Hur arbetar församlingarna med omställningen för klimatet?

Ida Andersson, kyrkomusiker

Har inte Svenska kyrkan nu ett gyllene tillfälle att steppa upp och på ett tydligt sätt gestalta uppdraget att leva i världen men inte av den?

I skrivandets stund är det bara några dagar kvar till Pilgrim’s Walk for Future når klimattoppmötet COP26 och den 15-veckorslånga pilgrimsvandringen mellan Vadstena och Glasgow är slut. I Svenska kyrkan på nationell nivå händer det massor. I färdplan för klimatet visar kyrkan på en offensiv klimatstrategi som en tydlig föregångare för samhällelig omställning. Frågan jag ställer mig är i vilken utsträckning svenska kyrkan på församlingsnivå arbetar med att denna genomgripande värderingsförändring ska komma till stånd?

Svenska kyrkan ska verka för den värderingsförändring som vi som mänsklighet behöver åstadkomma och lyfta andliga och existentiella aspekter av klimatkrisen. Detta ska bland annat. ske genom att interagera klimatarbetet i kyrkans uppdrag. (Svenska kyrkans färdplan för klimatet.)

Pilgrimsteologin har historiskt varit en viktig stödjare för kyrkan i tider av omvälvande samhällsförändring, exempelvis. under industrialiseringen i början av 1900-talet och befrielsevågen under 1960- 70-talet. Nu har pilgrimsteologin på nytt aktualiserats, bland annat genom rörelsen Pilgrim’s walk for Future i en ny brytpunkt där vi tydligt börjar se de negativa konsekvenserna av den senaste moderniseringsprocessen, med klimatkrisen som det främsta exemplet. I arbetet för hållbar omställning betonar Pilgrim’s Walk for Future vikten av de lokala församlingarna ansluter sig. De skriver: Vi måste få med oss alla på en gång i den helomställning som krävs. Ett välkänt faktum är att minoriteter kan vända utvecklingen bara de blir tillräckligt stora […] Globalt utgör kristna cirka en tredjedel av världens befolkning- ingen liten minoritet! Vad skulle kunna hända om alla dessa miljoner började agera för jordens framtid? ( Pilgrim’s walk for future)

På Pilgrim’s walk for Futures hemsida ser jag att bara att en församling i Göteborgs stift hittills registrerat en vandring, och kan inte annat än undra varför intresset verkar vara så svalt?  Har budskapet om rörelsen inte nått ut riktigt eller handlar det om det faktum att vi är så duktiga på att hålla oss sysselsatta med sånt som vi alltid har gjort och har svårt att ge oss tid och reflektion kring vad en ny alternativ väg för församlingsarbetet skulle kunna innebära?

För är det inte just nu en brytpunkt som vi skymtar, när vi också börjar se nackdelarna av den senaste moderniseringsprocessen tydligt med klimatkrisen som det främsta exemplet, men där också den ökade ojämlikheten, den ökade otryggheten, bristen på sammanhang och framtidstro också är konsekvenser av samma problem. Har inte Svenska kyrkan nu ett gyllene tillfälle att steppa upp och på ett tydligt sätt gestalta uppdraget att leva i världen men inte av den, där Pilgrim’s walk for Future genom sina nytolkningar av kristna nyckelbegrepp och återupptäckter av den kristna traditionen kan stödja henne (oss) i detta uppdrag?

Jag tänker personligen att det aldrig under mina 15 verksamma år som kyrkomusiker känts mer spännande och angeläget att arbeta i Svenska kyrkan än nu när möjligheten att bereda plats för en genomgripande samhällsförändring i en mer positiv riktning än den vi nu ser, finns inom räckhåll. Samtidigt finns en rädsla i att vi missar denna möjlighet för att vi låter bollen flyga över våra huvuden.

Ida Andersson, kyrkomusiker

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.