Forskning visar att bön kan bota

Micael Grenholm, m fl fellows vid Claphaminstitutet
Arkivbild. Foto: Mikael M Johansson

En större ödmjukhet behövs gentemot dem som väljer att tro på bönens kraft som komplement till konventionell sjukvård. 

Det finns inga coronamirakler och böner kan inte bota covid-19, hävdar Csaba Perlenberg på GT:s ledarsida (2:a och 6:e maj). 

Han kritiserar Roland Utbult (KD) för att koppla sitt tillfrisknande från sjukdomen till alla som har bett till Gud för honom. 

Ett sådant uttalande ska kritiseras för att det ”[helt] saknar ... vetenskaplig och medicinsk grund”, skriver Perlenberg.

Naturligtvis finns det ingen forskning som tyder på att bön haft att göra med mirakulösa tillfrisknanden från fall av covid-19 – sjukdomen är för ny för det. 

Däremot finns det en hel del tillförlitliga redogörelser för sådana tillfrisknanden rent generellt, samt vetenskapligt stöd för att bön i allmänhet är hälsobefrämjande.

Det råder närmast konsensus bland världens kristna om att vi ska både be och arbeta – Guds mirakler och människors insatser kompletterar varandra snarare än konkurrerar.

Jacalyn Duffin beskriver i boken Medical Miracles (Oxford University Press) hur överväldigad hon blev som ateistisk medicinsk forskare när hon tog del av det läkarvetenskapliga material som ligger till grund för Katolska kyrkans helgonförklaringar, där två bönerelaterade mirakler behövs för en kanonisering. 

Alltifrån blinda som ser till MS som försvinner i direkt anslutning till bön är noggrant dokumenterat av forskare och läkare. ”I kanoniseringsprocessen inspireras och instrueras religionen av vetenskap – och inte bara vilken vetenskap som helst, utan den bästa tillgängliga.” (s. 185).

Professor Candy Gunther Brown vid Indiana University ger flera exempel på vetenskapligt oförklarliga tillfrisknanden efter bön i sin bok Testing Prayer (Harvard University Press). 

En kvinna blev av med en ärftlig hörselnedsättning, en annan botades från vertikal heterofori (en variant av skelning) och en man tillfrisknade från cancer – allt till läkarnas stora förvåning. 

Brown observerade också ett flertal dramatiska tillfrisknanden i samband med bön under en fältstudie till Moçambique, något som publicerades med peer review i Souther Medical Journal år 2010.

Perlenberg tycks omedveten om denna forskning. Han verkar också tro att ateismen är vetenskapligt bevisad, eftersom han hävdar att böner ”givetvis” inte kan påverka den fysiska världen. 

Men ateismen är en filosofisk idé, inte en vetenskaplig. Den möjliga förekomsten av gudomliga ingripanden är precis lika förenlig med naturvetenskapen som uppfattningen att människor har en fri vilja.

Den stora frågan är inte huruvida det är hundraprocentigt fastslaget att mirakler inträffar eller inte inträffar. 

Vår poäng är snarare att det är Perlenberg som saknar vetenskaplig och medicinsk grund för att hävda att bön definitivt inte kan förbättra människors hälsa; en framväxande mängd vetenskapliga arbeten pekar i en annan riktning. 

Det här bör föranleda en större ödmjukhet gentemot dem som väljer att tro på bönens kraft som komplement till konventionell sjukvård.

Perlenbergs huvudsakliga invändning mot att koppla samman bön och tillfrisknanden är snarast ett illa underbyggt religionsfilosofiskt påstående snarare än någonting som har med vetenskap att göra: ”den logiska uttolkningen” av att Utbult tackar Gud är att alla som dör i covid-19 är bortglömda eller ogillade av samma Gud. 

Vi känner inte till någon teolog eller religionsfilosof som skulle dra den här slutsatsen.

Det råder närmast konsensus bland världens kristna om att vi ska både be och arbeta – Guds mirakler och människors insatser kompletterar varandra snarare än konkurrerar. 

Därtill har åtskilliga studier bekräftat hur bön leder till saker som psykiskt välbefinnande, ökad empati och sinnesro i stressade situationer. 

Därför är det högst rimligt att Roland Utbult känner tacksamhet både för sina jordiska och sin himmelske läkare.

Micael Grenholm
teolog och författare

Tomas Seidal
överläkare, docent i biomedicin

Lennart Johnsson
präst, teol dr

Marie Nylén Utbult
relationskonsult och familjerådgivare

Artikelförfattarna är Fellows vid Claphaminstitutet

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.