Kyrkornas ansvar för människornas och samhällets hela liv

 ”Vår kristna plikt och världens nöd”. Så förklarade Nathan Söderblom varför ett stort ekumeniskt möte sammankallades i Stockholm 1925. Ekot av detta har genljudit under det gångna året. Budskapet från Nathan Söderblom och mötet gäller vårt ansvar – Life & Work – för världen. Den grundläggande hållningen var:

• Ekumenik som samarbete
• Internationell helhetssyn
• Konkret handling

Konkretionen var viktig för Söderblom. Freden var hotad, motkrafter måste mobiliseras, ondskan drivas tillbaka.

 År 2026 har starka likheter med 1925. På flera punkter är utmaningarna allvarligare än för ett sekel sedan. Detta är endast en begynnelse heter den innehållsrika bok från 2025 som återaktualiserar 1925. Och det behövs. För svensk kristenhet återstår mycket. En hel del har försummats. Annat som görs bör göras bättre. Hur kan då fortsättningen på begynnelsen se ut?

Som ett välkommet svar på den frågan kom – också förra året – ett mycket viktigt Budskap från Kyrkornas kommission för internationella frågor (CCIA), ett organ inrättat 1946 som historiskt och i nutid har fungerat som både samvete och kunskapsgivare för kyrkor i hela världen. Ledamöterna sammanträdde i Aten under några intensiva dagar i maj 2025. Att med ledning från uppfordrande bibelord återerövra den "Spirit of Life & Work" som präglade Stockholm 1925 var en uttrycklig strävan.

Ledamöterna – från hela världen – väjde inte för det konkreta. I sitt Budskap talar kommissionen om de alltmer desperata nyheterna om det fruktansvärda våld och lidande som Israels regering och militär tillfogar Gazas folk i uppenbar strid med internationell rätt och moral, åtföljt av attacker mot södra Libanon i strid med dess nationella suveränitet, och hot om fullskalig etnisk rensning av den palestinska befolkningen i Gaza.

Den anslöt sig också till Söderbloms framsynta inställning till ekumenik. ”Stockholmskonferensen fokuserade inte på doktrin eller ecklesiologi, utan på den kristna kallelsen att arbeta för rättvisa och fred i världen.” Konfessionella teologiska frågor får inte hindra samarbete. Den kristna etikens tyngdpunkt bör flyttas från en fråga av individuell angelägenhet till en fråga om gemensamt ansvar.

Med sorg och vrede pekar man på det internationella systemet:

Den kompletta otillräckligheten och ineffektiviteten hos FN:s säkerhetsråd när det gäller att förebygga eller lösa konflikterna i Gaza, eller Ukraina, eller Sudan, har särskilt väckt allvarliga tvivel [inte bara] om nyttan av detta organ.

Men det får inte stanna där:

Inspirerade av Stockholmskonferensen proklamerar vi återigen den centrala betydelsen av möten, relationer och dialog, och som en ekumenisk rörelse fokuserar vi på det som förenar oss särskilt i vår kristna tro, och förkroppsligar den multilateralism och det engagemang för dialog, samarbete och solidaritet som vi försöker återupprätta i resten av världen.

Särskilt intressant för oss i Sverige – med de politiska tendenser som nu dominerar i vårt land – är att kommissionen påminner om en värdering som Kyrkornas världsråd har hävdat allt sedan grundandet. ”I ett sådant sammanhang föreslår vi att man återerövrar, rehabiliterar och återupprättar begreppet välfärdsstat, som i sitt ursprung är ett teologiskt begrepp, som söker definiera karaktären av statens ansvar gentemot alla sina medborgare.”

Budskapet förmedlar tro, handlingskraft och vilja till samarbete. Som vi nämnt väjer det inte för att skarpt peka ut vår tids synder och svek. Hela texten är värd att läsas, länk finns. Vi återger här i punktform Budskapets viktigaste utmaningar:

• Vår värld befinner sig på en accelererande bana som leder till splittring, konfrontation och konflikt, och bort från rättvisa, solidaritet och fred. Dessa utmaningar har en särskild inverkan på barn och unga; till dem lämnar vi detta giftiga arv.
• Kärnvapen och andra massförstörelsevapen hotar – återigen – mänskligheten med omätligt lidande eller utplåning.
• Den globala klimatkrisen är en existentiell utmaning av ett slag som ingen tidigare generation har ställts inför, och som har djupgående konsekvenser för alla framtida generationer av liv på jorden.
• Engagemanget för internationellt samarbete, respekt för internationell rätt och förtroende mellan nationer och samhällen står nu inför en stor kris som drivs av populistisk nationalism, politisk polarisering, militär konfrontation och desinformation.
• Omfattningen och konsekvenserna av de aldrig tidigare skådade nivåerna av rikedom och inkomstskillnader är i dag mycket större än för hundra år sedan.

Som en början till svar på utmaningarna från Stockholm 1925 och Aten 2025 föreslår vi kyrkor och kristna människor i Sverige följande tre konkreta initiativ.

1. Skapa en Kyrkornas kommission för internationellt ansvar som en fristående stiftelse knuten till Sveriges kristna råd. Om rådet inte anser sig kunna ta detta ansvar bör Svenska Kyrkan och Equmeniakyrkan gemensamt ta initiativet och sedan inbjuda övriga kyrkor. Inom våra kyrkor finns intresse, engagemang och en mycket övertygande kompetens att mobilisera: diplomater, biståndsarbetare, missionärer, utbildare, aktivister, forskare, opinionsbildare...
2. Bekräfta kyrkornas ovillkorliga motstånd mot kärnvapen. Detta är ingen politisk lämplighetsfråga bland andra, utan en i kristen tro baserad övertygelse. Så har det uttryckts i uttalanden från Vatikanen, och t ex vid Kyrkornas världsråds generalförsamling i Vancouver 1983.
3. Nystarta en Global vecka. Det som från början hette Ekumeniska u-veckan initierades av det Kristna riksmötet i Göteborg 1972 och återkom varje höst. Den fick stimulans från en särskild arbetsgrupp och redan första året engagerade sig församlingar på cirka 200 orter i Sverige. Den centrala uppbackningen har under åren trappats av och nu lagts ner, men Globala veckan genomförs fortfarande på några platser. En global eller internationell vecka kan åter komma till stånd genom centrala initiativ. En alternativ möjlighet är att ett antal intresserade församlingar gemensamt beslutar att starta upp projektet. Ett rikt material finns bevarat och kan åter komma till nytt

Margareta Ingelstam, utbildare och författare

Lars Ingelstam, professor emeritus

Båda med lång erfarenhet av ekumeniskt arbete

Ladda ner Budskap från Kyrkornas kommission för internationella frågor (CCIA) HÄR