Motionen om att obehörigförklara präster som diskriminerar är het inför kyrkomötet. Man kan sympatisera med föresatsen. Men farhågor väcks också. Här ställs två frågor om kyrkans klimat: det episkopala och det ekumeniska.
När klimatmötet COP27 i Egypten ändå pågår kan frågan lika gärna ställas: hur står det till med kyrkoklimatet inför nästa veckas kyrkomöte? Frågan föranleds av den motion som blivit den stora snackisen: Jesper Eneroths motion om att obehörigförklara präster som diskriminerar (2022:083). Återigen gäller grundfrågan samkönad vigsel.
Föresatsen för motionen är god. Ingen ska behöva känna sig diskriminerad i mötet med Svenska kyrkan. Samtidigt väcker motionen en rad frågetecken. Många av dem har rests och reses också i denna veckas tidning. Utöver dessa kan två klimatanmärkningar också vara på sin plats.
Episkopalt klimat. Denna motion tar vid där tidigare motioner strandat; motioner som velat stoppa prästkandidater med en viss äktenskapssyn från prästvigning. Läronämnden har dock avslagit dessa tidigare försök med hänvisning till att det är biskoparna som har vigningsansvar. I årets motion står det därför uttryckligen. ”Vi har respekt för läronämndens ställningstagande och vill därför pröva en annan väg”. I klartext betyder väl ändå det att man inte har respekt för tidigare beslut och därför vill finna andra sätt att genomdriva förändringen? Man kan fråga sig om detta är den roll som kyrkans förtroendevalda ska ha: att driva läronämnden framför sig i teologiska frågor? Och vad gör det i så fall med kyrkans episkopala klimat?
I klartext betyder väl ändå det att man inte har respekt för tidigare beslut och därför vill finna andra sätt att genomdriva förändringen?
Ekumeniskt klimat. Svenska kyrkan berömmer sig ibland om att vara en brokyrka mellan olika kyrkotraditioner. Vi lever dessutom vår tro och vårt liv i en rad ekumeniska sammanhang genom diverse avtal. Med detta kommer ett visst ansvar. I ljuset av det är det faktiskt en smula förvånande att läronämnden inte med ett ord nämner ekumeniken i sitt yttrande (2022:13y). För i Borgåöverenskommelsen från 1990-talet slås till exempel fast att man som präst i olika kyrkor kan tjänstgöra i varandras kyrkor. Lek då med tanken att en högkyrklig anglikansk präst kommer för tjänstgöring i Svenska kyrkan, blir anmäld för diskriminering och avkragad av ett svenskt domkapitel. Ett sådant scenario vore olyckligt och, minst sagt, inget ekumeniskt vårtecken.
Till dessa klimatanmärkningar behöver man också ställa frågan om det i nuläget föreligger ett faktiskt problem? Antje Jackelén menar att det redan i dag finns fungerande rutiner. Läronämnden är på samma linje när de skriver: ”Möjligheten att ingripa mot diskriminering i lagens mening och mot nedsättande behandling i en vidare betydelse omfattas av det som redan i dag regleras i kyrkoordningen och utövas inom ramen för biskopens och domkapitlets tillsynsansvar.”
Det är lätt att ha sympati för motionens föresats, men man frestas ändå parafrasera amerikanerna: if it ain’t broken, don’t fix it.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR