Från dialog till diapraxis

Jan Hjärpe Professor emeritus

Religionsdialog har haft en rad goda effekter.

Som gammal islamologiprofessor vid teologiska fakulteten på Lunds universitet – nu emeritus sedan länge – kan jag vittna om att religionsdialog har haft en rad goda effekter.

Vi lever idag i ett samhälle med många olika tillhörigheter också i religiöst hänseende. Vi umgås dagligen och i alla olika sammanhang, i arbete och på fritid, med människor av olika konfessioner. Så samtal är nödvändigt och pågår ständigt, även om de oftast inte handlar om religion.

För att vårt samhälle ska fungera, särskilt i krissituationer, behövs ett visst mått av tillit, förtroende och solidaritet. Dialogen är vägen dit: från samtal till samarbete, från dialog till diapraxis. Vi har sett att detta faktiskt fungerar. Vi såg det under oroligheterna i Malmö (och Stockholm) i augusti 2020, till exempel vid den gemensamma manifestationen den 28 augusti, men också i den dagliga verksamheten för att dämpa oroligheterna och i de gemensamma religionsöverskridande insatserna för att lösa sociala problem.

När religionsfientliga kommunalpolitiker i Sydsverige de senaste åren fört en anti-muslimsk signalpolitik (googla ordet ”staffanstorperi” för exempel!) protesterade såväl kristna som muslimer. Religiösa människor känner igen varandra och känner samhörighet även när man tillhör olika religioner. Detta är min erfarenhet under mitt 78-åriga liv. En beprövad erfarenhet.

Jan Hjärpe
Professor emeritus

 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.