Oavsett själva sakfrågan, så kan den kyrkosyn som uttrycks i brevet från Västerås stift problematiseras. För urkyrkan var det en källa till stor glädje att kyrkan inte kunde definieras utifrån människor eller en grupp människor, utan att kyrkan var grundad av Jesus själv och överskred alla grupptillhörigheter.
Kyrkan sågs som instiftat av Gud i Jesus och var därmed himmelsk, större än summan av alla människor och dess grupptillhörigheter.
Därför kan det problematiseras när författarna i brevet enkelspårigt skriver att kyrkan består av människor. Det harmoniserar inte med de första kristnas syn på kyrkan. När Paulus skriver att ”Nu är ingen längre jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna. Alla är ni ett i Kristus.” (Gal 3:26) Är det den sista meningen som är viktigast. Vi har alla, på ett jordiskt plan, olika grupptillhörigheter vara sig vi vill det eller inte. Men på ett andligt plan, i kyrkan som är Kristi kropp, är grupptillhörigheten sekundär och vi är alla ett i Kristus.
Därför blir argumentationen i brevets inledning märklig. Den cementerar grupptillhörigheter istället för att hjälpa oss att komma till Jesus och där finna att vi är ett. För att illustrera detta kan man citera artikelns inledning men byta grupptillhörighet. ”Hos oss finns konfirmander, anställda, kyrkvärdar, förtroendevalda, ideella och andra församlingsmedlemmar som definierar sig som man. Kyrkan består alltså också av män. Därför skulle kyrkan kunna beskrivas som manlig.” (Här bytte jag ut ordet transperson mot man).
En kyrka som i identitetspolitisk anda definierar sig själv utifrån grupp- eller åsiktstillhörighet kommer inte kunna vara inkluderande i sann mening. Gardells brev till Stefan Swärd i Expressen är ett exemplen. Hur inkluderad kan Stefan Swärd känna sig i Gardells kyrka när han utifrån sin åsikt offentligt utmålas som otroende och i behov av hjälp? Jag känner inte Stefan Swärd. Det gör inte heller Gardell enligt en fotnot i sin artikel. Kanske har Gardell ett allvetande som gör att han vet Swärds andliga status och hans relation till sin Skapare. Eller så ser Gardell, vilket vi alla människor tenderar att göra, till den yttre åsikten snarare än människan. ”Människor ser till det yttre, men Herren ser till hjärtat.” (1 Sam 16:7)
Hur går då vägen till enhet och en djupare förståelse för varandra? Vägen måste gå igenom Jesus, endast där kan vi förenas och andligen se att vi är ett trots våra olikheter. Få har beskrivit denna väg vackrare än Dorotheos av Gaza:
”Föreställ er att det finns en cirkel här på jorden, lik en figur som ritats med en passare och dess spets…Tänk er att den cirkeln är världen, att mittpunkten är Gud och att linjen från cirkeln till mitten är människors vägar, det vill säga deras sätt att leva. När de heliga söker sig närmare Gud rör de sig mot mitten, och ju längre in de kommer desto närmare kommer de varandra och Gud. När de närmar sig Gud närmar de sig varandra, när de närmar sig varandra närmar de sig Gud.”
John Sacrédeus,
teol mag och antagen prästkandidat för Lunds stift i Svenska kyrkan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR