Drar längtan efter de stora berättelserna människor till kyrkan?

Den här veckan har Svenska kyrkans statistik för det gångna året presenterats. I flertalet fall är det uppåtgående kurvor, även om siffrorna fortfarande ligger lägre än innan pandemin. Det tycks blåsa medvind för Svenska kyrkan och olika försök till förklaringar läggs fram. Tyvärr har dock goda insatser i konfirmandverksamheten eller dopkampanjen på nationell nivå förmodligen mindre inverkan än vi skulle önska.

Precis som när det gäller sekulariseringen handlar det sannolikt istället i högre grad om faktorer som kyrkan inte själv rår över. Det talas en hel del om en konservativ trend när det gäller värderingar, som orsakas av en orolig omvärld. Fullt så enkelt är det dock kanske inte heller.

På svensk mark kan vi backa till 1950-talet för att få en början till en förklaring, när DN:s chefredaktör Herbert Tingsten drev tesen om ideologiernas död och att en pragmatisk politik därför skulle ta över. I efterkrigstiden var det lätt att bli optimist inför framtiden och då åkte alltifrån arkitektur till historien, religionen och traditioner ut. Istället växte tron på det eviga framsteget fram.

Den franska filosofen Jean-François Lyotard hävdade också på samma tema 1979 i sin bok Det postmoderna tillståndet att de stora berättelserna var döda, det vill säga att övergripande förklaringsmodeller och universella sanningar hade förlorat sin trovärdighet. Möjligtvis levde en berättelse kvar, åtminstone enligt den amerikanska statsvetaren och nationalekonomen Yoshihiro Francis Fukuyama, nämligen den om att den liberala demokratin och marknadsekonomin skulle komma att segra.

I dag ser vi något helt annat i världen. Naturen visar allt tydligare sina gränser för vad den tål av ekonomisk tillväxt. Mänskliga rättigheter, demokrati och frihandel går stadigt bakåt och det kan till och med vara så illa att ett tredje världskrig står för dörren. Det har blivit väldigt svårt att tro på framtiden. Då är det kanske inte heller överraskande att 40 procent av befolkningen tycker att livet är meningslöst eller att de är missnöjda med sin tillvaro, enligt en undersökning från Kairos Future.

Men i svensk politik har ideologiernas död fortfarande varit påtaglig. Den bedrivs i en uppmärksamhetsekonomi, där ett vindflöjelbeteende och snabba puckar i hög grad präglar politiska utspel. Strävan efter makt tycks vara viktigare än en över tid bestående analys av vart vi ska vara på väg. Eller som författaren Alex Schulman nyligen uttryckte det i en krönika: ”Jag tycker numera att det är svårt att förstå vad någon partiledare står för på riktigt. Jag tittar på dem och vet inte längre vad de betyder.”

Det kanske enda parti som har haft en någorlunda stadig berättelse att luta sig mot har varit Sverigedemokraterna, som också har skördat stora opinionsframgångar. Även den berättelsen har dock börjat krackelera på sistone, när välintegrerade medborgare inte längre tillåts att stanna i landet och tonåringar utvisas på ett obarmhärtigt sätt.

 När Liberalerna och Sverigedemokraterna nyligen presenterade sin överenskommelse inför en framtida regeringsbildning var reaktionerna starka, inte minst inom Liberalerna. Det fick bland annat Lisa Magnusson att jubla i en ledare i DN, där hon skrev att ”det blåser nya, friska vindar nu. Känner ni? Det våras för ideologin.”

Kanske är det så och kanske handlar också Svenska kyrkans uppåtgående statistiska kurvor om det. Den identitet som ofta har kritiserats för att vara trögrörlig kan nu istället vara en styrka. Kyrkan står för något över tid.

Visst finns det en konservativ trend som handlar om att söka fast mark när omvärlden gungar, men det finns inget som styrker att just det skulle vara skälet till Svenska kyrkans siffror. Det som kännetecknar denna kyrka är ju i stället en stark berättelse om att vara öppen, tillåtande och barmhärtig och därmed vara en motkraft till de som vill förminska världen. I det finns det också en framtidstro, som inte bara handlar om att skydda sig själv utan också om att bygga något tillsammans.

Jonas Lindberg

Kyrkoherde och teologie doktor i religionssociologi

Läs också: Här vänder trenden: ”Sjukt taggade på kristen tro”