Varför manar inte biskopar till omvändelse och tro?

Om ni inte omvänder er och blir som barnen kommer ni inte in i Himmelriket, sa Jesus. Är detta ett barnperspektiv för vår tid?

Nya testamentet beskriver att omvändelse och tro är grunderna för den kristna tron. När Jesus framträdde på Galiléens scen förkunnade han “omvänd er och tro evangeliet," detsamma gällde apostlarnas förkunnelse. Men varför hörs denna uppmaning så lite av idag bland våra herdar i tron, biskopar och kyrkoledare? 

Jag har varit förtroendevald och aktiv i Svenska kyrkan de senaste fem åren. Jag har ofta mött politiska budskap där vi uppmanas till engagemang för miljön, Palestina, samer, pride och nu senast för utvisningshotade människor. Men budskapet om omvändelse och tro hör jag sällan från Svenska kyrkans eller frikyrkans ledare.

Omvärldsläget är allt annat än positivt och traditionellt har just sådana här tider inneburit att kyrkans företrädare uppmanade till bot, bättring och tro på Jesus.

Biskop Franzén skrev en psalm för just sådana här tider, en psalm för ofärdstider, “Fridens Gud.” Han skrev den psalmen 1819 i kölvattnet av Sveriges krigsförlust mot Ryssland i vårt. I denna psalm varnar han för avkristning som en grogrund för politisk polarisering, inre strider och förlust i krig. 

Biskopar har historiskt sett också varnat för sedeslöshet eftersom det försvagar resiliensen i ett land. Sedeslöshet uppfattar jag något som istället propageras för genom firandet av pride och att samboskap och skilsmässa för präster är normaliserat. Profeterna i Bibeln varnar för det traditionella äktenskapets devalvering eftersom det leder till samhällets uppluckring och rubbningar i naturen. Osedligheten räknas av skrifterna som avgudadyrkan och något som breder ut sig när landets politiska, akademiska och andliga ledning lämnar tron på Herren Jesus Kristus.

Heliga Birgitta varnade den svenske kungen för världslighet och samkönade lidelser för att det skulle innebära olyckor för landet och hemsökelse av krig. Heliga Birgitta manade därför till ödmjukhet, återhållsamhet och tro på Herren. Luther påstod under reformationens dagar attomvändelse och reformation var den avgörande faktorn för att kunna stå emot turkarnas  anfallskrig mot Europa. Men inte bara biskopar, reformatorer och inflytelserika kristna har varnat för detta utan även Jesus gjorde det när han grät över Jerusalems förstörelse genom krig som han förutsåg och sedan skedde 70 e.Kr.

Med detta flerfaldiga perspektiv från vår kyrkas historia så är jag förundrad varför inte biskopar och kyrkoledare manar svenska folket till omvändelse och tro under rådande omständigheter.

Borde de inte kalla in vår skönsjungande sångelit såsom syskonparet Ingrosso, Kalle Moraeus, Py Bäckman, Christer Sjögren med flera som kan tolka våra andliga visor och psalmer så fint?

Borde inte ärkebiskop Martin Modéus uppmana Sveriges skolor till morgonbön och kristendomsundervisning som Luther propsade på för att förbättra tillstånden i samhällena?

Tänk om detta är vår tids mysterium att evangelietexten från Martin Modéus installationspredikan: “Tiden är nära omvänd er och tro evangelium” får bli en melodi för vår tid så att tryggare kan ingen vara än Guds barna lilla skara där vår Gud blir oss en väldig borg när särla regnet faller så att människa, samhälle och natur får erfara den gyllne morgon?

Är detta svaret på Miss Lis desperata fråga till Jesus när han satt på krogen och tog en öl?

Mattias Bäckman, B.A New Testament Major Old Testament Minor, förtroendevald för Borgerlig kristen samverkan i Vattholma pastorat