"Jag vet att en förutsättning för nåd är att släppa egot"

"Bara för att Guds namn har missbrukats kan inte kärleksbudskapet förnekas", skriver Joachim Berner. Foto: Mondial

"Du uppfattas inte längre som lätt korkad om du vågar bekänna din andlighet och gudstro. I dag är det tvärtom tecken på en intellektuell öppenhet". Samtalet om tro och tillhörighet fortsätter med en krönika av Joachim Berner, tidigare chefredaktör på Dagens Nyheter och Expressen.

Nu händer det.

I finalen av nådens år 2022 blev det möjligt att vara öppen med sin gudstro och sitt andliga sökande utan att därmed direkt få en foliehatt på huvudet. Tack för det. Det var på tiden.

Denna tidnings opinionschef Jonas Eek uppmärksammade förändringen (Kyrkans Tidning 2022-12-20). Och någon dag före dopparedagen stötte jag på vår nye ärkebiskop Martin Modéus mellan pepparkakorna på ett julmingel. Han instämde.

Varför detta skeende nu?

Behovet av andlighet har förmodligen aldrig varit större och många har länge sökt en rimlig plats att utöva sitt sökande på. Vi vet alla hur yogan, kristallerna, mindfulness fungerat som legitima substitut för kyrkan. När nu allt fler kyrkor bokstavligen kliver ner från predikstolarna och möter sina församlingsmedlemmar i ögonhöjd, skapas förutsättningar för att fylla Guds hus.

När vi vanliga dödliga syndare känner oss inbjudna för dem vi är – då kommer vi. I kvarteren där jag bor är det trångt i kyrkbänkarna, söndag efter söndag. Är det konsert eller någon angelägen högtid gäller det att vara ute i god tid. Sista sittplats går åt.

Och när vi är säkra på att kollekten inte hamnar i gudomliga entreprenörers fickor eller konkurrerar med välfärdsstaten, känns det rimligt att bidra. Det finns en plats för alla att hjälpa till i kyrkan. Kyrkan gör stora insatser via sin diakoni och sitt sociala engagemang. Där är jag gärna volontär.

När vi vanliga dödliga syndare känner oss inbjudna för dem vi är – då kommer vi. I kvarteren där jag bor är det trångt i kyrkbänkarna, söndag efter söndag.

Betydligt svårare är det med den amerikainspirerade och skatterabatterade donationstrend som brett ut sig och som kan utmana och störa vår gemensamma välfärd. En framgångsrik miljardär bygger en klinik för hörselskadade och en annan en skola för musiker. Men vad vi gör med de barn som har ont i näsan och inte i öronen eller som vill spela schack i stället för trumpet? Civilsamhället behövs, men inte i form av en direktörshobby.

Miljardärerna hyllas och visst gör deras behjärtansvärda allmosor nytta. Men möjligen är det deras egon som gynnas mest. Egot riskerar dock stå i vägen för existentiell fördjupning. 

Att släppa egot är en förutsättning för nåd. Jag vet. Flera gånger har fåfängan, egot spelat mig ett spratt i mitt professionella liv. Jag har själv fallit hårt från de höga redaktörspulpeterna. Efter åratal som eremit vågade jag mig då till kyrkan med hjälp av mängder av alibin som barn som skulle konfirmeras, en mamma som jag tog med till Katarinamässan eller den fina musiken.

Min omgivning mötte mig många gånger med skepticism.

”Tror du att du är god nu, ditt svin”, sa en före detta partner och vägrade att följa med till högmässan då så mycket ont gjorts i Guds namn i världen.

Men det är för just oss syndare som kyrkan finns till. Och bara för att Guds namn har missbrukats kan inte kärleksbudskapet förnekas. Det förstår många i dag.

Det viktigaste skälet att detta paradigmskifte nu sker och många, till och med på kultursidorna som Jonas Eek noterat, kommer ut ur sakristian är dock inte den personliga krisen eller de dystra tiderna i vår omvärld.

