Acceptera inte medlemsflykten

Svenska kyrkan förlorar årligen 1–1,5 procent av medlemmarna. Enligt en utredning som presenterades för några år sedan såg utredaren ingen bortre gräns, utan utträdena beräknades mer eller mindre ständigt fortgå. Detta skulle leda till att vi inom några decennier skulle stå helt utan medlemmar, vilket måste leda till konkurs och avveckling. Orsakerna till att begära utträde kan naturligtvis variera, men som jag uppfattar det är det två dominerande orsaker.

Under 2016 har massmedia spårat upp att några av kyrkans företrädare i samband med tjänsteresor haft kostbara mat- och hotellvanor, vilket väckt stor uppmärksamhet och förtrytelse. Om man överträtt sina befogenheter skall det självfallet beivras.

Jag har ingen insyn i detta, men när man läser tidningar eller tittar på tv får man uppfattningen att de kyrkliga företrädare som blivit uthängda, betett sig på ungefär samma sätt som representanter för vilket företag som helst.

Nu spelar det mindre roll vad som är rätt och fel. Som vanligt gäller att om teori och verklighet skiljer sig åt, är det verkligheten som är den rätta. Vi kan konstatera att folks besvikelse över dessa ”affärer” gjort att vi förlorat många medlemmar.

En annan orsak till medlemstappet är massmedias – och då speciellt kvällspressens – ”informationskampanjer” varje höst med sprakande rubriker som ”Du kan tjäna tusenlappar på att gå ur Svenska kyrkan”. Man exemplifierar detta med att välja en person med en viss inkomst, boende i en församling med en hög kyrkoavgift, samt tydligt framhålla att ju högre inkomst man har desto större blir förtjänsten av att lämna kyrkan.

Ibland har det till om med förekommit att man utökat sin ”service” med en färdigskriven utträdestalong där man bara behöver fylla i personnummer och namn. Vad man förlorar på ett utträde är tydligen inte så intressant att tala om. Det säljer väl inga lösnummer?

Vad jag tycker mig observera är att vi bara accepterar att medlemmar försvinner. Vi försöker spara på kostnader genom att minska personal med någon vaktmästare eller husmor. Men det finns ju inte hur mycket personal som helst att dra in på.

Vi ökar inkomsterna till exempel genom att sälja fastigheter som prästgårdar och vissa kyrkor. Där finns också en bortre gräns när vi inte har mer att sälja.

Vi gör organisationsförändringar till allt större enheter och fjärmar oss från våra medlemmar. Allt detta är ju engångsföreteelser som bara förlänger tiden till konkurs. Men är det någon som tror att vi vinner medlemmar genom att hela tiden försämra servicen?

Jag funderar mycket på hur det skulle fungera i ett vanligt ”företag”. Låt oss spekulera i att ett bilmärke noterar att de förlorar marknadsandelar, att de säljer färre bilar. Jag tror inte att de skulle ta bort finesser som farthållare, krockkuddar, radio, CD-spelare, makeup-speglar, nackstöd eller annat och samtidigt tro att det går att sälja fler bilar till oförändrat pris.

Eller ta ett mobiltelefonmärke. Om det skulle förlora marknadsandelar är det väl ingen som skulle tro att de räknar med att sälja mer till samma pris om de tar bort funktioner som kamera, kalkylator, planerare eller annat. Istället kommer man att lansera ytterligare någon finess som ett fåtal har användning av och basunera ut hur oumbärligt det är.

Varför skulle kyrkan fungera på annat sätt än näringslivet?

I kyrkan ska vi ju tro. Därför undrar jag om det inte är dags för lite framtidstro? Borde vi inte i stället för att skära ner hellre satsa framåt på allt som är positivt?

Tala om vad som krävs av oss i församlingarna. Ge oss utbildning och resurser. Ska kanske varje församling ha en presstalesperson? Vad är det som kan vara dragplåster så att fler kommer till oss?

Det är väl bättre att 200 personer får sig tio gudsord till livs än att 10 personer får 200 ord?

Ska vi ha en Svenska kyrkans tv-kanal?

Jag tror att det behövs en landsomfattande, långsiktig satsning. Vi måste se längre bort är den pågående mandatperioden. Det måste finnas en kyrka kvar i församlingen även om 50 eller 100 år.

Anlita konsulter eller andra proffs till att hjälpa oss bromsa utträdesviljan och få tillbaka dem som av missnöje eller snålhet redan lämnat oss. Vi måste göra något, nu!

Ingemar Olsson
Tidigare församlingsrådsordförande
Falun