Vi ska låta profetorden lysa som en lampa i ett mörkt rum

I adventstid är vi många som har våra traditioner. Det räcker med en snabb spaning i kvarteret så ser vi att de flesta hus har adventsljusstakar i fönstren. Själv tycker jag om att städa lite extra innan ­adventsljusen ska pryda sin plats. Jag tycker nog över huvud taget om det där med att planera och göra fint, att liksom greja med de saker jag har.

Det är vid närmare eftertanke ganska mycket i våra liv som föregås av förberedelse. Många av ­livets stora högtider och större helgdagar rymmer ett visst mått av planering och i förberedelsen ryms mycket. Ibland har jag tänkt att halva nöjet med semester är att få planera den, att liksom ta sig till platser i förväg, genom kartor och besök på internet. I förberedelsen finns olika beslut och många känslor och den kan rymma allt från oro till ­förväntan.

Adventstidens texter visar att Jesus var väntad, och förberedelserna för hans ankomst hade pågått länge. Gamla testamentet är fullt av profeter. Inte profeter som vi i dag lite slarvigt kallar den som ­säger något annorlunda. Utan människor som hade gåvan att höra Gud tala, som fick se det som andra inte kunde se och som kunde förmedla det med ord.

Så skrevs profetiorna ner i det vi kallar ­Gamla testamentet under 1 000 år och bevarades för ­generationer. Profeterna pekade framåt på räddaren Messias som skulle komma. Profeterna hjälpte människor att bli påminda om Guds löften och att se att de inte var bortglömda av Gud.

Tema för tredje söndagen i advent är ”Bana väg för Herren”. Vägen hade banats av många men in i det sista, precis innan Jesus ska påbörja sin stund på jorden är han där, profeten Johannes döparen. Mannen som levde i öknen, som ropade högt och som kallade människor till omvändelse.

Han kallade dem att se att nu var Guds rike nära. Johannes blir den sista profetiska vägvisaren och vart han pekar är tydligt. Han pekar precis som de andra profeterna gjort, på Jesus och han säger högt: ”Se Guds lamm som tar bort världens synd”. Nu hade Johannes fullföljt sitt uppdrag, han hade ­förberett för Jesu ankomst.

Adventstiden är förberedelsetid. En tid för oss att stanna upp och att bereda väg i vårt inre. Tiden är inne för ett Guds besök. Som ett eko hör vi Johannes ropa genom seklerna Se!

Seendet handlar om att avslöja det som skiljer oss från Guds kärlek, att bli varse synden som ställt sig i vägen. Seendet handlar om att få möta Guds kärleksfulla blick och att se att han som upprättar och förlåter är här. Vi kan be, ”Gud, öppna mina ögon så att jag ser och öppna mina öron så att jag hör vad du vill säga”.

Söndagens episteltext från andra Petrusbrevet säger att vi ska lita på profetorden och låta dem lysa som en lampa i ett mörkt rum. Tänk vad härligt! I advent lyser ljuset! Vi påminns om att Gud alltid håller sitt ord, det gäller historien och framtiden. Därför hör vi i dag Johannes ropa och ljuset tänds. Guds rike bryter igenom, Jesus är här.

Gläd dig du Kristi brud,

och möt din Herre Gud.

Den stora dag du skådat

som Guds profeter bådat.

Hosianna, pris och ära!

Vår konung är nu nära.

Låt hjärtat öppna sig,

bjud Kristus hem till dig.

I dag vill han dig gästa,

och sitt förbund befästa.

Hosianna, pris och ära!

Vår konung är nu nära.