Nej, skälet är att du inte längre uppfattas som lätt korkad om du vågar bekänna din andlighet, gudstro och ditt intresse för existentiella frågeställningarna. Tvärtom är det i dag tecken på en intellektuell öppenhet att inte tro sig ha alla svaren, våga problematisera livets mening och öppet reflektera över sin gudstro och livets alla mysterier. Dessutom kan du bidra och hjälpa till utan bygga ditt eget varumärke.

När nu tillräckligt många instämmer i detta så når vi en tipping point. Kraften är stark.

Vi ses på söndag.

Joachim Berner

Företagare, före detta chefredaktör för Dagens Nyheter och Expressen, författare aktuell med boken Alla dessa dagar som kom och gick – tankar om den tredje åldern (Mondial). 

Taggar:

Kristen tro

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Johanna Andersson
Tack Joachim! Vi ses på söndag!
Kerstin Thurdin
Så härligt att läsa den här krönikan inför det nya året. Jag håller helt med, det händer något nu. Något nytt och spännande. Tack Joachim!
Viveka adelswärd
Tack för den fina artikeln - jag är själv mycket glad över lugnet i kyrkan, känslan att vara välkommen utan krav och slippa förklara eller försvara en (eventuell)tro
Margareta Persson
Viktiga tankar När samhället omkring oss förändras börjar tankar,gamla uppfattningar o värderingar att komma upp till ytan. Med förhoppning om att många kommer att våga ta fram o acceptera den gudstro man en gång haft eller nu vågar ta emot
Magnus Wetterholm
Det är välgörande, stärkande ord, balsam för själen och värmande. För många av oss som söker behövs röster från andra som också söker. I sommar blir det pjäsen om Johan Olof Wallin på Stadra och jag vill tro att det sökande och de rop som Wallin hade även är sökande rop och frågor som har sin aktualitet även idag. !
Helena Ask
Jag har också reflekterat över att det pratas mer öppet. På "på spåret "häromkvällen nämndes stilla veckan. Som de självklart visste något om. Det kändes nytt. Men viktigt nu att kyrkan är beredd att ta emot människors sökande med respekt och öppenhet för nya vägar.Som diakon tror jag på gudstjänster som springer ur vardagens liv och samtalsgrupper kring diakoni. Det har aldrig varit viktigare, kanske är det den stora diakonala och sociala nöden som öppnat vägen.
Kjell Ericson
Det har blivit en innegrej att erkänna sin gudstro. Men inget har ju förändrats, allt elände kvarstår, kyrkan står på båda sidor i ukrainakriget, fattigdomen finns kvar på Jorden, Gud blir inte mer verklig för att fler tror och skapelseberättelsen är lika långt från verkligheten som alltid! So, what's the Point?
Anders präst
Du har självklart rätt men om det ör ok vill jag bidra med en tanke/påstående - en förutsättning för att släppa egot är nåd. Nåden kommer alltid först.
Karin Svensson
Jättefin artikel. Vilken tid vi lever i! Tacksam för Svenska kyrkan. Bara en sak. Vem vänder du till när du skriver: "Vi vet alla hur yogan, kristallerna, mindfulness fungerat som legitima substitut för kyrkan. "? Anar en liten nedlåtenhet i denna mening. Förklarar du de människor som går på yoga, som någonting? Jag förmodar att du inte ser möjligheten att både gå till Svenska kyrkan och på yoga? Varför ser du det ena som ett substitut? Svara gärna.
Roland Gudinge
Intressant text, tack för den! Jag upplever också en ökad öppenhet i samhället för att uttrycka och utöva olika former av andlighet. En öppenhet som tyvärr inte alltid präglar kyrkan. Det du skriver om "yoga, kristallerna, mindfulness" upplever jag som ett exempel på ett begränsat synsätt som bidrar till ökad separation i stället för inkludering. Jag går både i kyrkan och på yoga, utövar och undervisar i mindfulness och har många kristaller. För mig är allt detta komplement och inget substitut för det andra. Och om vi ändå för ett ögonblick ska tänka i banorna kring substitut, så fundera på vad som kom först - yogan eller kyrkan...