Rätt eller fel av Svenska kyrkan att samarbeta med modekedja?

Det är svårt att vara människa. Inte minst i en kris. En del blir passiva. Andra blir tunnelseende. Klimathotet polariserar människor. Trots att vetenskapen är tydlig reagerar vi på olika sätt. 

För en del är det är frestande att vilja binda människor som åker på solsemester vid skampålar. Skälla på grannen som sopsorterar fel utan att blinka. För andra är det likgiltigheten som frestar. Som vore det dygdigt att håna de människor som tar hela skapelsens nöd på allvar.

I det senaste avsnittet av ledarsidans podcast Makten och härligheten talar jag med Fredrik Johansson Seltman, som nyligen disputerat vid Enskilda högskolan Stockholm med en avhandling om rättfärdiggörelse. Luthers diagnos på människan – syndare och rättfärdiggjord, samtidigt – innebär att människan ständigt misslyckas i strävan efter vad hon är skapad för. Det vill säga den djupaste samhörigheten med Gud, med andra människor, med hela skapelsen.

Johansson Seltman sätter detta faktum i klimathotets kontext. Det är syndigt att som mänsklighet leva utöver de planetära begränsningarna. Det är en nåd att vara aktiv i kärlek för Guds skapelse. Men det finns också en risk att göra detta evangelium till en ny slags lagiskhet.

Det är notoriskt svårt, rentav omöjligt att göra rätt för sig som människa. Varje tröja, smörgås och placering på banken har kedjor av konsekvenser som är svåra att överblicka. 

När Svenska kyrkan i Järfälla inleder ett samarbete med klädkedjan Kappahl bränner frågan till. Kvinnor i församlingens regi arbetstränar och syr väskor av återvunna jeans som sedan säljs i Kappahls butiker i området. 

Är det rätt att göra en sådan sak som kyrka? 

Kappahl har de senaste åren marknadsfört sig som ett miljövänligt val och ett företag med ambitiösa klimatmål.  Samtidigt finns kritik som går ut på att Kappahl kommunicerar långt högre mål än vad transparent, verifierbar data fullt ut visar att företaget lever upp till.

Samtidigt finns kritiska rapporter som visar att Kappahl kommunicerar långt högre mål än vad deras data kan bevisa att företaget faktiskt lever upp till. 

Kappahl är inte unikt. Det är normen för klädföretag att lova stort på klimatområdet och sedan hänvisa till att merparten av deras utsläpp sker på områden de har svårt att kontrollera eller redovisa. 

Det finns ett stort svart hål för modeföretag, det vill säga utsläppen som sker längst bort från företagets egna butiker och lokaler: Materialproduktion, leverantörsled, transporter och kunders användning av kläder. Här återfinns 93 procent av Kappahls utsläpp, enligt företagets egna rapporter. 

EU har på senare år rört sig tydligt bort från frivilliga hållbarhetslöften, mot bindande ansvar. Genom den nya textilstrategin och utökat producentansvar krävs att företag tar ansvar för hela värdekedjan – från produktion och materialval till avfall och återvinning. Stora aktörer ska inte bara rapportera sina utsläpp mer transparent, utan också visa hur deras affärsmodeller anpassas till klimatmålen.

Signalen från EU är tydlig: hållbarhet är inte en berättelse eller ett enskilt projekt, utan ett juridiskt och systematiskt krav.

Medan samhället pressar modeföretagen, vilka signaler sänder det då ut att Svenska kyrkan, i stället för att ägna sig åt systemkritik, väljer att ingå ett samarbete som ett storföretag vinner på? 

Att jeansväskorna sydda i Maria kyrka säljs i en galleria i Järfälla är ett stort steg för kvinnorna som sytt dem. 

Det är också en unik möjlighet för ett företag som borde kunna uppvisa bättre siffror på hållbarhetsområdet att lansera ett symboltungt och behjärtansvärt projekt. 

Med andra ord, riskerar Svenska kyrkan att möjliggöra ett greenwashing-projekt som har lite att göra med den strukturella klimatpåverkan i företaget?

Ja, men må så vara. Just nu. 

Det är svårt att vara kyrka. Inte minst i en kris. På lokal nivå är samarbetet mellan församlingen i Järfälla och Kappahl ett beundransvärt exempel på hur kyrkan kan samarbeta lokalt. 

Men det är oroande att lanseringen av jeansväskorna i Järfälla är ett pilotprojekt för att senare eventuellt skala upp samarbetet mellan Svenska kyrkan och Kappahl, som Lena Lago, processledare i Järfälla säger till Kyrkans Tidning. 

Svenska kyrkan ska vara kreativ i det lilla. Men på större nivå gäller det att vara försiktig. Svenska kyrkan bör höja blicken. Det räcker inte ägna sig åt moralisk branding som gynnar företag som inte lever upp till sina klimatmål.

Inte minst när Svenska kyrkan själv gör sig skyldig till samma sak.   

Fanny Willman, ledarskribent