Skrivandet blev en läkning i sorgen

- Jag är nere i tolv gaffelpärmar.

Det har tagit honom sex månader att komma hit. Då, i starten, stod Mats Thiger framför ett sprängfullt rum och ett lika överbelamrat dubbelgarage. Tidningar, kvitton, broschyrer, anteckningar, foton…

Arvet efter far. Som nu alltså kräver mindre än en hyllmeter.

Det finns också ett arv efter en mor. Betydligt mindre i omfång, men med samma effekt på den efterlevande: Mina föräldrar, vilka var de? 

Sorgen har tusen ansikten och nästan lika många angreppssätt. Kyrkan erbjuder sorgegrupper. Psykologin berättar om sorgens faser, som kan hjälpa den sörjande att orientera sig.

Mats Thiger städar och skriver.

- Jag sorterar och berättar om deras liv. Det är otroligt läkande.

Bitter vårdnadstvist

Han tar fram en liten ask. Den är daterad ned till klockslagsnivå. Den 27 juni 1960, kl. 15.20, står det. I asken ligger en förlovningsring. Fyra år senare föddes Mats Thiger och ytterligare sju år senare gick föräldrarna skilda vägar. En bitter vårdnadstvist följde, som mamman förlorade.

Uppbrottet och dess efterskalv har präglat Mats Thigers liv och format hans person. Han växte upp med en pappa som demoniserade sin tidigare livskamrat och som utövade kontroll över sin omgivning. Som 14-åring flyttade Mats Thiger till sin mamma. Fysiskt skapades ett avstånd till pappans antagonism, men känslomässigt fortsatte den att kasta mörka skuggor över både Mats och hans mammas tillvaro.

I oktober 2023 dog Mats Thigers pappa, 86 år gammal.

- De första fjorton dagarna efter hans bortgång var jag mest arg, säger Mats Thiger.

Sorg blandades med besvikelse.

- Det var så mycket man hade velat reda ut. Efter dödsfallet stod min inre sjuåring där med alla sina frågor. Pappa, varför gjorde du så här mot mig? Varför svek du, varför korsförhörde du mig efter besöken hos mamma, varför hotade du att ta ditt liv när jag ville flytta till henne?

Rensningsarbete

Mats Thiger tog sig an de efterlämnade kartongerna. Det kändes övermäktigt, men kanske kunde några av svaren finnas där.

Det gjorde de. För första gången har han till exempel läst vårdnadsutredningen som gjordes i samband med rättegången. Mammans exemplar var slängt sedan länge. Men här, bland pappans intorkade suddgummin fanns den. Mats Thiger lärde sig snabbt att det inte gick att bara ta en hög med papper och tidningar och hiva i en container. Mitt emellan kunde det ligga värdefulla handlingar.

Under rensningsarbetet fick han tid hos en beteendevetare på företagshälsovården. Skälet var arbetsrelaterat, men mötet visade sig ge nycklar även vad gäller pappans drivkrafter och självbild.

- Tack vare beteendevetaren kunde jag förstå varför pappa gjort som han gjorde, varför han var så stridslysten och oåtkomlig på samma gång, och varför han aldrig ville prata om det som varit. Hon förklarade på vilket sätt hans inre barn styrde stora delar av hans beteende.

Bortstädat

Åtta månader efter pappans död avled Mats Thigers mamma. Där var förhållandena de motsatta. Många dokument och minnessaker från hennes barndom och aktiva år var bortstädade. Mor och son hade stått varandra nära. Men en stroke hade sedan många år gjort samtalen fåordiga och de djupare resonemangen obefintliga.

Liksom efter sin fars död har Mats Thiger haft många frågor om sin mor, om än av annat slag.

- Frågorna om mamma är inte laddade på samma sätt. Jag tror alla som mist sina föräldrar kan känna igen sig. När man tittar i kvarlåtenskapen hittar man saker som man skulle velat fråga om. När är det här fotot taget? Vad gjorde ni då? Frågor man aldrig ställt sig medan föräldrarna levde.

