar och fördjupar denna min insikt.