Debatt

Sluta bråka – samarbeta

EFS Svenska kyrkan och EFS bör kasta stridsyxorna och fördjupa samarbetet. Annars riskeras splittring, skriver Eskil Jonsson.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

I en tidigare artikel i Kyrkans Tidning har jag varnat för att EFS kan vara på väg ut ur Svenska kyrkan, varpå EFS missionsföreståndare och ordförande replikerade att mina varningar är ”befängda och grundlösa”. Min kritik handlade framför allt om att nuvarande spänningar och samarbetssvårigheter utgör ett hot mot kyrkans centrala budskap om enhet, gemenskap och trovärdighet, vilket leder till ”negativ mission”. Folk lämnar både Svenska kyrkan och EFS. I repliken sägs i stället att samarbetet är gott och det finns inga konflikter. Inga reaktioner eller kommentarer i övrigt till det jag skrivit varken från EFS eller Svenska kyrkan. Man börjar undra om frågor om enhet och samverkan är intressanta längre. Nu är det tillväxt och framgång som gäller!
internationella avdelning kommer vad jag nu fått veta att vidta en hel del förändringar som ska ge EFS organisatorisk självständighet i fråga om utlandsarbetet. Det görs dels för att man lättare ska kunna kanalisera gåvomedel och engagemang från olika understödjare, men även på grund av brister i samarbetet. EFS kommer vad jag förstått även att lämna internationella nämnden. Motivet sägas vara att EFS identitet som missionsorganisation kräver detta. EFS kan inte bara ge bistånd till kyrkligt arbete. Det är helt otroligt! Alldeles nyss har EFS och Svenska kyrkan varit tillsammans och firat Mekane Yesus-kyrkans konstitutionella grundande för 50 år sedan. Det gjordes då för att främja enhet mellan olika missioner och kyrkor och samtidigt ta över ansvaret för bland annat fördelning av resurser med mera.
sedan dess som Mekane Yesus kyrkan i Etiopien ökat explosionsartat både i fråga om medlemmar och anställda medarbetare.Här finns alltså idag tusentals församlingar, tiotusentals lokala missionsarbetare och fem miljoner medlemmar. EFS, liksom Svenska kyrkan och andra kyrkor och missioner, har alltsedan 1970 gett bistånd till denna kyrkas mission, dels till evangelisation och dels till diakonalt arbete. Det var också i samband med denna ”integration” som EFS förlaget kom med boken Missionen är död – Leve missionen! Men nu skulle alltså detta stöd inte vara i enlighet med EFS identitet som självständig missionsorganisation?
om vi ändrade såväl EFS som Svenska kyrkans och Mekane-Yesus kyrkans identitet till att se sig som en organisation inom den universella kyrkan. Allt i enlighet med den bibliska synen på kyrkan som Kristi kropp. Den stora faran som jag ser idag är att den ekonomiska globaliseringen inte minst från USA och Europa innebär en ökad betoning på mission som kyrkotillväxt och företagstänkande. Därför tvingas många organisationer att stärka sina egna ”varumärken”, vilket tyvärr lätt leder till ökad splittring eller ”avknoppning” i olika församlingar, kyrkor, sekter och projekt. Det är också därför som jag skrev i den förra artikeln att EFS och Svenska kyrkan nu riskerar en liknande splittring som Mekane Yesus-kyrkan i Etiopien råkat ut för, men där man nu lyckats med en långvarig försoningsprocess som pågått under senare år. Samtal med berörda personer visar tydligt att konflikten till stor del gällde en ”maktkamp” om hur konstitutionen från början av 1970 talet skulle tolkas. Den ena sidan hävdade att lokala församlingar hade bestämmanderätt (ultimate authority) medan den centrala ledningen hävdade att deras bestämmande var i enlighet med konstitutionen. Det som nu kanske återstår gäller en försoning med partner eftersom konstitutionen, som jag visat i min avhandling från 1998, i mångt och mycket utgör ett formande av strukturer för hantering av utländskt bistånd från många olika givare.
alls befängd och grundlös. Den borde tas på större allvar av berörda missions- och kyrkoledare. Jag tror det är många som i stället skulle vilja höra att EFS och Svenska kyrkan beslutat att gräva ned stridsyxorna och i stället vill fördjupa samarbetet genom att ta ett ömsesidigt ansvar i ”hela världen”. Det gäller även i lokala församlingar. Om det finns kritik från det ena eller andra hållet så är ett organiserat samarbete en förutsättning för att lösa problemen och därmed manifestera enheten.


,