Klockspelet som aldrig tystnar

Den här onsdagen börjar Martin Riessen med Vår Gud är oss en väldig borg, och slutar med – just det – La Voix från ett pinfärskt notblad. Man kan väl inte bli mer än utskälld, muttrar han. Dess-emellan har vi hört ett par psalmer, fransk barock av Lully, en uppsluppen visa av Mozart och så Narvamarschen av Anders von Düben (1673–1738), vars farfar Andreas var en viktig gestalt i svensk-tysk-nordisk musikhistoria. Han var organist i Tyska kyrkan 1625–62 och i Storkyrkan 1650–62 och hovkompositör. Ingen slump att nuvarande organisten har Narvamarschen som signal i mobilen.

Ett gyllene exempel på Tyska församlingens stora musikengagemang är Dübenorgeln som man lät bygga 2001–2004, som en replik av kyrkans första orgel från 1600-talet.
Förutom regelbundna konserter med den egna kören och gästmusikanter och sångare utifrån, inte minst från Tyskland, samarbetar man också med Early Music Festival, en festival för tidig musik, tillsammans med bland andra finska kyrkan varje sommar.
S:ta Gertruds klockspel klingar av och vi hör plötsligt bara vinden och knakande från trävirket i tornet. Jag minns hur jag lämnade pappa och rasslet från klockmaskineriet och klättrade ut på balkongen. Men jag skyndade ned igen före det öronbedövande kvart-över-ett­slaget och klockspelet var slut.