Församlingsliv

Sluten och öppen: Kyrkan ska vara båda – vid rätt tillfälle

Inom Svenska kyrkan räcker det inte bara att kunna en offentlighetsprincip – utan två olika. Problemet är att man på sina håll inte har koll på någon av dem.

Publicerad

– För det första är förfrågningar om att få ut handlingar väldigt ovanliga. Det gör att vi inte riktigt har kompetensen kring hanteringen av dessa frågor, säger Per Westberg, före detta utvecklingschef på Svenska kyrkans arbetsgivarorganisation och expert på den inomkyrkliga offentligheten.
Så viktig ansågs offentlighetsprincipen vara när relationerna mellan stat och kyrka förändrades vid millennieskiftet att Svenska kyrkan antog en egen offentlighetsprincip i kyrkoordningen. Detta skulle möjliggöra granskning och insyn i det demokratiskt styrda trossamfundet. Kyrkomötets ambition var att offentlighetsprincipen skulle fortsätta att fungera som tidigare.
– Det som är lite förvånande är väl att så få begär ut handlingar enligt offentlighetsprincipen. Men jag tycker nog att systemet fungerar och att Överklagandenämnden och domkapitlen har gjort tydliga markeringar mot församlingar som har hanterat offentligheten fel, säger Per Westberg.

Men för att komplicera saken är det inte bara ett regelverk för offentlighetsprincipen som personal och förtroendevalda inom Svenska kyrkan måste hålla koll på – utan två.
För handlingar som gäller begravningsverksamheten eller kyrkoantikvarisk ersättning, eller för handlingar som förvaras sedan före år 2000, där gäller fortfarande den statliga offentlighetsprincipen.
Svenska kyrkan har också i kollektivavtalet skrivit in en meddelarrätt för att ersätta den meddelarfrihet som finns för anställda inom offentlig sektor – något som Per Westberg framhåller som ett föredöme för andra inom privat och civil sektor.
– Insynen i kyrkans verksamhet är viktig för att visa att man inte har någonting att dölja, och för att visa att alla är delar av denna kyrka, säger han.

Tycker du att offentlighetsprincipen är för långtgående i något avseende?
– Ja. Jag tycker att tillsynsärenden i domkapitlen har för stor offentlighet. Väldigt mycket uppgifter om personer i vigningstjänst offentliggörs. Det beror på att man tänker utifrån domstolssekretess och att det är väldigt viktigt att man, när man berövar någon vigningstjänst, ska veta varför och att det ska vara öppet. Men jag tycker att det är en komplikation att så mycket av privatlivet kommer att lämnas ut på namngivna personer, och att man ibland kan identifiera offren.

Detta är en låst artikel.

Prenumerera på Kyrkans Tidning

Tre månader för 49 kr
Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill.
  • • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz

Ord pris 125 kr/mån

KÖP