Sollentuna är en församling med en historia av ett rikt syföreningsliv. När de traditionella syföreningarna försvann tog annat vid. Som stickklubb och återbruksgruppen Make and remake.Gita Andersson började som präst i Sollentuna församling 1977 och kom till Kummelby kyrkas distrikt 1989.
– Direkt förstod jag att hade kommit till en syföreningskyrka. Det var så oerhört tydligt och starkt, säger hon och skrattar åt minnet.
Tillsammans med diakon Anne Runesson och värdinnan Ingrid Wangel, som ansvarar för Make and remake-gruppen, minns Gita Andersson tillbaka. Namn på trogna syföreningsmedlemmar korsar luften där vi sitter i Kummelby kyrka, den kyrka där mycket av den nya tidens handarbete utförs.
Under pandemin har arbetet skett hemma och Ingrid Wangel har hållit kontakt med sina gruppmedlemmar via digitala kanaler.
De fyra syföreningar som präglade församlingen under lång tid var Helenelunds kyrkliga syförening som startade redan 1931, Edsvikens kyrkliga syförening som startade 1952, Söndagsskolans vänner och Missionsgruppen vars handarbete stöttade projekt i andra länder.
– Grupperna hade olika karaktär, säger Gita Andersson och lyfter upp en Blå blom-kaffekopp.
– Den här koppen stod inlåst tillsammans med de andra i Blå blom-serien. Den användes bara av Edsvikens kyrkliga syförenings medlemmar, men när den föreningen försvann flyttades kopparna till ett öppet skåp. Just kaffekoppen är en symbol för den traditionella syföreningen, man sydde och drack kaffe. Och hade andakt.
– Syföreningen fyllde en viktig social funktion och stor nytta gjordes, förklarar Anne Runesson. Auktioner hölls och pengar kom in. Målet att bidra till församlingens verksamhet och mission var centralt.
Så småningom dog syföreningarna ut, bokstavligt talat, när de många aktiva gick ur tiden.
Det stora målet i Kummelby var uppnått då den första kyrkan stod på plats 1957. Syföreningarna hade arbetat hårt för att samla in pengar till bygget. Med tiden blev kyrkan för liten och en ny, större kyrka byggdes 2000.
Ett antal år av handarbetsvakuum följde. Men 2014 började Ingrd Wangel som värdinna i församlingen och hon var full av kreativitet och arbetslust – och hade en bakgrund med mycket textil och sömnad.
– Vi kände att tiden var mogen för ett nytt upplägg och Make and remake blev snart väldigt uppskattat. En gång i veckan, under två och en halv timme, träffas omkring tolv stycken och syr. Tyger skänks till oss och en tygaffär här intill lämnar tygprover till oss.
Ingrid Wangel betonar att gruppen är en inkomstbringande verksamhet, gruppen gör bara sådant som de tror kommer att kunna säljas – och sådant de själva tycker om.
– Det ekonomiska är i fokus för våra idéer och pengarna går direkt till den diakonala verksamheten i församlingen, som tandläkarbesök och matkassar.