Sången som bär i skammen

Jag tittar på den norska ungdomsserien Skam i SVT Play. Där är en kyrka, upplyst med levande ljus. Längst fram i koret ett blått neon-kors och framför korset sitter en stråkkvartett i blåa klänningar. Framför dem står en sångare och sjunger Adams julsång. ”O helga natt, o helga stund för världen…”. Han sjunger rent och klart i vacker falsett.

Samtidigt kommer konsertbesökarna in och en av dem är Isak. Han ska se konserten med sina föräldrar. Isak är hjärtbruten, då hans förälskelse i Even har fått ett abrupt slut, efter att Even fick en psykisk kollaps och försvann bort.

Isak och jag lyssnar när sångaren sjunger att ”hoppets stråle går igenom världen” och så klingar det till i telefonen. Det är Even som tar kontakt i ett sorgset sms. ”Förlåt att jag skrämde dig”, skriver han bland annat. ”Jag älskar dig”. Vi får läsa sms:et på skärmen samtidigt som Isak. Han reser sig, springer hem till Even och säger till honom: ”Du är inte ensam”. Hela tiden hörs sången. Det är så överjordiskt vackert, hela scenen, jag kan nästan inte andas.

Och tydligen är jag inte ensam om min reaktion, att döma av citat under klippet på seriens hemsida. Människor, många av dem ungdomar, har skrivit. ”Jag gråter som en fors”. ”Snälla, lägg upp sångtexten”. Eller ”Tack för att ni har gett mig tillbaka tron på kärlek och medmänsklighet, tack att ni gör världen till ett mer rättvist och inkluderande samhälle, tack att ni bidrar till ökande acceptans och normalisering.”

Nils Bech som sångaren heter, är popartist, men det är ”O helga natt” som toppar hans spelningar på musiktjänsten Spotify. En dryg miljon spelningar har sången fått sedan avsnittet sändes i december.

Själv stod jag länge emot Skam-hypen. Sen plöjde jag alla tre säsongerna under en intensiv vecka. Tyckte som de flesta andra att serien är välgjord och välregisserad, att de unga skådespelarna hittar en närmast absolut tonträff och att greppet att låta allt ta realtid, någon slags långsam-TV om man så vill, är lysande. Det är väldigt spännande också, och hela tiden underbyggt med bra musik. Musiken är alldeles ovanligt genomtänkt känns det som, både musikaliskt och textmässigt berättar den tillsammans med handlingen.

Nu ska det förstås inte hymlas med att jag har ett särskilt öra för kyrkomusik. Men jag fascineras ändå av hur musikläggarna i Skam medvetet använder psalm och kyrkosång när något starkt känsloladdat händer. Och jag fascineras av de många religiösa referenserna.

Även om samtalet om religion i serien mest förs av den muslimska tjejen Sana. Hon som förklarar hur hennes religion talar om människors lika värde. Att ”allt annat är fruktan”.

I ett avsnitt i den första säsongen pratar hon och tjejkompisarna om en skoluppgift där de ska analysera varsin sång. ”Jag tog ”Härlig är jorden”, säger Sana. ”Är inte den kristen?” frågar en av de andra. Sana svarar: ”Den har ett vackert budskap”.

Senare i samma avsnitt dricker en av tjejerna så mycket på en fest att hon får en blackout. Då bär hennes vänner hem henne och hjälper henne att kräkas och bäddar ner henne. Allt medan Oslo Gospel Choir sjunger ”Härlig är jorden”, som för att understryka budskapet om kärlek och frid på jorden medan vännerna uttrycker det i praktiken.

Jag är inte helt säker på att man i Sverige hade valt den sången. Eller att den stora återföreningen mellan Isak och Even skett till ”O helga natt”, eller att slutscenerna i det sista avsnittet ackompanjerats av Nidarosdomens gosskör i Schuberts ”Ave Maria”.

Självklart är det inte bara jag som uppmärksammat detta. I norska tidningen Vårt Land intervjuas religionsforskaren Elisabeth Tveito Johnsen. Hon säger om den omtalade scenen med Isak i kyrkan.

– Det är inte så mycket forskat på hur religion används eller på vilket sätt religiositet blir aktiverat i möte med personliga händelser. Men forskning med elektroder visar att sång är ett konstuttryck som verkar djupt i oss.

Psalmer har störst inverkan, medan predikan inverkar minst, säger Johnsen.

– I den här scenen samverkar sången och textmeddelandet på ett kraftfullt sätt. Det är inte säkert att Isak hade handlat som han gjorde om han inte varit i en kyrka. Styrkan, det sensuella och känslosamma gör att han handlar. Det kanske låter romantiskt, men det står jag för.

Aha, så kanske det är innehållet i sången som i samverkan med kärleksbudskapet i sms:et som får Isak att handla som han gör? Det är möjligt. Men jag kan bara understryka det jag ofta säger i radioprogrammet som jag leder, att psalmer kan tala rakt in i vår samtid. Det tror jag på.

Och det är inget konstigt för upphovsmännen till Skam heller. De religiösa referenserna duggar tätt, flera huvudpersoner har T-shirts med Jesus på, Isaks psykiskt sjuka mamma skickar sms med bibelord om synd och död, och Sana säger till en oförstående Isak: ”Är det något i min religion som plågar dig?”

Allt detta leder fram till långa diskussioner på Skam:s hemsida där ungdomar resonerar om allt från kyrkans inställning till homosexualitet till om Sana är nästa säsongs huvudperson.

Det är oerhört intressant förstås, för oss som finns i de kyrkliga sammanhangen. Och värt att fundera över.
I ett annat citat under klippet från O helga natt-scenen skriver någon: ”Hur många gånger kan jag egentligen se det här klippet? Detta är så otroligt vackert. Jag ser på världen runt mig med nya ögon, mannen på spårvagnen är en som kanske kämpar, flickan på caféet har ett liv som jag inte anar någonting om. Alla är hudlösa och sårbara, alla behöver kärlek.”

Katarina Josephsson
musikjournalist och programledare för Andliga sånger i Sveriges Radio