Stort behov prata om livets mening

Kortet är lila och handlar om sammanhang. Det förklarar vad som menas med att ha en känsla av att höra till en större gemenskap, det kan vara församlingen, idrottsföreningen, kompisgänget. Kortet ställer också frågor om när känslan av sammanhang kan hjälpa till i livet.

Prästen och religionspsykologen Cecilia Melder har tillsammans med samtalsterapeuten Lena Bergquist tagit fram korten på uppdrag av Studieförbundet vuxenskolan i Västerås. De hjälper människor att sätta ord på grundläggande existentiella erfarenheter och tankar, den förs­ta omgången kom för snart två år sedan, de är nu slut. I dagarna trycks nya.

– Det finns ett oerhört stort behov, säger Cecilia Melder.

– När vi undersökte hur människors självskattade hälsa påverkades av korten såg vi att hälsan skattas högre bland dem som förde samtal med hjälp av dem.

Igår, onsdag, hölls även ett seminarium i existentiell hälsa i Jönköping. Det arrangeras brett av bland and­ra vården, Svenska kyrkan och högskolan och kommunen. I höst blir det för första gången ett evenemang för hela landet.

– Vi inom vården upplever att det finns så många unga med psykisk ohälsa som behöver prata om meningen med livet och om framtiden, säger Noomi Carlsson, utredare inom Folkhälsa och Sjukvård vid Region Jönköpings län och en av arrangörerna.

– Men de har ingen att samtala med öga mot öga. Samtidigt får vi även signaler från personal inom äldreomsorgen om att de inte vet hur de ska bemöta de äldres funderingar om livet som gammal. Det här är ett behov som ökar. Vi måste våga lyssna.

Existentiell hälsa som begrepp börjar få genomslag bland olika professioner – det sätter ord på något som många har sett men inte haft ett språk för – bland annat tack vare Cecilia Melders forskning. För fyra år sedan disputerade hon med en avhandling med syfte att ta fram en modell för att förstå sambandet mellan upplevd hälsa och existentiell hälsa. Tidigare forskning har visat att det finns ett samband.

– Innan mina studier i teologi jobbade jag inom sjukvården. Där mötte jag patienter som förhöll sig och uppfattade sin ohälsa olika. Detsamma hände när jag jobbade som präst, det finns ­människor med allsköns diagnoser som mår hyfsat bra samtidigt som det finns andra utan dia­gnos som mår dåligt, säger ­Cecilia Melder.

– Vi har en förträfflig fysisk vård och det finns god kunskap om den psykiska hälsan. Men samtidigt ser vi i siffrorna att vi inte helt lyckas hjälpa befolkningen.

Sedan drygt tio år tillbaka används internationellt begrepp som ”religious health” och ”spiritual health” för att också kunna se till människors behov av att tolka och förstå livet i sig. I det svenska sekulariserade sammanhanget har inte de orden fungerat.

– Jag har drivit på för att begreppet ska vara så neutralt som möjligt, säger Cecilia Melder.

Alla frågar sig någon gång vad meningen med livet är, varför det är som det är och vart livet är på väg. Vissa forskare har ansett att den här existentiella grunden, till exempel känslan av sammanhang, läggs under uppväxtåren och att den inte går att påverka senare i livet. I dag anser forskarna attt den går att förändra. Men många lider av ett slags existentiell alexitymi, som Cecilia Melder säger.

– Vi saknar ett språk för att sätta ord på våra existentiella funderingar och när vi inte har orden förstår vi inte heller känslorna och varför de återkommer.

– Förr fanns en enhetlig bild av livet och hur det skulle vara, i dag måste varje individ utforma sin egen. Ofta blir det ett hopkok av många olika hållningar som ger en svag existentiell grund. Det funkar när allt flyter på men om man drabbas av något ruckas den lätt. Det här är på blodigt allvar. Existentiella frågor är inga gulliga saker.

Svenska kyrkan är efterfrågad och har en central roll i att öka den existentiella hälsan men förmår inte alltid ta den, enligt Cecilia Melder.

– Som det ser ut i dag så är inte kyrkan tillräckligt professionell, det räcker inte med att säga att man kan det här. Man måste jobba lika professionellt som en kirurg – att laga en brusten själ är lika svårt som att laga ett brutet ben. Om kyrkan menar att medlemmarnas existentiella hälsa är dess ansvar, då skulle man jobba systematiskt och stötta forskningen.