Hur skulle det kunna vara på annat sätt, undrar Mats Thiger. Få barn vill gå runt och plocka bland sina föräldrars grejer medan de lever, och få föräldrar vill att deras barn gör det.

Delvis nytt ljus

Genom sorgearbetet efter sin far ser han delvis också sig själv i nytt ljus.

Pappans plats i syskonskaran gjorde att han kom i kläm och försummades som barn. Sonen Mats blev en person som ofta varit på sin vakt, ett resultat av att ha varit slagträ mellan föräldrar i konflikt.

Efter sin fars död och processen som den inneburit tar Mats Thiger plats på ett nytt sätt. För ett par veckor sedan ordnade han en kusinträff, något han velat göra i 25 års tid.

- Jag har hållit mig på min kant i förhållande till släkten alldeles för mycket. Mina tunga minnen har gjort att jag undvikit kontakt av rädsla för att inte kunna hålla masken.

Bryta med det negativa

Mats Thiger har nu tagit kontakt med släktingar för att få veta mer om sina föräldrars liv. En släktforskande kusin har fått kvarlämnade foton på äldre anförvanter. Flera föreningar runt om i landet har fått tillbaka material som Mats hittat i kvarlåtenskapen.

- Jag har försökt vända pappas samlande till något positivt ändå, just för att bryta med allt som varit så negativt och för att aktivt välja en annan väg än min far.

Också skrivandet blir en berättelse med ljusa inslag, säger Mats Thiger, även om han vet att han rotar i en tidsperiod som hans föräldrar allra helst ville glömma, det vill säga deras gemensamma.

- De skulle nog inte alls gilla att jag intresserar mig för deras 12 år tillsammans. Men för mig är det jätteviktiga år. Vad gjorde de, vad hände i deras liv då?

Texten växer

Mats Thiger skriver när han är ledig, ibland blir det en hel dag eller helg. ”Jag är nog färdig till sportlovet”, tänkte han först. Målsnöret har successivt flyttats fram, till påsklovet, sommaren…

Texten växer hela tiden. Genom foton, brev och almanackor kartlägger Mats Thiger både människor och tidsanda. Källorna är en guldgruva.

- Jag kan hitta ett foto från en dag när pappa och mamma åker turistbåt runt Djurgården. Då går jag till hans kassabok, han förde kassabok de första tio, femton åren, och kollar. Vad åt de den dagen? Köpte de glass?

Fakta: Mats Thiger

• Ålder: 61 år
• Bor: Aneby
• Familj: Sambo, fyra utflugna barn och tre barnbarn
• Gör i allhelgona: ”Tänder ljus hemma vid foton av mina föräldrar, samt tänder två ljuslyktor utomhus. Tittar i gamla fotoalbum och skriver kanske lite på berättelsen om mina föräldrars livshistoria.”

De närmaste har undrat om det kommer att bli en bok. Men några sådana ambitioner har han inte säger han, även om musikläraren Mats Thiger en gång för längesen drömde att bli författare. Han skriver för sin egen skull och för sin bror, sina barn och barnbarn.

Vill lämna ordning och reda

Sorterandet av pappans kvarlåtenskap har väckt frågan om hur han själv ska göra med sina saker. Mats Thiger känner till fenomenet döstädning. Är det en bra eller dålig idé?

- Jag vill inte lämna efter mig något kaos utan vill att mina saker ska vara i viss ordning och reda. Men mina barn ska inte heller stå inför att allt är bortstädat, så som det varit för mig efter mamma.

Återigen står Mats Thiger med en mor och en far på varsin sida. Men nu är han en brygga, inte ett slagträ.

Hans råd till andra som sörjer? Titta på din nära historia.

- Man tänker att släktforskning handlar om att gå långt bak i tiden. Men släktforskning i det närmsta ledet är också givande. Föräldrarnas liv är väldigt intressant.