Stoppa kyrkans investering i hönsindustrin

Jonas Norberg

Foto: Adam Ihse/TT

Replik. Hönor i Sverige har det inte bra. Kyrkans investering i hönsindustrin strider mot kristna värderingar, skriver debattören.

REPLIK

 

Kyrkoordningen fastslår tydligt att förvaltare av kyrkans ekonomi och egendom ska ta hänsyn till hela Guds skapelse. Att investera i hönsindustrin står i direkt strid mot denna princip och utgör ett allvarligt brott mot kyrkoordningens anda.

Annika Spalde, diakon, uttrycker i sin debattartikel den 29 maj stor sorg över att Linköpings stift planerar att investera 20 miljoner kronor i en anläggning för värphönsuppfödning. Jag delar hennes sorg och oro. Investeringen väcker frågor om kyrkans moraliska kompass.

Som kristna är vi kallade att vara förvaltare av Guds skapelse. Det är vår plikt att vårda och skydda den jord som Gud har anförtrott oss. När vi ser hur djuren och naturen lider, bör vi känna en djup oro och ett starkt ansvar att agera. Det är därför orättfärdigt av Svenska kyrkan att investera pengar i hönsindustrin, eftersom den allvarligt skadar Guds skapelse.

Hönorna i Sverige har det inte bra. De 8,5 miljoner grovt sönderavlade hönorna tvingas leva mycket enformiga liv. Deras naturliga behov ignoreras fullständigt för att maximera äggproduktionen. Detta resulterar i en årlig äggproduktion på cirka 300 ägg per höna, vilket är en enorm belastning för en fågel som i vilt tillstånd endast lägger runt 15 ägg per år. Denna extrema produktion kan leda till smärtsamma inflammationer i äggledarna och benskörhet, vilket orsakar lidande och funktionsnedsättningar hos många hönor.

Enligt RISE klimatdatabas för livsmedel orsakar äggproduktion tre gånger mer växthusgaser än odling av bönor. Enligt Greenpeace används tre fjärdedelar av all jordbruksmark för boskapsuppfödning och foderproduktion, vilket inte bara leder till omfattande skogsskövling utan också skapar enorma monokulturer och förlust av biologisk mångfald.

Djurindustrin förbrukar stora mängder naturresurser och tränger undan vilda djur från deras naturliga habitat. WWF:s Living Planet Report visar att populationerna av ryggradsdjur, inklusive fåglar, fiskar, däggdjur, groddjur och kräldjur, i genomsnitt har minskat med hela 69 procent sedan 1970.

Genom att stoppa denna investering i hönsindustrin kan kyrkostyrelsen sända en tydlig signal om att Svenska kyrkan värdesätter allt levande och tar sitt ansvar för planetens framtid på allvar.

Jonas Norberg

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Taggar:

Djur Etik Ekonomi

Prenumerera på Nyhetsbrev

2 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Jesus letade efter det förlorade fåret och även hönsen på villovägar. Svenska kyrkan bör och måna om våra befjädrade vänner som förser oss med goda och nyttiga frukostägg.
Etik och juridik, och den ansvarstagande människan
Ibland kan man undra vad det är som gör att producenterna sanktionerar att hålla sina djur på det här och liknande sätt? En vettig människa skulle väl inte vilja ha en sådan "djurproduktion"? Var är etiken? Varför faller den bort, och hur kan vi göra så att varje producent ser hur deras djur har det och tar hand om dem på ett adekvat och inkännande sätt? Det sägs att det är vi konsumenter som kan få stopp på producenternas djurplågeri. Men vilket ansvar har de själva, och kan vi få dem att ta det ansvaret? Hur samspelar etik och juridik idag? Behövs det bättre djurskyddslagar, eller behövs det en bättre efterlevnad av lagarna? Och hur kan vi få varje producent att se med etiska ögon på sin djurhållning? Behövs det bättre utbildning, bättre möjlighet för att försörja sig på småskalig produktion, eller vad är det som behövs? Skulle vara intressant att intervjua de här människorna - helt utan att anklaga - och bara höra hur de själva ser på dessa frågor. Vad behöver de för att kunna skapa bästa möjliga etiska djurhållning?