Två livsviktiga böcker som rör och berör

Ingen av de båda böckerna är särskilt omfångsrika men båda är livsviktiga. Inte någon människa undgår död och sorg och därför är det livsviktigt att tala om död och sorg. ”Aldrigheten” är drabbande. Aldrig mer kommer den sörjande att höra rösten av den älskade. Vi vet ju så väl att varje människas sorg är unik och vi vet också att det kan vara läkande att dela sorgens erfarenheter med varandra. Sorgen kan göra oss stumma, inte minst i mötet med en sörjande människa.

Många präster uttrycker att bland det mest ­meningsfulla de gör är sorgesamtal och ­begravningar. Den sörjande har ofta ett stort förtroende för prästen och utan någon längre inledning får vi präster del av en människas livsberättelse, ofta både den ­dödes och den sörjandes.

Diakonernas roll har blivit allt tydligare inte minst i alla olika former av sorgegrupper där sörjande kan dela sina berättelser med varandra under trygg ledning.