Stadsmissionen är inget vinstdrivande företag

Repriser brukar fylla tv-sommaren, men hur många uppmärksammar att idéburna organisationer året runt börjat köra dåliga repriser på hur man tillsätter sina ledare.

Senast skedde det när Stockholms Stadsmissionens styrelse tillsatte ny direktor, som saknar personliga erfarenheter av diakonalt arbete och den erfarenhetsbaserade kunskap som uppstår genom reflektioner inom en folkrörelse med bas i kyrkosamfund.

Dessa dåliga repriser tror jag beror på den växande påverkan som offentlig sektor och New Public Management fått på idéburna organisationer och dess verksamhet. Samtidigt har det uppstått ett teologiskt underskott av olika skäl. Den stora berättelse som vi kallar evangelium och kyrkans tro och traditioner är inte längre självklar i samtal om ledarskap och verksamhetsutveckling.

Det är hög tid att på allvar genomlysa och utvärdera ideologier som implicit och explicit är styrande, när en styrelse väger kunskap utanför den egna organisationen tyngre än erfarenhet av lärprocesser inom civilsamhället under en längre tid. Ett modeord kring ledarskap i en CV tycks alltså spela en mer avgörande roll än förankring i idéburen verksamhet.

Ett exempel på denna påverkan är som sagt anställningen av ny direktor för Stockholms Stadsmission. I pressmeddelandet från styrelsen saknas gehör för dem som en gång grundat och utvecklat Stadsmissionen som en gräsrotsrörelse. Stadsmissionen är inget vinstdrivande företag eller en statlig/kommunal myndighet. Det är en idéburen organisation med bas i det civila samhället.

Styrelsen för Stockholms Stadsmission ger bara i allmänna ordalag en motivering för att man nu frångått de givna direktiven vid anställning av direktor. Beslutet väcker en rad följdfrågor: Hur ser egentligen styrelsen på ledarskap i civilsamhället? Har styrelsen klargjort vilka meriter som behövs för att en direktor ska kunna leva nära arbetet inom diakonal verksamhet? Vilka kunskaper, attityder och färdigheter kan mätas mot gedigna erfarenheter av en vigd tjänst inom Svenska kyrkan? Vad är skillnaden mellan att ställa sig bakom en värdegrund och att i praktiken leva värderingarna?

Den nya direktorn valde att lämna sitt uppdrag som rektor för Studieförbundet Bilda tidigt i våras efter överenskommelse med styrelsen. Bilda sökte sedan en ny rektor med dokumenterade erfarenheter av civilsamhället och verksamhet inom idéburna organisationer.

Idag finns en omfattande civilsamhällsforskning som lyfter fram vikten av personlig erfarenhet som en avgörande faktor för god ledning inom idéburen verksamhet. Det behövs såväl teoretiska referensramar som erfarenhetsbaserade insikter om hur man leder ideella organisationer utifrån givna syften och portalparagrafer.

Det finns mycket i folkrörelsearbete som inte så lätt låter sig beskrivas i ett elegant CV, men som synliggörs i berättelser om hur man lever den verksamhet man leder. Detta var utgångspunkten för den ledare jag skrev i Sändaren hösten 2019 om Studieförbundet Bildas arbete utifrån portalparagraf och medlemsorganisationernas karaktär och verksamhet. Inom Bilda fann jag då exempel på att det var inte längre den ideologiska grunden som kommunicerades, vare sig inåt mot medlemsorganisationerna eller utåt på hemsida, med mera. Därför ställde jag frågan till Bildas styrelse om varför de anställt en rektor som lett till så kallad ”mission drift”. Riktning och engagemang hade påverkats negativt, eftersom Bilda är en bildningsorganisation på kristen grund.

För idéburen verksamhet i civilsamhället är inte tillväxt och vinst det avgörande, utan att verksamhet bedrivs och att liv delas som svarar mot organisationens unika existensberättigande.

Sune Fahlgren,
lärare i praktisk teologi

PS. I höst kommer en bok ut på Verbum som genomlyser och utvärderar den växande påverkan som nya organisationsteorier och ideologin i New Public Management fått på idéburna organisationer (läs: kyrkosamfund) och dess ledning. Bokens titel är ett Jesusord: ”Så är det inte hos er”. DS.