Svenska kyrkan gör en "kyrksväng" i valet

Jonas Eek, opinionschef

Valresultatet kan ses som en signal från en kyrka som är trött på att vara en arena för allmänpolitik och som längtar efter något annat

Kyrkan svänger mot kyrkan. Samtidigt som många menar att världens politik ömsom är mitt i en högersväng (Europa) och ömsom mitt i en vänstersväng (Norge) kan man konstatera att Svenska kyrkan gör en kyrksväng i gårdagens kyrkoval. Alla de etablerade riksdagspartierna backar till förmån för kyrkliga nomineringsgrupper: S tappar nästan tre procentenheter, C tappar drygt två och SD drygt en.

Detta är en signal från kyrkans medlemmar. Valrörelsen tände till under sista veckan när viktiga frågor om kyrkans demokratiska system kom att ställas. Samtidigt präglades samtalet av en hel del politiskt fulspel och – faktiskt! – uppenbara lögner. Valresultatet kan ses som en signal från en kyrka som är trött på att vara en arena för allmänpolitik och som längtar efter något annat.

Hybrider fungerar ... ibland. Generellt är det fortsatt svårt för hybridnomineringsgrupperna – det vill säga de grupper som redovisar politisk preferens men som står fria från sekulära partier. Borgerligt Alternativ tappar till åtta procent. Om man jämför det med att Moderaterna (som gruppen springer ur) hade 19 procent 2001 och 16 procent 2009 är det naturligtvis ingen lockande utveckling för andra partier.

Detsamma gäller Fria liberaler i Svenska kyrkan (FiSK) och Kristdemokrater i Svenska kyrkan (kr). Det går inget vidare: 1,5 % för FiSK och 2,8 % för KR. Visst kan resultaten spegla ”moderpartiernas” nuvarande utmaningar, men sett över tid är utvecklingen för dessa hybrider entydig och negativ: KD hade nio procent 2001 och sju 2009; Fp hade sex procent 2001 och fem 2009.

Men det finns undantag. Miljöpartister i Svenska kyrkan De Gröna vinner två ytterligare mandat jämfört med förra valet. Och framför allt Vänstern i Svenska kyrkan som ökar med drygt 3,5 procentenheter. Det borde vara en signal till övriga hybrider. Där finns något att lära.

Vigselplikt för nya präster. Trots en hel medial uppmärksamhet och rent sandlådemässiga inlägg blev den frågan ingen valvinnare. Många av de grupper som var mest profilerade i frågan (S, C, BA, FiSK) tappar. Kanske beror det på ärkebiskopens tydlighet i ärendet – att här går en tydlig gräns för de förtroendevaldas uppdrag och ansvar. 

Att tiga är inte alltid guld. Försöken att tiga ihjäl Alternativ för Sverige funkade inte alls. Gruppen fick en dryg procent av rösterna (1,24 %). Det kan tyckas obetydligt, men är helt i paritet med SD:s första val 2005 då man fick 1,74 % av rösterna. Att denna grupp nu tar plats i Svenska kyrkans kyrkomöte är en skam. Inte för Svenska kyrkan utan för valsystemet. De som menar att de politiska partiernas närvaro i kyrkopolitiken är en garant för att hålla extremgrupper utanför kyrkan har alldeles fel. Det är precis tvärtom – valsystemet möjliggör för dessa grupper att etablera sig.

Valdeltagandet är – faktiskt – glädjande. Visserligen är det lite lägre än förra valet, men fortsatt på en nivå som är högre än när kyrkan skildes från staten. År 2001 var valdeltagandet fjorton procent och i år landar det på nästan 18. Medan i stort sett all kyrklig statistik annars pekar nedåt tycks det i kyrkovalet finnas en motsatt trend.

Jonas Eek