Annons
Podd
Laestadianismen under lupp
Relationen mellan Svenska kyrkan och laestadianismen har aldrig varit friktionsfri. Hur ser bandet mellan folkkyrkan och väckelsen ut idag?
Detta är en ledare i Kyrkans tidning. Ledarsidan är oberoende och partipolitiskt obunden.
Svenska kyrkan tog aktiv del i assimileringspolitiken mot samer och andra nationella minoriteter på 1800- och 1900-talen. Men för många var de laestadianska bönehusen en folklig fristad. Präster och biskopar betraktade därför väckelsen som ett hot.
Stefan Aro, präst och kyrkomötesledamot för Frimodig kyrka, var en av tre sekreterare för en statlig utredning av försvenskningspolitiken mot meänkielitalande. Han tror att den historiska spänningen mellan väckelsen och folkkyrkan sätter sina spår ännu idag, och menar att Svenska kyrkan måste utreda hur laestadianismen ska inkluderas i det samiska försoningsarbetet.
Väckelserörelsen är beroende av samarbete med Svenska kyrkan för sakramentsförvaltning, kyrkliga handlingar och lån av lokaler. Men färre präster vill samarbeta. Den laestadianska rörelsen tillåter inte kvinnliga präster eller predikanter. Kravet att en prästkandidat ska kunna samarbeta med alla präster gör det svårt att fostra annat än lekmän i de egna leden.
Mikael Fältros är predikant i Lulelå fridsförbund, och upplever att fler inom väckelsen väljer att gå ur Svenska kyrkan. Fler bönhusgemenskaper sluter sig inåt.
Läget är spänt, och det har sin historiska förklaring. Lyssna på det senaste avsnittet av ledarpodden Makten och härligheten för att veta mer:
