Make klimatet sexigt again!

Cop 30 kom och gick som om det var en mässa för ett särintresse eller nåt. Några plikttrogna reportage i tidningarna sådär, men vet ni. Statistiken är tydlig; texter om klimat och miljö får ingen läsning längre. Ingen bryr sig, verkar det som.

Eller. ”Det är inte sexigt längre”, som någon sa när vi diskuterade paradoxen att vi borde skriva mer om det, trots att så få läser.

Resultatet är att folk inte längre verkar veta hur vi ska prata om torkor i Afrika, ursprungsbefolkningar som tvingas flytta första gången på tusentals år. Klimatflyktingar. Eller smältande isar på god väg att lägga hela länder under vatten.

Men det är väl det här som är problemet. Pandemin visade för människan vad det är att vara isolerad, att inte få göra någonting, att avstå från allt. Vi orkar inte höra domsagorna. Orkar inte lyssna på domedagsprofeter som petar på vårt beteende och kallar oss syndare.

Dessutom kopplades klimathotet så tydligt till den av högern så avskydda ”woke-vänstern” att de i sin egen resa mot dagens woke-höger bara inverterat wokelistan. Därför kan Donald Trump, när han talar om ”Climate hoax (klimatbluff)” i FN-skrapan, mötas av hövliga nickanden.

Men klimatet är varken höger eller vänster. Det är en gemensam ödes... förlåt, meningsfråga.

För låt oss vända på begreppen. Låt oss göra klimatet sexigt igen!

Jag har hittat en fråga som bokstavligen gör det. Och jag tror jag talar till den mest klimatskeptiska målgruppen av alla!

Glöm så glaciärer, havsnivåer och utsläppstak för en sekund;

Mäns spermaproduktion har halverats på 50 år. Halverats!

Varför pratar vi inte om det!! Är ämnet känsligt? Kommer det för nära? Är det för nära ämnet i en buskis; smältisarna och (s)permafrosten.

Men humorn får inte dölja det allvarliga: Den här krisen är inte frikopplad från klimatet. Den är en del av samma symptom.

Det som värmer upp planeten – som de fossila utsläppen – fyller också våra kroppar med hormonstörande ämnen. Plastkemikalier, luftföroreningar, PFAS, bekämpningsmedel… samma föroreningar som stressar skogar och hav stressar också människans egen biologi. 

Det är nästan teologiskt i sin klarhet: Det vi gör mot skapelsen, gör vi också mot oss själva. Vi sitter liksom ihop.

Här någonstans börjar man misstänka att klimatkrisen inte bara handlar om extremväder, utan även om extrem sårbarhet. Det finns ingen kris för jorden, den har klarat mycket förut och gör det igen. Det är vi som står inför en existensiell kris inom oss.

Vi människor har länge gått omkring med idén att naturen är en kuliss och att vi själva står på scenen och regisserar allt. Men nu visar det sig att kulissen pratar tillbaka. Och den säger: ” Ni kan inte förgifta det ena och förvänta er att det andra ska förbli opåverkat.”

Ta plastkemikalier som ftalater och bisfenoler. De finns i allt: kvitton, matförpackningar, schampo, doftljus, nappflaskor, gymgolv. Dessa ämnen är kända hormonstörande substanser och i laboratoriestudier ser man samma mönster gång på gång:

• Testosteronnivåer sjunker.
• Spermier blir färre och mindre rörliga.
• Fosterutveckling påverkas.
• Pubertetsåldern förändras.
• Sköldkörteln, kroppens lilla dirigent, börjar spela falskt.

Eller PFAS – de så kallade evighetskemikalierna. De bryts aldrig ned. Och de är redan upptäckta i 99 procent av alla människor som testas. PFAS kopplas till problem med fertilitet, missfall, låg födelsevikt och påverkan på immunförsvaret.

Sedan har vi luftföroreningar, som inte bara irriterar lungorna utan också sänker spermiekvaliteten hos män som bor i städer. Avgaser och sotpartiklar orsakar oxidativ stress – en pågående, lågintensiv inflammation i kroppen.

Allt detta är inte separata kriser. Det är ett och samma symptom.

Och kommer med ett allvar som nästan är liturgiskt: Klimatkrisen handlar inte bara om hopp för framtida generationer. Den handlar om möjligheten att framtida generationer över huvud taget ska finnas.

Men vi ska nu inte åter fastna i domedagandet.

För hoppet, det envisa kristna hoppet om du så vill, är att skapelsen är formbar och förlåtande. När vi förbjuder farliga kemikalier återhämtar sig både djur och människor förvånansvärt snabbt. När luften blir renare stiger fertiliteten. När vi minskar utsläppen andas världen lättare. Vi är inte dömda till undergång – men vi är kallade till omvändelse.

Och kanske är det just här den verkliga humorn ligger: Att klimatet, det stora abstrakta hotet, till slut kommer ner till något så konkret som en man med sin tidning, eller mobil kanske och en kopp kaffe, som läser nyheterna och tänker: ”Oj då. Nu angår det här visst mig också.”

Nu är det sexigt igen med klimatet!